Min första jul som mamma!
Hejsan - Inlägg 415.
Satt här vid datorn och kom på att det snart faktiskt är jul. Min första jul som mamma och just därför lite extra speciell. Det känns för första gången på länge som om det ska bli riktigt roligt med jul!
Ni får inte missförstå mig, jag älskar julen men den där julstämningen brukar liksom inte infinna sig riktigt av olika orsaker. Men detta är känns det supermysigt!
Längtar efter att köpa julklappar åt min gofisunge!
Vad köper man åt en 2 månaders bebis?
Får nog bli några söta kläder och några leksaker som hon kan ha längre fram :)
Jag hittade en underbar liten julklänning på H&M som jag nog ska inhandla åt henne, som hon såklart ska ha på sig på jul. Hehe, fast vi vet inte ännu vart vi ska fira jul! Just nu ser det rätt så öppet ut.
Men när julen väl är här så är nog det bestämt och vi kommer nog att ha det jättemysigt!
Vi längtar iaf!
Många frågar mig hur det känna att vara mamma och jag kan ju bara svara på ett sätt:
UNDERBART!
För jag hade ingen aning om att någonting kunde vara såhär bra, detta är verkligen det bästa som hänt mig och jag är så tacksam varje dag. Tacksam för att hon är min och för att jag får lov att vara just Sagas mamma!
Här är du och jag, när du är ca 7 veckor gammal.
Vi hörs när vi hörs
//Anna
Satt här vid datorn och kom på att det snart faktiskt är jul. Min första jul som mamma och just därför lite extra speciell. Det känns för första gången på länge som om det ska bli riktigt roligt med jul!
Ni får inte missförstå mig, jag älskar julen men den där julstämningen brukar liksom inte infinna sig riktigt av olika orsaker. Men detta är känns det supermysigt!
Längtar efter att köpa julklappar åt min gofisunge!
Vad köper man åt en 2 månaders bebis?
Får nog bli några söta kläder och några leksaker som hon kan ha längre fram :)
Jag hittade en underbar liten julklänning på H&M som jag nog ska inhandla åt henne, som hon såklart ska ha på sig på jul. Hehe, fast vi vet inte ännu vart vi ska fira jul! Just nu ser det rätt så öppet ut.
Men när julen väl är här så är nog det bestämt och vi kommer nog att ha det jättemysigt!
Vi längtar iaf!
Många frågar mig hur det känna att vara mamma och jag kan ju bara svara på ett sätt:
UNDERBART!
För jag hade ingen aning om att någonting kunde vara såhär bra, detta är verkligen det bästa som hänt mig och jag är så tacksam varje dag. Tacksam för att hon är min och för att jag får lov att vara just Sagas mamma!
Här är du och jag, när du är ca 7 veckor gammal.
Vi hörs när vi hörs
//Anna
Omvälvande vecka..
Hejsan - Inlägg 414.
Nu var det snart 1 vecka sedan jag skrev.
Och jo, det har hänt en del under denna vecka.. Jag och Saga har nämligen flyttat.
Jo, för er som inte lever väldigt nära mig så kommer det kanske som en chock, men för mina vänner här hemma som jag ofta pratar är det inte alls konstigt. Nej, för jag och Sagas pappa har, och hade inte världens bästa förhållande. Anledningen till att jag inte skrev ut det här är för att jag inte såg vitsen med att pratat om det. Men nu när jag tagit mod till mig och lämnat honom, och det destruktiva förhållandet så vill jag tala om det. Ja, jag vill liksom komma ut. Jag vill att sanningen ska få komma fram.
Jag och Sagas pappa avslutade vårt förhållande 1 gång tidigare, då Saga bara var liten liten i magen. Jag kände att jag inteville leva med honom, och eftersom han redan då hade träffat någon ny. Men sedan, ca 1 månad senare så bestämde vi oss för att försöka igen..
Detta är vad jag nu ser som ett dumt val, men just då kändes det rätt.
Under sommaren har jag levt med kommentarer som: Ja, om du gör slut så tänker jag se till att få ensam vårdnad. och dylikt. Något som fått mig att i ren rädsla stanna kvar. Jag skulle göra i princip vad som helst för att få vara nära min dotter och levde därför kvar med denna man. Ett tag så fungerade det hela bra. Vi kunde leva sida vid sida utan att jag mådde dåligt utav det. Men även detta fallerade efter ett tag.
Jag levde med en person som jag inte ville leva med av 1 orsak. Han hade hotat mig, hotat med att ta mitt barn som är mitt allt. Och så kan man inte leva.. Men jag stannade länge, alldeles för länge.
Men då hans dåliga humör och dåliga (jo,väldigt dåliga) vanor blev för mycket så for jag till en vän, då fortfarande gravid med Saga och var borta i ca 2 veckor. Han bönade och bad under denna tid att jag skulle komma hem, och att allt skulle bli annorlunda. Självklart så trodde jag det och for hem. Redan samma kväll, den 6 oktober proppade han sig full med tabletter och somnade på soffan. Jag, som lovat mig själv att aldrig vara med någon som höll på så for därifrån, för att sedan efter ett mycket allvarligt samtal med honom for jag dit igen, och som ni alla vet kom vår dotter den 8:e oktober, 2 dagar senare. Då hon kom så blev allt bättre, jag glömde för en stund vad han gjort och bara njöt av min dotter.. Men som sagt, de dåliga sakerna gjorde sig snart påminda igen och efter noga övervägande så vågade jag ta klivet ut.
Lättanade är enorm, även om det nu ska letas ny lägenhet och så, så känns det som om jag fullt ut kan vara Sagas mamma och vara den glada mamma hon förtjänar. Det där med vårnad och sådant får vi ta senare.
Just nu hotar han inte med att försöka ta ensam vårdnad, och vad jag vet är det mycket svårt att få ensam vårdnad, speciellt som hennes far. Och då jag har ett fläckfritt förflutet verkar risken att han ska kunna slita bort henne ifrån mig liten, väldigt liten.
Självklart så vill jag att Saga ska ha en relation med sin far, och vi ska fortsätta att ha en fungerande relation för hennes skull, men det är dock den enda relation jag vill ha med honom.
Så då vet ni, hemligheten är ute och jag känner mig fri och lycklig!
Just nu bor vi hos mina underbara vänner Maria & Dessan, som så snällt bjöd in oss hit när de märkte hur sitationen såg ut och här har vi det toppen bra!
Nej, nu ska jag duscha och sedan bada min goa skitunge!
Vi hörs när vi hörs
//Anna
Och jo, det har hänt en del under denna vecka.. Jag och Saga har nämligen flyttat.
Jo, för er som inte lever väldigt nära mig så kommer det kanske som en chock, men för mina vänner här hemma som jag ofta pratar är det inte alls konstigt. Nej, för jag och Sagas pappa har, och hade inte världens bästa förhållande. Anledningen till att jag inte skrev ut det här är för att jag inte såg vitsen med att pratat om det. Men nu när jag tagit mod till mig och lämnat honom, och det destruktiva förhållandet så vill jag tala om det. Ja, jag vill liksom komma ut. Jag vill att sanningen ska få komma fram.
Jag och Sagas pappa avslutade vårt förhållande 1 gång tidigare, då Saga bara var liten liten i magen. Jag kände att jag inteville leva med honom, och eftersom han redan då hade träffat någon ny. Men sedan, ca 1 månad senare så bestämde vi oss för att försöka igen..
Detta är vad jag nu ser som ett dumt val, men just då kändes det rätt.
Under sommaren har jag levt med kommentarer som: Ja, om du gör slut så tänker jag se till att få ensam vårdnad. och dylikt. Något som fått mig att i ren rädsla stanna kvar. Jag skulle göra i princip vad som helst för att få vara nära min dotter och levde därför kvar med denna man. Ett tag så fungerade det hela bra. Vi kunde leva sida vid sida utan att jag mådde dåligt utav det. Men även detta fallerade efter ett tag.
Jag levde med en person som jag inte ville leva med av 1 orsak. Han hade hotat mig, hotat med att ta mitt barn som är mitt allt. Och så kan man inte leva.. Men jag stannade länge, alldeles för länge.
Men då hans dåliga humör och dåliga (jo,väldigt dåliga) vanor blev för mycket så for jag till en vän, då fortfarande gravid med Saga och var borta i ca 2 veckor. Han bönade och bad under denna tid att jag skulle komma hem, och att allt skulle bli annorlunda. Självklart så trodde jag det och for hem. Redan samma kväll, den 6 oktober proppade han sig full med tabletter och somnade på soffan. Jag, som lovat mig själv att aldrig vara med någon som höll på så for därifrån, för att sedan efter ett mycket allvarligt samtal med honom for jag dit igen, och som ni alla vet kom vår dotter den 8:e oktober, 2 dagar senare. Då hon kom så blev allt bättre, jag glömde för en stund vad han gjort och bara njöt av min dotter.. Men som sagt, de dåliga sakerna gjorde sig snart påminda igen och efter noga övervägande så vågade jag ta klivet ut.
Lättanade är enorm, även om det nu ska letas ny lägenhet och så, så känns det som om jag fullt ut kan vara Sagas mamma och vara den glada mamma hon förtjänar. Det där med vårnad och sådant får vi ta senare.
Just nu hotar han inte med att försöka ta ensam vårdnad, och vad jag vet är det mycket svårt att få ensam vårdnad, speciellt som hennes far. Och då jag har ett fläckfritt förflutet verkar risken att han ska kunna slita bort henne ifrån mig liten, väldigt liten.
Självklart så vill jag att Saga ska ha en relation med sin far, och vi ska fortsätta att ha en fungerande relation för hennes skull, men det är dock den enda relation jag vill ha med honom.
Så då vet ni, hemligheten är ute och jag känner mig fri och lycklig!
Just nu bor vi hos mina underbara vänner Maria & Dessan, som så snällt bjöd in oss hit när de märkte hur sitationen såg ut och här har vi det toppen bra!
Nej, nu ska jag duscha och sedan bada min goa skitunge!
Vi hörs när vi hörs
//Anna
Livräddaren Milton.
Hejsan - Inlägg 413.
Fick en sån underbar kommentar på mitt inlägg synd om dem?.
Kommentaren löd såhär:
När jag läste den blev jag först så glad över att det finns fler personer därute som verkligen vet vikten av hur mycket en liten hund kan betyda. Sedan så tog den här kommentaren mig tillbaks.
Tillbaks till då när Milton var en valp, och till det stället jag befann mig på då.
Detta är någonting som jag inte så ofta pratar om eftersom.. Ja, varför?
Nej, egentligen så vill jag inte erkänna hur dåligt jag faktiskt mådde. Det kändes lite som om folk bara skulle tro att jag ville att de skulle tycka synd om mig. Jag ville ju såklart inte ha medömkan. Nej, jag ville bara bli fri.
Jag ville bara slippa vakna varje morgon och hata mig själv och livet.
Milton kom till mig då jag mådde nästan som värst. Han kom som en liten boll av hopp och fick mig att tro på kärlek igen, han gav mig en anledning att kliva ur sängen och att le.
Självklart så var det inte så att Milton kom och vips så blev allt bra bra, men han har hålltt mig vid liv.
Han har tagit mig dit jag är idag. För utan honom hade jag inte skrivit de är raderna nu.
Nej, för vissa dagar sa jag till och med farväl till honom, och jag lovade honom att han skulle få ett bra hem och inte sakna mig så mycket. Men så kollade han på mig, kröp upp i min famn och pussade bort en tår och jag visste att, nej. Jag kan inte lämna honom. Han ger mig allt och lite till.
Vem är då jag att svika honom?
Nej, det är just därför jag kallar Milton för min livräddare.
För det är ju det han är!
Min finaste kille, Milton!
Vi hörs när vi hörs
//Anna
Kommentaren löd såhär:
När jag läste den blev jag först så glad över att det finns fler personer därute som verkligen vet vikten av hur mycket en liten hund kan betyda. Sedan så tog den här kommentaren mig tillbaks.
Tillbaks till då när Milton var en valp, och till det stället jag befann mig på då.
Detta är någonting som jag inte så ofta pratar om eftersom.. Ja, varför?
Nej, egentligen så vill jag inte erkänna hur dåligt jag faktiskt mådde. Det kändes lite som om folk bara skulle tro att jag ville att de skulle tycka synd om mig. Jag ville ju såklart inte ha medömkan. Nej, jag ville bara bli fri.
Jag ville bara slippa vakna varje morgon och hata mig själv och livet.
Milton kom till mig då jag mådde nästan som värst. Han kom som en liten boll av hopp och fick mig att tro på kärlek igen, han gav mig en anledning att kliva ur sängen och att le.
Självklart så var det inte så att Milton kom och vips så blev allt bra bra, men han har hålltt mig vid liv.
Han har tagit mig dit jag är idag. För utan honom hade jag inte skrivit de är raderna nu.
Nej, för vissa dagar sa jag till och med farväl till honom, och jag lovade honom att han skulle få ett bra hem och inte sakna mig så mycket. Men så kollade han på mig, kröp upp i min famn och pussade bort en tår och jag visste att, nej. Jag kan inte lämna honom. Han ger mig allt och lite till.
Vem är då jag att svika honom?
Nej, det är just därför jag kallar Milton för min livräddare.
För det är ju det han är!
Min finaste kille, Milton!
Vi hörs när vi hörs
//Anna
Till Saga - Första gången!
Hejsan min underbara lilla gounge!
Nu var det ett tag sedan jag skrev till dig, tiden har inte riktigt funnit till lite mer eftertänksamma inlägg, alltså dina brev. Jag vill ju inte att de bara ska bli någonting ihoprafsat och just därför kan det ibland bli så att det går ett tag emellan dem. Men det gör ju egentligen ingenting! För så länge jag skriver dem lite då och då så känner jag mig nöjd och jag tror inte att du blir ledsen när du är äldre och läser det här för att jag skrev för lite brev. Nej, jag hoppas istället att du är glad för att jag ens skrev dem :)
Dethar hänt lite grann sedan sist, eller ja. Det som har hänt är ju att du har växt, hur mycket det vet jag inte ännu eftersom vi inte varit på BVC denna vecka utan ska dit nu, på måndag!
Då ka det bli jättespännande att se hur mycket du gått upp på hela två veckor istället för en!
Tänk om du väger över 4 kg nu? Vad häftigt det vore!
Ja,men vad har vi då gjort dessa (snart) två veckor sedan jag skrev?
Jo, vi har ju såklart mest varit hemma och tagit det lugnt. Precis som vi brukar.
Du har fått tillbaka dygnsrytmen du hade när du låg i mammas mage, och gillar nu att vara vaken till sent på natten och sova till iaf 11 på förmiddagen. Fast då sover du lisom i omgångar :)
Du äter 1 gång i timmen ifrån klockan 8, och sedan sover du till 9, och sover sedan igen :P
Sedan så har du blivit lite mer skrikig :) Du är ofta lite orolig, och har svårt att somna på kvällarna.
Helst vill du snutta på mamma, men efter ett tag blir du ju full i magen av all mjölk och då blir du ledsen eftersom du inte har någonting att snutta på. För att använda nappen det vill du liksom inte riktigt.
Nej, för mammas Saga vill bara ha "the real deal", liksom!
Hehe, jag tycker att du är rätt så häftigt som redan vid denna unga ålder har så bestämda åsikter.
Du vet minsann vad som duger och inte!
Och, jag tycker att det är så bra, att du har lite humör och visar vad du vill!
Det bådar gott inför framtiden, för då vet jag att du kan ta för dig här i världen och inte nöjer dig med mindre än vad du är värd.
Nu kanske du undrar varför jag döpte detta inlägg till "första gången" och det är ju nämligen såhär att igår, på fredagen var du, jag, "moster" Sophia och morbror Robin på stan!
Vi åkte in så att din morbror Robin fick träffa Alvin & Gänget, eftersom de hade kalas för alla barnen på vår galleri IN här i Sundvall. Sedan efter det gick vi på mcdonalds så att Robin fick äta hamburgare.
Efter det sågick vi till ett av mammas favoritställen, nämligen coffee house, ett jättebra fik där jag nästan bodde innan du kom! Hehe, så nu är det ju klart att vi måste gå tid ihop :)
Där verkade du trivas, för när du vaknade så satt du hos mamma och skrattade!
Vi gjorde härmisleken och din "moster" Sophia tyckte att du var så söt när du gjorde "pussmunnen" och lipade!
Sedan så gick vi ner i källaren på cafet, för du blev nämligen hungrig. Där i källaren kan man sitta lite ifred och äta. Det gick bara bra, jag var lite nervös för att mata dig på stan men det gick ju bra! Inga problem där inte!
Sedan gick vi ut en sväng, din morbror sprang in igen och lekte på kalaset och jag och Sophia stod ute i den svala kvällsluften med dig. Därute träffade vi Maria och Jennie som kikade lite på dig och jag tror att det tyckte att du var fin eftersom Jennie då sa att hon nog ville ha en till bebis, haha!
Ja, och sedan så har jag märkt att du älskar att ligga på skötbordet.
Japp, så fort jag lägger ner dig där så börjar du att skratta och le! Du har nämligen hittat ett ställe som du gillar att kika på när du ligger där, och tydligen så är det stället superskoj!
Så nu brukar du få ligga där, med rumpan bar och skratta medan mamma står brevid och skrattar hon med!
Sedan brukar vi leka med Spökis, ja det är en liten nattlampa i form av ett spöke som lyser i en mysig blå färg. Och du älskar att ligga och kika på honom när mamma för honom fram och tillbaks framför dig.
Det kan du också göra i evigheter :)
Och vet du? Din storebror Milton är så söt!
Jo, för när vi ska ut och åka i vagen bär jag alltid ut dig till vagnen i bärliften och då håller Mille koll på om du är med! Han springer fram till öppningen i bärliften jätteofta, och kikar på dig. Då han ser att du är med så blir han nöjd och lägger sig oftast ner brevid liften :)
Nej, nu du din gullunge! Nu ska mamma äta lite.
Men jag lovar att skriva snart igen :)
Älskar dig mest i hela världen Saga!
// Din mamma
Nu var det ett tag sedan jag skrev till dig, tiden har inte riktigt funnit till lite mer eftertänksamma inlägg, alltså dina brev. Jag vill ju inte att de bara ska bli någonting ihoprafsat och just därför kan det ibland bli så att det går ett tag emellan dem. Men det gör ju egentligen ingenting! För så länge jag skriver dem lite då och då så känner jag mig nöjd och jag tror inte att du blir ledsen när du är äldre och läser det här för att jag skrev för lite brev. Nej, jag hoppas istället att du är glad för att jag ens skrev dem :)
Dethar hänt lite grann sedan sist, eller ja. Det som har hänt är ju att du har växt, hur mycket det vet jag inte ännu eftersom vi inte varit på BVC denna vecka utan ska dit nu, på måndag!
Då ka det bli jättespännande att se hur mycket du gått upp på hela två veckor istället för en!
Tänk om du väger över 4 kg nu? Vad häftigt det vore!
Ja,men vad har vi då gjort dessa (snart) två veckor sedan jag skrev?
Jo, vi har ju såklart mest varit hemma och tagit det lugnt. Precis som vi brukar.
Du har fått tillbaka dygnsrytmen du hade när du låg i mammas mage, och gillar nu att vara vaken till sent på natten och sova till iaf 11 på förmiddagen. Fast då sover du lisom i omgångar :)
Du äter 1 gång i timmen ifrån klockan 8, och sedan sover du till 9, och sover sedan igen :P
Sedan så har du blivit lite mer skrikig :) Du är ofta lite orolig, och har svårt att somna på kvällarna.
Helst vill du snutta på mamma, men efter ett tag blir du ju full i magen av all mjölk och då blir du ledsen eftersom du inte har någonting att snutta på. För att använda nappen det vill du liksom inte riktigt.
Nej, för mammas Saga vill bara ha "the real deal", liksom!
Hehe, jag tycker att du är rätt så häftigt som redan vid denna unga ålder har så bestämda åsikter.
Du vet minsann vad som duger och inte!
Och, jag tycker att det är så bra, att du har lite humör och visar vad du vill!
Det bådar gott inför framtiden, för då vet jag att du kan ta för dig här i världen och inte nöjer dig med mindre än vad du är värd.
Nu kanske du undrar varför jag döpte detta inlägg till "första gången" och det är ju nämligen såhär att igår, på fredagen var du, jag, "moster" Sophia och morbror Robin på stan!
Vi åkte in så att din morbror Robin fick träffa Alvin & Gänget, eftersom de hade kalas för alla barnen på vår galleri IN här i Sundvall. Sedan efter det gick vi på mcdonalds så att Robin fick äta hamburgare.
Efter det sågick vi till ett av mammas favoritställen, nämligen coffee house, ett jättebra fik där jag nästan bodde innan du kom! Hehe, så nu är det ju klart att vi måste gå tid ihop :)
Där verkade du trivas, för när du vaknade så satt du hos mamma och skrattade!
Vi gjorde härmisleken och din "moster" Sophia tyckte att du var så söt när du gjorde "pussmunnen" och lipade!
Sedan så gick vi ner i källaren på cafet, för du blev nämligen hungrig. Där i källaren kan man sitta lite ifred och äta. Det gick bara bra, jag var lite nervös för att mata dig på stan men det gick ju bra! Inga problem där inte!
Sedan gick vi ut en sväng, din morbror sprang in igen och lekte på kalaset och jag och Sophia stod ute i den svala kvällsluften med dig. Därute träffade vi Maria och Jennie som kikade lite på dig och jag tror att det tyckte att du var fin eftersom Jennie då sa att hon nog ville ha en till bebis, haha!
Ja, och sedan så har jag märkt att du älskar att ligga på skötbordet.
Japp, så fort jag lägger ner dig där så börjar du att skratta och le! Du har nämligen hittat ett ställe som du gillar att kika på när du ligger där, och tydligen så är det stället superskoj!
Så nu brukar du få ligga där, med rumpan bar och skratta medan mamma står brevid och skrattar hon med!
Sedan brukar vi leka med Spökis, ja det är en liten nattlampa i form av ett spöke som lyser i en mysig blå färg. Och du älskar att ligga och kika på honom när mamma för honom fram och tillbaks framför dig.
Det kan du också göra i evigheter :)
Och vet du? Din storebror Milton är så söt!
Jo, för när vi ska ut och åka i vagen bär jag alltid ut dig till vagnen i bärliften och då håller Mille koll på om du är med! Han springer fram till öppningen i bärliften jätteofta, och kikar på dig. Då han ser att du är med så blir han nöjd och lägger sig oftast ner brevid liften :)
Nej, nu du din gullunge! Nu ska mamma äta lite.
Men jag lovar att skriva snart igen :)
Älskar dig mest i hela världen Saga!
// Din mamma
Månadens blogg?
Hejsan - Inlägg 412.
Hej, alla mina fina läsare!
Nu är det ju såhär ser ni, att jag är ännu en gång med om att kunna bli månadens blogg!
Det endas som krävs är att jag får mest röster, och det ska väl inte vara något problem?
Eller?
Nej, trodde ju inte det heller :)
KLICKA HÄR FÖR ATT LÄGGA DIN RÖST PÅ MIG :)
(Glöm ej att läsa röstningsreglerna noga!)
Vi hörs när vi hörs
//Anna
Hej, alla mina fina läsare!
Nu är det ju såhär ser ni, att jag är ännu en gång med om att kunna bli månadens blogg!
Det endas som krävs är att jag får mest röster, och det ska väl inte vara något problem?
Eller?
Nej, trodde ju inte det heller :)
KLICKA HÄR FÖR ATT LÄGGA DIN RÖST PÅ MIG :)
(Glöm ej att läsa röstningsreglerna noga!)
Vi hörs när vi hörs
//Anna
Synd om dem?
Hello - Inlägg 411.
Fick för en tid sedan höra att det var synd om mina hundar.
Ja, eftersom jag har barn och det antogs att mina hundar inte får gå ut tillräckligt mycket
eller får tillräckligt med uppmärksamhet.
När jag hörde detta kände jag en enorm ilska.
Jo, för att påstå saker utan att ens ha belägg för dem
eller ens veta hur situationen ser ut gör mig arg och förbannad.
Det är inte synd om mina hundar, för då skulle jag inte ha kvar dem.
De får gå ut precis lika mycket nu som när Saga låg i magen.
Och de får mat, kärlek och en massa uppmärksamhet.
Finns det fler därute som känner en oro inför hur mina hundar har det?
I såna fall så hoppas jag att detta inlägg lugnar er och får er att förstå att ni inte har en aning.
Ni är väl inte här med mig på dagarna, eller stårni i en buske här ute och räknar vovvarnas promenader?
Nej just det.. Det gör ni ju inte!
Tänk så många fel jag gör.. Skämmer bort mitt barn, missköter mina hundar, städar för dåligt..
Ja, herregud.. Snart kommer väl djurskyddet och tar hundarna, socialen tar Saga och jag blir lodis.
Eller inte! Skärp er, och börja bry er om erat eget istället för att lägga er i mitt liv.
Jag sköter mitt på ett väldigt bra sätt, och alla verkar nöjda.
Saga är glad och doggisarna är glada, det räcker som bevis för mig på att allt går bra.
Milton fyller 3, och är lika lycklig då som nu.
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Ja, eftersom jag har barn och det antogs att mina hundar inte får gå ut tillräckligt mycket
eller får tillräckligt med uppmärksamhet.
När jag hörde detta kände jag en enorm ilska.
Jo, för att påstå saker utan att ens ha belägg för dem
eller ens veta hur situationen ser ut gör mig arg och förbannad.
Det är inte synd om mina hundar, för då skulle jag inte ha kvar dem.
De får gå ut precis lika mycket nu som när Saga låg i magen.
Och de får mat, kärlek och en massa uppmärksamhet.
Finns det fler därute som känner en oro inför hur mina hundar har det?
I såna fall så hoppas jag att detta inlägg lugnar er och får er att förstå att ni inte har en aning.
Ni är väl inte här med mig på dagarna, eller stårni i en buske här ute och räknar vovvarnas promenader?
Nej just det.. Det gör ni ju inte!
Tänk så många fel jag gör.. Skämmer bort mitt barn, missköter mina hundar, städar för dåligt..
Ja, herregud.. Snart kommer väl djurskyddet och tar hundarna, socialen tar Saga och jag blir lodis.
Eller inte! Skärp er, och börja bry er om erat eget istället för att lägga er i mitt liv.
Jag sköter mitt på ett väldigt bra sätt, och alla verkar nöjda.
Saga är glad och doggisarna är glada, det räcker som bevis för mig på att allt går bra.
Milton fyller 3, och är lika lycklig då som nu.
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Roligt värre!
Hejsan - Inlägg 410.
Hittade det här klippet via en länk på Facebook.
Hysteriskt roligt!
Hysteriskt roligt!
Roligt, or what?
Vi hörs när vi hörs
//Anna
Grattis Bloggen!
Hejsan - Inlägg 409.
När du kom ut här i världen så skrek du för full hals, och det tyckte jag var väldigt bra. Då liksom visste jag att du levde och mådde riktigt bra! För om du orkade ge hals på det där sättet, ja då måste du ju må bra!
Titeln på detta inlägg anspelar på min otroliga dumhet, jag är ibland sjukt blåst!
Hehe, bara idag så jorde jg en sån dum grej.
Satt och kollade på mina äldre bilder på BDB (shesback) och hittade lite bilder på Milton, min underbara vackra!
Och så tänker spånhuvudet:
Hmm, dessa bilder har jag ju inte lagt upp på BDB. Kanske ska göra det?
HALLÅ, ANNA!
JORDEN ANROPAR!
Bilderna låg ju för in i helvete på BDB, det var där du såg dem.
2009-02-18
Sedan så vill jag ju bo i Sundsvall, saknar min stad varje dag. Hatar all jävla skog, all jävla snö och de mörka gatorna i Kramfors! Här bor typ bara älgar och kottar...
2009-02-10
1. Jag skulle kunna leva på tonfisksallad.
2. Jag hatar när det är helt tyst.
3. Min kusin känner min mamma bättre än vad jag gör.
4. Jag tycker att Westlife är riktigt bra, fortfarande.
5. Allt som är bra med mig har jag en förmåga att glömma bort.
6. Jag älskar att läsa och skulle kunna göra det i princip jämt :P
7. Jag håller på att skriva 2 böcker!
8. Ibland är jag inte blåst.
Fick ni veta något ni inte visste om mig sedan tidigare?
2009-01-07
2009-11-17
Idag är ingen vanlig dag, nej för idag är bloggens FÖDELSEDAG!
Japp, nu har jag alltså bloggat i exakt 1 år. En låång tid!
1 år av massvis med ord och reflektioner, en hel del sorg och en massa glädje.
Jag har låtit er följa en hel graviditet genom bloggen, en gravitidet som jag inte alls hade planerat då jag startade bloggen. Ni har fått följa min resa från den djupaste olycka till den renaste av lycka.
Jag har delat med mig av allt det här, och det bara genom att skriva ner några ord som jag sedan sparar och laddar upp. Ni har genom bloggen läst om min födelsedag, om min dotters födelse och mina hundars födelsedagar.
Jag har berättat om mina jobb, min skola och allt strul som varit med de båda.
Jag har erkänt mina svagheter och berättat om de dagar jag känt mig stark.
Ja, man kan säga att ni läsare har blivit en del av mitt liv. Precis som denna blogg har blivit en del av mitt liv.
Nu 1 år senare så vill jag inget hellre än att skriva några rader här varje dag.
Jag älskar min blogg och känner verkligen att jag kan stå för det jag skriver här.
Detta är min plats att få avreagera mig på, detta är platsen där jag når ut till andra.
Jag har till och med hittat ett antal guldkorn här ute i bloggvärlden!
De finns som ni redan vet, länkade där på sidan så att även mina andra läsare kan hitta dit.
Nej, det har varit en omvälvande år!
Jag trodde aldrig att mitt liv skulle se ut såhär när jag startade bloggen och det visar verkligen att man aldrig vet vad som komma skall.. Livet är fullt av överaskningar!
Tänkte här nedan bjuda på några delar ur olika inlägg från detta år.
Delar som berört, fått mig att skratta, gråta eller bara tänka.
Ett år med Egopix.
Japp, nu har jag alltså bloggat i exakt 1 år. En låång tid!
1 år av massvis med ord och reflektioner, en hel del sorg och en massa glädje.
Jag har låtit er följa en hel graviditet genom bloggen, en gravitidet som jag inte alls hade planerat då jag startade bloggen. Ni har fått följa min resa från den djupaste olycka till den renaste av lycka.
Jag har delat med mig av allt det här, och det bara genom att skriva ner några ord som jag sedan sparar och laddar upp. Ni har genom bloggen läst om min födelsedag, om min dotters födelse och mina hundars födelsedagar.
Jag har berättat om mina jobb, min skola och allt strul som varit med de båda.
Jag har erkänt mina svagheter och berättat om de dagar jag känt mig stark.
Ja, man kan säga att ni läsare har blivit en del av mitt liv. Precis som denna blogg har blivit en del av mitt liv.
Nu 1 år senare så vill jag inget hellre än att skriva några rader här varje dag.
Jag älskar min blogg och känner verkligen att jag kan stå för det jag skriver här.
Detta är min plats att få avreagera mig på, detta är platsen där jag når ut till andra.
Jag har till och med hittat ett antal guldkorn här ute i bloggvärlden!
De finns som ni redan vet, länkade där på sidan så att även mina andra läsare kan hitta dit.
Nej, det har varit en omvälvande år!
Jag trodde aldrig att mitt liv skulle se ut såhär när jag startade bloggen och det visar verkligen att man aldrig vet vad som komma skall.. Livet är fullt av överaskningar!
Tänkte här nedan bjuda på några delar ur olika inlägg från detta år.
Delar som berört, fått mig att skratta, gråta eller bara tänka.
Ett år med Egopix.
2009-10-17
När du kom ut här i världen så skrek du för full hals, och det tyckte jag var väldigt bra. Då liksom visste jag att du levde och mådde riktigt bra! För om du orkade ge hals på det där sättet, ja då måste du ju må bra!
2009-09-18
Vet ni vad jag drömde härom natten?
Jo, jag drömde att jag födde en lite flicka. Hon var så bedårade söt, och jag älskade henne tills hjärtat höll på att spricka! Hon var perfekt och bara min, eller ja nästan! Hon var ju sin pappas också klart :)
2009-08-22
Var till min förvåning på väg att inleda detta inlägg med att skriva att jag längtar tills Saga kommer..
Hehe, det var inte alls uttänkt eller något sådant utan dök bara upp i mitt huvud.
Skumt.
Hehe, det var inte alls uttänkt eller något sådant utan dök bara upp i mitt huvud.
Skumt.
2008-08-07
Jag kan just nu inte gå runt och vara ledsen över att hon lämnade mig den där kvällen i september.
Nej, för om hon inte hade gjort det så hade jag inte suttit här med en sparkande bebis i magen.
Fast å andra sidan så hade jag varit lyckligt ovetande.
Men med det jag vet nu så skulle jag inte byta, nej. Inte mot något i hela världen.
Eller någon.
Nej, för om hon inte hade gjort det så hade jag inte suttit här med en sparkande bebis i magen.
Fast å andra sidan så hade jag varit lyckligt ovetande.
Men med det jag vet nu så skulle jag inte byta, nej. Inte mot något i hela världen.
Eller någon.
2009-08-03
Nu när jag står inför min 21:a födelsedag så ser livet totalt annorlunda ut.
Jag kan inte längre bara göra saker för att jag råkar vilja det.
Jag kan inte bara flytta eller fördjupa mig i studier.
Men vet ni vad? Jag skulle inte vilja ha tillbaks mitt liv som det var då.
Jag kan inte längre bara göra saker för att jag råkar vilja det.
Jag kan inte bara flytta eller fördjupa mig i studier.
Men vet ni vad? Jag skulle inte vilja ha tillbaks mitt liv som det var då.
2009-07-25
Varm choklad, en bebis som sparkar i magen och något bra på TV.
Kan det bli bättre?
Kan det bli bättre?
2009-07-09
I måndags på MVC, så lyssnade hon på hjärtljuden. Ganska fantastiskt faktiskt!
Man hörde tydligt det lilla hjärtat banka där inne. Lotta var med och hon kunde inte hålla tillbaka tårarna.
Man hörde tydligt det lilla hjärtat banka där inne. Lotta var med och hon kunde inte hålla tillbaka tårarna.
2009-06-07
Nej, för vill aldrig höra din röst igen, jag vill aldrig mer se dig.
Jag vill aldrig mer röra vid dig eller säga att jag älskar dig. Aldrig mer.
Tror du mig? Tror någon mig?
Jag vill aldrig mer röra vid dig eller säga att jag älskar dig. Aldrig mer.
Tror du mig? Tror någon mig?
2009-06-01
Jag lugnade ner mig efter några dagar och började kämpa för att inte bli nertryckt av de som tyckte att jag skulle göra abort. De är fler än man kan ana som tyckte att jag skulle välja den vägen och
jag har fått höra en hel del skit.
Jag har utan att ens träffat personerna i fråga blivit illa omtyckt och fått höra en hel del elakheter.
De personer jag syftar på är personer i pappans omkrets.
Det var de personer som kallade mig för en jävla bidragstagare, och att jag förstörde Andreas liv genom att behålla barnet. De sa ingenting om att han varit delaktig, utan det var jag.
Kvinnan som stod för allt ansvar och jag var dålig.
De sades på flera håll att det var synd att inte mannen kan tvinga kvinnan att göra abort.
jag har fått höra en hel del skit.
Jag har utan att ens träffat personerna i fråga blivit illa omtyckt och fått höra en hel del elakheter.
De personer jag syftar på är personer i pappans omkrets.
Det var de personer som kallade mig för en jävla bidragstagare, och att jag förstörde Andreas liv genom att behålla barnet. De sa ingenting om att han varit delaktig, utan det var jag.
Kvinnan som stod för allt ansvar och jag var dålig.
De sades på flera håll att det var synd att inte mannen kan tvinga kvinnan att göra abort.
2009-05-10
Kanske ska jag göra som Sandra sa, sluta tänka och leva istället!
Och det där med att leva.
Jo, för första gången på mycket länge så känner jag en längtan att faktiskt leva.
Och det där med att leva.
Jo, för första gången på mycket länge så känner jag en längtan att faktiskt leva.
2009-05-07
Ja, och vad är nu detta för avslöjande?
Jo, det är nämligen såhär.
Jag är gravid, är just nu i veckan 19 plus 4 och är väldigt glad!
Det har varit otroligt svårt att inte skriva om det här, men jag har fått hålla mig tills dess att jag berättat för alla som jag ville berätta det personligen för först.
Jo, det är nämligen såhär.
Jag är gravid, är just nu i veckan 19 plus 4 och är väldigt glad!
Det har varit otroligt svårt att inte skriva om det här, men jag har fått hålla mig tills dess att jag berättat för alla som jag ville berätta det personligen för först.
2009-04-29
Vissa av oss kommer inte att hitta det där som de flesta drömmer om, men jag kan lova att vi kommer att hitta otroliga vänner som altid finns där. Vänner som ger oss massvis med kärlek och stöd.
2009-03-20
Idag handlade mitt ursprungliga inlägg om min förmåga att förstöra saker.
Det tycks vara så att vart jag än går så bara ramlar saker ner, allt tycks rasera vid min beröring.
Vart jag än går, vart jag än befinner.
Förstör, sliter sönder och mosar.
Jag misslyckas med det mesta jag försöker göra, ger upp, lägger ner och bara trampar på det hela.
Vet inte varför det är på detta vis. Blir bara väldigt uppgiven och vemodig då jag tänker på det underbara jag förstört.
På en dag som denna är det lätt att tänka bakåt, för just idag känns det extra mycket att jag
faktiskt lyckades förstöra det vackraste jag någonsin haft.
Förstörde det, mosade ner det i gruset och slet det i tusen bitar.
Det tycks vara så att vart jag än går så bara ramlar saker ner, allt tycks rasera vid min beröring.
Vart jag än går, vart jag än befinner.
Förstör, sliter sönder och mosar.
Jag misslyckas med det mesta jag försöker göra, ger upp, lägger ner och bara trampar på det hela.
Vet inte varför det är på detta vis. Blir bara väldigt uppgiven och vemodig då jag tänker på det underbara jag förstört.
På en dag som denna är det lätt att tänka bakåt, för just idag känns det extra mycket att jag
faktiskt lyckades förstöra det vackraste jag någonsin haft.
Förstörde det, mosade ner det i gruset och slet det i tusen bitar.
2008-02-24
Titeln på detta inlägg anspelar på min otroliga dumhet, jag är ibland sjukt blåst!
Hehe, bara idag så jorde jg en sån dum grej.
Satt och kollade på mina äldre bilder på BDB (shesback) och hittade lite bilder på Milton, min underbara vackra!
Och så tänker spånhuvudet:
Hmm, dessa bilder har jag ju inte lagt upp på BDB. Kanske ska göra det?
HALLÅ, ANNA!
JORDEN ANROPAR!
Bilderna låg ju för in i helvete på BDB, det var där du såg dem.
2009-02-18
Sedan så vill jag ju bo i Sundsvall, saknar min stad varje dag. Hatar all jävla skog, all jävla snö och de mörka gatorna i Kramfors! Här bor typ bara älgar och kottar...
2009-02-10
VILL HA THE ARK NU NU NU NU NU NU NU!
"Vi har kommit hit för att tillsammans med er deklarera vårt oberoende från rädslan som förslavar hela männskligheten"
Orden som jag minns bäst från spelningen 2008. Underbart.
Orden som jag minns bäst från spelningen 2008. Underbart.
2009-02-05
Sedan så tänkte jag berätta om fyllgubben vi stötte på här i metropolen Prästmon.
Detta inträffade för någon månad sedan, då jag och LottaÄlsklingen skulle gå ner
hit till skolan för attt låna varsin dator.
Vi hade bara hunnit gå en kort bit då vi upptäckte en alkis gubbe som vinglade fram längs vägen.
Detta var en big time händelse för oss!
Så ungefär så mycket drag är det här i vildmarken.
Vi blir impade av att se en fyllgubbe..
Detta inträffade för någon månad sedan, då jag och LottaÄlsklingen skulle gå ner
hit till skolan för attt låna varsin dator.
Vi hade bara hunnit gå en kort bit då vi upptäckte en alkis gubbe som vinglade fram längs vägen.
Detta var en big time händelse för oss!
Så ungefär så mycket drag är det här i vildmarken.
Vi blir impade av att se en fyllgubbe..
2009-02-03
1. Jag skulle kunna leva på tonfisksallad.
2. Jag hatar när det är helt tyst.
3. Min kusin känner min mamma bättre än vad jag gör.
4. Jag tycker att Westlife är riktigt bra, fortfarande.
5. Allt som är bra med mig har jag en förmåga att glömma bort.
6. Jag älskar att läsa och skulle kunna göra det i princip jämt :P
7. Jag håller på att skriva 2 böcker!
8. Ibland är jag inte blåst.
Fick ni veta något ni inte visste om mig sedan tidigare?
2009-01-07
Jag kallar Milton för min livräddare, och det är precis vad han är. Tänker inte gå in närmare på det, men ni som lever i min närhet vet vad jag talar om. Han har gett mig allt och lite till.
2009-01-03
Inlägg nr 21 - Jo, jag tänkte räkna varje inlägg. Bara för att se hur lång tid det tar innan Anna ledsnar.
2008-12-12
Det slår mig så ofta, när jag traskar in på skolområdet. Jag brukar kika mig runt och verkligen andas in den kalla vinterluften och då, precis då så känner jag det. En känsla av kärlek. Jo, för om sanningen ska fram så älskar jag det här stället. Det är en bra känsla, den fyller mig med hopp för en kort stund.
Det var som alla de dagarna då jag vaknade brevid dig. Den där känslan av att allt kommer att bli bra, att allt kommer att lösa sig.
Kanske löser det sig till slut?
2008-12-16
Sitter i Sundsvall, fastnade här igår. Bussen ville inte köra hem mig. Råkade ännu en gång hamna på krogen och blev för full och för dum. Varför gör jag detta?
Jag vet precis varför jag gör detta, jag gör det för att få glömma, eller för att få slippa tänka, finnas.
Jag vet hur sjukt dåligt detta beteende är, men jag är inte riktigt villig att släppa taget om det ännu.
Visst är det konstigt? Hur man kan veta att något man gör är tokfel, men endå så vill man göra det mer?
Precis där är jag. Jag är inte ett dugg redo att lägga ner detta. För jag vill andas.
Jag vet precis varför jag gör detta, jag gör det för att få glömma, eller för att få slippa tänka, finnas.
Jag vet hur sjukt dåligt detta beteende är, men jag är inte riktigt villig att släppa taget om det ännu.
Visst är det konstigt? Hur man kan veta att något man gör är tokfel, men endå så vill man göra det mer?
Precis där är jag. Jag är inte ett dugg redo att lägga ner detta. För jag vill andas.
2008-12-31
Vad säger vi om 2008 då?
Jag vet inte alls. Det har varit så enormt mycket blandade känslor under detta år. Ett riktigt känsloår. Det har gått käpprätt åt helvete, men sedan blivit bra igen. Jag har hatat och älskat. Gråtit och skrattat. Känt mig ensam. Känt mig död. Känt mig enormt levande.
Just nu minns jag mest dom jobbiga känslorna eftersom dom är väldigt nära och påtagliga. Men iband, när jag får en hint av glädje så minns jag sommaren. Den bästa i mitt liv.. Vill bara tacka dig för den. Även om det nu är som det är så fick jag allt tillbaka för en kort stund.
Vet inte alls. Jag blir så fylld av vemod. Vad händer med mig nu? Ska 2009 bli bra?
Jag vet inte alls. Det har varit så enormt mycket blandade känslor under detta år. Ett riktigt känsloår. Det har gått käpprätt åt helvete, men sedan blivit bra igen. Jag har hatat och älskat. Gråtit och skrattat. Känt mig ensam. Känt mig död. Känt mig enormt levande.
Just nu minns jag mest dom jobbiga känslorna eftersom dom är väldigt nära och påtagliga. Men iband, när jag får en hint av glädje så minns jag sommaren. Den bästa i mitt liv.. Vill bara tacka dig för den. Även om det nu är som det är så fick jag allt tillbaka för en kort stund.
Vet inte alls. Jag blir så fylld av vemod. Vad händer med mig nu? Ska 2009 bli bra?
Nya länkar :)
Hellosan Igensan - Inlägg 408.
Vet inte om ni sett det, men till vänster finns det några nya länkar.
Hela 2 stycken som fick äran (hehe) att stå länkade på min blogg :)
Detta är 2 stycken bloggar jag besöker dagligen och som jag även tycker att ni ska besöka!
Väldigt värda att besöka och att läsa!
<1>
<2>
Slår också ett slag (ännu en gång) för Mamma Melissas blogg.
En av de bästa bloggarna i Sverige, man blir inte besviken över ett besök!
BESÖK NU OCH LÄMNA GÄRNA ETT FOTSPÅR EFTER ER :)
Har ni några bloggtips till mig?
Lämna då dessa som en kommentar, jag letar hela tiden efter lärvärda bloggar.
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Vet inte om ni sett det, men till vänster finns det några nya länkar.
Hela 2 stycken som fick äran (hehe) att stå länkade på min blogg :)
Detta är 2 stycken bloggar jag besöker dagligen och som jag även tycker att ni ska besöka!
Väldigt värda att besöka och att läsa!
<1>
<2>
Slår också ett slag (ännu en gång) för Mamma Melissas blogg.
En av de bästa bloggarna i Sverige, man blir inte besviken över ett besök!
BESÖK NU OCH LÄMNA GÄRNA ETT FOTSPÅR EFTER ER :)
Har ni några bloggtips till mig?
Lämna då dessa som en kommentar, jag letar hela tiden efter lärvärda bloggar.
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Jobbigt?
Hejsan - Inlägg 407.
Tänkte skriva om någonting som jag länge tänkt på och som jag ofta påminns om.
Har vid ett par tillfällen fått frågan om det inte är jobbigt att ha barn, att vara mamma och att ständigt behöva ta hand om någon. Det har undrats om jag tycker att det är jobbigt när Saga skriker, gråter och inte vill sova.
Jag svarar alltid, Nej. Eftersom jag inte tycker att det är jobbigt.
En utav dessa gånger så fortsatte personen som frågat att pressa mig med att
"Men, jo du måste ju tycka att det är jobbigt!"
Mitt svar på detta var och kommer alltid att vara:
Nej, jag tycker inte att det är jobbigt.
Eftersom jag ser mig sjäkv som lyckligt lottad att ens få ha barn,
det är inte alla som får ha det och det är inte alla barn som
överlever graviditeten/förlossningen.
När Saga gråter så tycker jag bara synd om henne
eftersom det är hon som har det jobbigt och inte jag.
Vem är jag att klaga?
Jag får lov att ha det finaste i världen, och sömnlösa nätter är ett
oerhört litet pris att betala för det.
Jag är hellre vaken med ett levande barn än ligger
vaken och sörjer över det barn jag förlorat eller aldrig fått lov att ha.
Nej, det är inte jobbigt att vara Sagas mamma, bara underbart!
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Har vid ett par tillfällen fått frågan om det inte är jobbigt att ha barn, att vara mamma och att ständigt behöva ta hand om någon. Det har undrats om jag tycker att det är jobbigt när Saga skriker, gråter och inte vill sova.
Jag svarar alltid, Nej. Eftersom jag inte tycker att det är jobbigt.
En utav dessa gånger så fortsatte personen som frågat att pressa mig med att
"Men, jo du måste ju tycka att det är jobbigt!"
Mitt svar på detta var och kommer alltid att vara:
Nej, jag tycker inte att det är jobbigt.
Eftersom jag ser mig sjäkv som lyckligt lottad att ens få ha barn,
det är inte alla som får ha det och det är inte alla barn som
överlever graviditeten/förlossningen.
När Saga gråter så tycker jag bara synd om henne
eftersom det är hon som har det jobbigt och inte jag.
Vem är jag att klaga?
Jag får lov att ha det finaste i världen, och sömnlösa nätter är ett
oerhört litet pris att betala för det.
Jag är hellre vaken med ett levande barn än ligger
vaken och sörjer över det barn jag förlorat eller aldrig fått lov att ha.
Nej, det är inte jobbigt att vara Sagas mamma, bara underbart!
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Wohoooooo!
Hejsan - Inlägg 406.
Vi har gjort det igen! Vad?
Jo, vunnit en tävling!
Saga är nu ägare till Sundsvalls snyggaste napp!
En underbar "blingbling"- Napp med hello Kitty på :)
Och som jag älskar "blingbling" och Hello Kitty!
Hehe, måste nu köpa matchande kläder till Sagas sjukt fina napp!
Tack, Lotta för vinsten!
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Jo, vunnit en tävling!
Saga är nu ägare till Sundsvalls snyggaste napp!
En underbar "blingbling"- Napp med hello Kitty på :)
Och som jag älskar "blingbling" och Hello Kitty!
Hehe, måste nu köpa matchande kläder till Sagas sjukt fina napp!
Tack, Lotta för vinsten!
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Japp, jag är kär!
Hejsan - Inlägg 405.
Ja, rubriken.
Den stämmer. Jag är kär!
Alltså inte kär sådär på riktigt, utan ni vet.. Kär i en person som bara total har sjungit sin väg in i mitt hjärta.
Igår kväll så fick jag min uppenbarelse. Satt i soffan, och där var hon. Lika bländande vacker om varje vecka.
Med en röst som varje vecka får mig att rysa och längta efter mer.
Vad heter då denna kärlek?
Jo, hon heter Mariette :)
Ni har gissat rätt, hon är ju såklart med i Idol och är ju för underbar!
Jag har tjatat om Erik i flera veckor, babblat om att jag är totalt kär i honom och hur bra han är
och jo, det är han! Jag är fortfarande kär i honom. Han är fantastisk!
Men Mariette har hela tiden funnits där, när jag ser avsnitten så vet jag ju att hon är min favorit.
Men under veckor så glömmer jag bort det, och tjatar bara om Erik.
Men nu har jag ju insett!
Mariette är den som jag är på riktigt kär i.
Hennes duett igår med Calle fick mig att tappa andan. Tillsammans var de magiska och jag ville inte att det skulle ta slut. Tillsammans med Saga dansade jag till deras skönsång i vardagsrummet.
Ja, så jag är alltså kär!
Klickar du här så blir du glad, för det blir jag!
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Den stämmer. Jag är kär!
Alltså inte kär sådär på riktigt, utan ni vet.. Kär i en person som bara total har sjungit sin väg in i mitt hjärta.
Igår kväll så fick jag min uppenbarelse. Satt i soffan, och där var hon. Lika bländande vacker om varje vecka.
Med en röst som varje vecka får mig att rysa och längta efter mer.
Vad heter då denna kärlek?
Jo, hon heter Mariette :)
Ni har gissat rätt, hon är ju såklart med i Idol och är ju för underbar!
Jag har tjatat om Erik i flera veckor, babblat om att jag är totalt kär i honom och hur bra han är
och jo, det är han! Jag är fortfarande kär i honom. Han är fantastisk!
Men Mariette har hela tiden funnits där, när jag ser avsnitten så vet jag ju att hon är min favorit.
Men under veckor så glömmer jag bort det, och tjatar bara om Erik.
Men nu har jag ju insett!
Mariette är den som jag är på riktigt kär i.
Hennes duett igår med Calle fick mig att tappa andan. Tillsammans var de magiska och jag ville inte att det skulle ta slut. Tillsammans med Saga dansade jag till deras skönsång i vardagsrummet.
Ja, så jag är alltså kär!
Klickar du här så blir du glad, för det blir jag!
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Och så börjas det..
Hejsan - Inlägg 404.
Börjar först med att ställa 1 fråga till allas om läser.
Tycker ni att man kan skämma bort ett spädbarn?
Jag är fräck och antar att de flesta av er svarar nej på den frågan och börjar
därmed att skriva det jag ville med detta inlägg.
Jag har fått börja höra att Saga är bortskämd. Japp, tydligen så skämmer jag bort min 1 månads bebis
genomatt ta upp henne då hon gråter. Tydligen så lär de sig att om man gråter så får man
komma upp och blir tydligen bortskämda..
Detta var stora nyheter för mig som inte trodde att man kunde skämma bort så små barn.
Jag visste inte att Saga kommer att bli superbortskämd för att jag ger henne närhet och kärlek.
Jag visste inte att hon kommer att bli bortskämd för att jag ger henne trygghet.
Visste ni det?
Nej, det är klart att vi inte visste det.. Eftersom det är skitsnack!
Jag blir faktiskt förbannad när jag hör att min dotter på något sätt bli bortskämd över att få närhet, trygghet och kärlek av mig när hon vill ha det. Vad är det för jä*la tankesätt?
SKÄRPNING TILL ER SOM INTE VET ETT DUGG!
Vi hörs när vi hörs
//Anna
P.s Glöm inte mina tidigare inlägg fån idag nu! De vill ha kommentarer :P
Tycker ni att man kan skämma bort ett spädbarn?
Jag är fräck och antar att de flesta av er svarar nej på den frågan och börjar
därmed att skriva det jag ville med detta inlägg.
Jag har fått börja höra att Saga är bortskämd. Japp, tydligen så skämmer jag bort min 1 månads bebis
genomatt ta upp henne då hon gråter. Tydligen så lär de sig att om man gråter så får man
komma upp och blir tydligen bortskämda..
Detta var stora nyheter för mig som inte trodde att man kunde skämma bort så små barn.
Jag visste inte att Saga kommer att bli superbortskämd för att jag ger henne närhet och kärlek.
Jag visste inte att hon kommer att bli bortskämd för att jag ger henne trygghet.
Visste ni det?
Nej, det är klart att vi inte visste det.. Eftersom det är skitsnack!
Jag blir faktiskt förbannad när jag hör att min dotter på något sätt bli bortskämd över att få närhet, trygghet och kärlek av mig när hon vill ha det. Vad är det för jä*la tankesätt?
SKÄRPNING TILL ER SOM INTE VET ETT DUGG!
Vi hörs när vi hörs
//Anna
P.s Glöm inte mina tidigare inlägg fån idag nu! De vill ha kommentarer :P
AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!
Hejsan - Inlägg 403.
Förlåt för den dryga titeln, men jag får lust att bara hoppa runt och tjuta av glädje.
ÄNTLIGEN!
Japp, de är tillbaks. THE GUYS ARE BACK IN BUSSINESS <3
ÄNTLIGEN!
Japp, de är tillbaks. THE GUYS ARE BACK IN BUSSINESS <3
En gång ett Westlife-fan, alltid ett Westlife-fan :P
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Att mista sitt barn.
Hejsan - Inlägg 402.
Häromdagen hittade jag en artikel i en tidning, som inspirerade mig till att skriva det här inlägget.
En artikel om att förlora sitt barn, och om förlåtelse.
Hur det en går till när man mister sitt barn så måste det vara fruktansvärt.
Det måste vara en smärta som knappt går att hantera, en smärta som äter upp en innifrån och lämnar en tom.
Man kan förlora sitt barn på flera sätt, genom sjukdom, under graviditeten, genom olycka eller genom mord.
Det är just det sista som detta inlägg kommer att handla om.
Att få sitt barn mördad. Och om förlåtelse.
För 6 år sedan var den en mamma som förlorade sin dotter, jag minns händelsen väl.
För det hände nämligen i vår närhet.
Jag vet hur man brukar reagera när man läser i tidningen att en ung flicka/pojke försvunnit och att man nu söker efter denne. Jag brukar tycka att det är fruktansvärt, men samtidigt så tänker jag att det värsta redan har hänt.
Jag brukar inte känna något hopp om att personen i fråga ska komma tillbaks levande.
Nej, jag brukar bara hoppas att personen ens hittas, så att nära och kära i allefall får veta vad som hänt.
Men när det helt plötsligt händer i ens närhet så upplevs det på ett annat sätt.
Plötsligt så fanns det ett förtvivlat hopp, kanske var hon bara borta, kanske skulle de hitta henne.
Kanske så levde hon. I flera dagar letade man, utan att finna och hoppet började så sakta att minskas.
Chocken blev större och man undrade hur detta kunde vara möjligt, hur kunde hon bara vara borta?
Vad hade hänt och hur mådde hennes familj?
Så kom den dagen, då allt fick ett slut.
En dag som jag minns så väl, alla på skolan kallades till aulan och jag visste vad det gällde.
Det visste nog alla som sakta traskade bort till lokalen där aulan låg. Jag visste att det var över nu.
5 dagar hade gått och hoppet var dött.
De berättade att de hittat henne, död.
Hisorien fick ett tragiskt slut och en familj hade förlorat en älskad medlem.
En dotter, en syster, ett barnbarn, en kusin.
Flera personer i min närhet hade förlorat en god vän.
Jag brukar ofta tänka på det här, och försöker att hålla minnet levande.
För vi får aldrig glömma.
Och så ser jag en artikel, såg på framsidan den lilla texten om Jane som gick vidare genom förlåtelse och jag blir intresserad. Kanske fick namnet mig att hajja till, jag vet inte men jag tog upp tidningen, letade fram sida 12 och läste. Jag hann bara läsa några rader inan jag insåg vem det var jag läste om.
Det var hennes mamma. Nathalies mamma.
Hon berättade om sorgen, men också om hur de lyckats gå vidare.
Hon berättar om förlåtelse, och om hur hon har förlåtit personen som tog hennes dotters liv.
Jag stannar upp och tänker. Om hon nu har förlåtit honom, hur kan det då vara möjligt att inte ens jag gjort det?
Hon som stod så nära, den som inte längre fanns med oss här på jorden var ju hennes dotter.
Hur kan hon då förlåta, men jag som bara visste vem flickan var kan inte förlåta?
Men så fortsätter jag att läsa och ramlar över raden "Jag har förlåtit personen, men inte handlingen."
Och så med ens förstår jag.
Att gå runt hela sitt liv och hata en annan människa gör oss bittra, hatfyllda och ensamma.
Att istället ställa sig upp, vara den modiga person som vi faktiskt alla är där inne och förlåta gör oss till fria.
Det är först då som man kan börja se ljuset igen, det är först då man kan börja minnas det fina och försöka glädjas över nuet istället för att gå runt och hata.
Att vi sedan aldrig kommer att förlåta handlingen är enhelt annan sak, för en sådan handling ska inte förlåtas.
Den ska aldrig glömmas bort eller förminskas.
Men det är personen som utförde handlingen som får leva med den.
Som Jane sa "Det är han som får höra hennes skrik"
Det är ett straff som räcker livet ut, ett straff som inte går att fly ifrån och ett straff han förtjänar.
För mig är Jane och hennes familj ett lysande exempel på starka personer.
De har varit i helvetet och återvänt och det med helt egen kraft.
Alltså, det finns många sätt att förlra sitt barn på.
Och jag tror att detta är det värsta.
Jill Johnson med låten Nathalie, som är skriven om just Nathalie.
En artikel om att förlora sitt barn, och om förlåtelse.
Hur det en går till när man mister sitt barn så måste det vara fruktansvärt.
Det måste vara en smärta som knappt går att hantera, en smärta som äter upp en innifrån och lämnar en tom.
Man kan förlora sitt barn på flera sätt, genom sjukdom, under graviditeten, genom olycka eller genom mord.
Det är just det sista som detta inlägg kommer att handla om.
Att få sitt barn mördad. Och om förlåtelse.
För 6 år sedan var den en mamma som förlorade sin dotter, jag minns händelsen väl.
För det hände nämligen i vår närhet.
Jag vet hur man brukar reagera när man läser i tidningen att en ung flicka/pojke försvunnit och att man nu söker efter denne. Jag brukar tycka att det är fruktansvärt, men samtidigt så tänker jag att det värsta redan har hänt.
Jag brukar inte känna något hopp om att personen i fråga ska komma tillbaks levande.
Nej, jag brukar bara hoppas att personen ens hittas, så att nära och kära i allefall får veta vad som hänt.
Men när det helt plötsligt händer i ens närhet så upplevs det på ett annat sätt.
Plötsligt så fanns det ett förtvivlat hopp, kanske var hon bara borta, kanske skulle de hitta henne.
Kanske så levde hon. I flera dagar letade man, utan att finna och hoppet började så sakta att minskas.
Chocken blev större och man undrade hur detta kunde vara möjligt, hur kunde hon bara vara borta?
Vad hade hänt och hur mådde hennes familj?
Så kom den dagen, då allt fick ett slut.
En dag som jag minns så väl, alla på skolan kallades till aulan och jag visste vad det gällde.
Det visste nog alla som sakta traskade bort till lokalen där aulan låg. Jag visste att det var över nu.
5 dagar hade gått och hoppet var dött.
De berättade att de hittat henne, död.
Hisorien fick ett tragiskt slut och en familj hade förlorat en älskad medlem.
En dotter, en syster, ett barnbarn, en kusin.
Flera personer i min närhet hade förlorat en god vän.
Jag brukar ofta tänka på det här, och försöker att hålla minnet levande.
För vi får aldrig glömma.
Och så ser jag en artikel, såg på framsidan den lilla texten om Jane som gick vidare genom förlåtelse och jag blir intresserad. Kanske fick namnet mig att hajja till, jag vet inte men jag tog upp tidningen, letade fram sida 12 och läste. Jag hann bara läsa några rader inan jag insåg vem det var jag läste om.
Det var hennes mamma. Nathalies mamma.
Hon berättade om sorgen, men också om hur de lyckats gå vidare.
Hon berättar om förlåtelse, och om hur hon har förlåtit personen som tog hennes dotters liv.
Jag stannar upp och tänker. Om hon nu har förlåtit honom, hur kan det då vara möjligt att inte ens jag gjort det?
Hon som stod så nära, den som inte längre fanns med oss här på jorden var ju hennes dotter.
Hur kan hon då förlåta, men jag som bara visste vem flickan var kan inte förlåta?
Men så fortsätter jag att läsa och ramlar över raden "Jag har förlåtit personen, men inte handlingen."
Och så med ens förstår jag.
Att gå runt hela sitt liv och hata en annan människa gör oss bittra, hatfyllda och ensamma.
Att istället ställa sig upp, vara den modiga person som vi faktiskt alla är där inne och förlåta gör oss till fria.
Det är först då som man kan börja se ljuset igen, det är först då man kan börja minnas det fina och försöka glädjas över nuet istället för att gå runt och hata.
Att vi sedan aldrig kommer att förlåta handlingen är enhelt annan sak, för en sådan handling ska inte förlåtas.
Den ska aldrig glömmas bort eller förminskas.
Men det är personen som utförde handlingen som får leva med den.
Som Jane sa "Det är han som får höra hennes skrik"
Det är ett straff som räcker livet ut, ett straff som inte går att fly ifrån och ett straff han förtjänar.
För mig är Jane och hennes familj ett lysande exempel på starka personer.
De har varit i helvetet och återvänt och det med helt egen kraft.
Alltså, det finns många sätt att förlra sitt barn på.
Och jag tror att detta är det värsta.
Jill Johnson med låten Nathalie, som är skriven om just Nathalie.
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Svar.
Hejsan - Inlägg 401.
Har ett flertal gånger fått frågan om hur gammal jag är och här kommer alltså svaret.
Jag är 21 år gammal, alltså född 1988.
Har också vid ett par tillfällen fått frågan om vilka raser mina hundar är och här har ni svaret på det :)
Hemmaboende hos mig nu finns 2 st Shetland Sheepdogs, utöver dessa äger jag även 1 dvärgpinscher som bor med mitt ex och en kinesisk nakenhund med päls som bor med min syster.
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Jag är 21 år gammal, alltså född 1988.
Har också vid ett par tillfällen fått frågan om vilka raser mina hundar är och här har ni svaret på det :)
Hemmaboende hos mig nu finns 2 st Shetland Sheepdogs, utöver dessa äger jag även 1 dvärgpinscher som bor med mitt ex och en kinesisk nakenhund med päls som bor med min syster.
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Anna Svarar!
Hejsan - Inlägg 400.
Har just nu gjort en ny kategori, nämligen "Anna svarar". Den kategorin kom till därför att väldigt många går in och ställer frågor till mig, men lämnar ingen adress om jag kan svara till så därför finns du denna kategori där jag alltså svarar! Så ni som har en fråga, skriv ner den och kika sedan efter svaret under den nya kategorin!
Eller så kikar du först, för ditt svar kanske redan finns där :)
Jag tar ju såklart gärna emot frågor om det mesta, det är bara att fråga på!
Blir bara glad om folk är nyfikna och vill veta mera :)
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Eller så kikar du först, för ditt svar kanske redan finns där :)
Jag tar ju såklart gärna emot frågor om det mesta, det är bara att fråga på!
Blir bara glad om folk är nyfikna och vill veta mera :)
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Till Saga - Grattis Gumman (1 dag för sent)
Hej Saga!
Vet du vad?
Igår den 8:e november så fyllde du 1 hel månad!
Ja, nu har du nämligen varit här hos oss i en hel månad och gjort livet underbart.
Jag har tänkt tillbaks på den här månaden, och kan bara minnas att jag varit lycklig hela hela tiden!
Du är verkligen en liten solstråle som gör livet underbart, varje dag.
Idag så var vi på BVC igen, och gjorde allt det vanliga.
Så nu fick vi veta att du väger 3800 gram, är 53,5 cm lång och runt huvudet är du nu 36 cm.
Tänk så du växer! Det är inte konstigt att du nu faktiskt kan ha en del av dina kläder :)
I början var alla dina kläder för stora, till och med de kläder vi hade i storlek 40 och 44!
Nu sitter de kläderna som en smäck och du har till och med fått börja använda storlek 56, trots att de kläderna är lite stora än så länge. Vår BVC-Tant Britt-Marie frågade idag om du gav oss svarsleenden och jag kunde stolt berätta att det gör du ju nu! Inte så ofta, men det händer. Sedan fick hon höra dig "prata" och se när du följde det lilla hjärtegoset med blicken och hon tyckte att du var såå duktig!
Det tyckte mamma med, som ännu en gång blev lite rörd :)
I lördags så gjorde du ditt första besök hos någon.
Jo, vi for nämligen till Carina och Beccis och hälsade på.
Och du verkade trivas där, för du var så lugn. Du satt mest i mammas famn och tog det lugnt.
Carina var supersnäll och lagade en underbar middag till din mamma, och sedan på kvällen fikade vi blåbärspaj och såg på film. Då somnade du i min famn och sov så sött.
När du blir större så vill Beccis jättegärna ta med dig till lekparken så att ni kan leka, och om du vill det så får du såklart göra det hur mycket du vill! Sedan när ni kommer hem så kanske Carina har gjort en såndär god paj åt er som ni kan smaka utav!
Igår kväll så fick du lite ont i din lilla mage igen, och det gör så ont i mig när du inte mår bra!
Jag och pappa testade det mesta, men du hade på ok för ont för att kunna somna till ordentligt, så till slut gick vi på en liten promenad med vagnen, då somnade du och sov en lite stund efter att vi kommit in med.
Men sedan vaknade du igen och skrek.
Då provade jag att ge dig mat, men så fort du märkte att det kom mjölk så släpptde du och skrek.
Så då bestämde jag mig för att testa att ge dig nappen igen. Ja, vi har ju provat det några gånger men tidigare har du hatat den, du rynkar panna så att du ser ut som ett litet troll och spottar bestämt ut den.
Men igår ser du, så tog du nappen!
Och du snuttade på den i 2 hela timmar, innan du vaknade och ville ha mat.
Sedan sov du gott och hela dagen idag har du verkat nöjd och glad igen.
Nu hoppas jag bara att inte magvärken kommer tillbaka, för jag hatar när du får sådär. Du blir så ledsen och då blir även jag ledsen. Nej, jag vill ju att du ska vara glad!
Nej, nu ska mamma äta lunch innan du vaknar :)
Många pussar och kramar från din mamma!
Vet du vad?
Igår den 8:e november så fyllde du 1 hel månad!
Ja, nu har du nämligen varit här hos oss i en hel månad och gjort livet underbart.
Jag har tänkt tillbaks på den här månaden, och kan bara minnas att jag varit lycklig hela hela tiden!
Du är verkligen en liten solstråle som gör livet underbart, varje dag.
Idag så var vi på BVC igen, och gjorde allt det vanliga.
Så nu fick vi veta att du väger 3800 gram, är 53,5 cm lång och runt huvudet är du nu 36 cm.
Tänk så du växer! Det är inte konstigt att du nu faktiskt kan ha en del av dina kläder :)
I början var alla dina kläder för stora, till och med de kläder vi hade i storlek 40 och 44!
Nu sitter de kläderna som en smäck och du har till och med fått börja använda storlek 56, trots att de kläderna är lite stora än så länge. Vår BVC-Tant Britt-Marie frågade idag om du gav oss svarsleenden och jag kunde stolt berätta att det gör du ju nu! Inte så ofta, men det händer. Sedan fick hon höra dig "prata" och se när du följde det lilla hjärtegoset med blicken och hon tyckte att du var såå duktig!
Det tyckte mamma med, som ännu en gång blev lite rörd :)
I lördags så gjorde du ditt första besök hos någon.
Jo, vi for nämligen till Carina och Beccis och hälsade på.
Och du verkade trivas där, för du var så lugn. Du satt mest i mammas famn och tog det lugnt.
Carina var supersnäll och lagade en underbar middag till din mamma, och sedan på kvällen fikade vi blåbärspaj och såg på film. Då somnade du i min famn och sov så sött.
När du blir större så vill Beccis jättegärna ta med dig till lekparken så att ni kan leka, och om du vill det så får du såklart göra det hur mycket du vill! Sedan när ni kommer hem så kanske Carina har gjort en såndär god paj åt er som ni kan smaka utav!
Igår kväll så fick du lite ont i din lilla mage igen, och det gör så ont i mig när du inte mår bra!
Jag och pappa testade det mesta, men du hade på ok för ont för att kunna somna till ordentligt, så till slut gick vi på en liten promenad med vagnen, då somnade du och sov en lite stund efter att vi kommit in med.
Men sedan vaknade du igen och skrek.
Då provade jag att ge dig mat, men så fort du märkte att det kom mjölk så släpptde du och skrek.
Så då bestämde jag mig för att testa att ge dig nappen igen. Ja, vi har ju provat det några gånger men tidigare har du hatat den, du rynkar panna så att du ser ut som ett litet troll och spottar bestämt ut den.
Men igår ser du, så tog du nappen!
Och du snuttade på den i 2 hela timmar, innan du vaknade och ville ha mat.
Sedan sov du gott och hela dagen idag har du verkat nöjd och glad igen.
Nu hoppas jag bara att inte magvärken kommer tillbaka, för jag hatar när du får sådär. Du blir så ledsen och då blir även jag ledsen. Nej, jag vill ju att du ska vara glad!
Nej, nu ska mamma äta lunch innan du vaknar :)
Många pussar och kramar från din mamma!
Tävling.
Hej Igen - Inlägg 399.
Nu tänker jag tävla, japp det tänker jag!
Blir så inspirerad till att tävla när Dessan bara vinner hela tiden, att jag själv måste prova lyckan igen!
HÄR HITTAR NI TÄVLINGEN!
Tävlingen hålls av Decevven och gäller ett supersnyggt armband a la Foki :)
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Blir så inspirerad till att tävla när Dessan bara vinner hela tiden, att jag själv måste prova lyckan igen!
HÄR HITTAR NI TÄVLINGEN!
Tävlingen hålls av Decevven och gäller ett supersnyggt armband a la Foki :)
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Kanske världens sötaste reklam!
Hejsan - Inlägg 398.
Är inte det här kanske världens sötaste reklam?
I love it!
Vi hörs när vi hörs
//Anna
Världens Bästa Låt?
Hejsan - Inlägg 397.
Med tanke på Idols tema igår så kom jag mig för att undra vilka låtar mina läsare anser vara världens bästa. Eller iaf världens bästa just nu. Så det är alltså frågan från mig till er.
Vilken är världens bästa låt just nu (eller hela tiden om man vill det!)?
Nu får ni fasiken svara också, eftersom jag är nyfiken!
För er som undrar så tycker jag att detta är världens bästa låt just nu.
I just denna version ska det vara :)
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Vilken är världens bästa låt just nu (eller hela tiden om man vill det!)?
Nu får ni fasiken svara också, eftersom jag är nyfiken!
För er som undrar så tycker jag att detta är världens bästa låt just nu.
I just denna version ska det vara :)
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Morgan Alling
Hejsan - Inlägg 396.
Jag satt här hemma en dag och kollade på TV. Zappade runt och kunde inte riktigt hitta någonting att se, då jag bara valde att låta 1:an stå på och då efter en stund så började programmet "Ramp". Jag vet inte om ni sett det, men det är i princip ett program där de i varje avsnitt intervjuar en kändis och i detta avsnitt var Morgan Alling gäst.
Ni vet vem det är va? Aja, strunt samma.
De började att prata om hans barndom och att han inte haft det så lätt.
Och hela tiden medan han pratar så fascineras jag över allt det kloka han säger.
Detta verkar vara en person som på riktigt står med båda fötterna på jorden, han verkar inte skämmas över allt det han gått igenom utan talar väldigt öppet om det och ger på så sätt andra i liknande situationer en chans att också våga vara modiga, att våga stå för den man är och vart man kommer ifrån.
Se gärna detta avsnitt då det verkligen gav tid till eftertanke.
Klicka här för att se!
Morgan Alling gästade Ramp.
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Jag satt här hemma en dag och kollade på TV. Zappade runt och kunde inte riktigt hitta någonting att se, då jag bara valde att låta 1:an stå på och då efter en stund så började programmet "Ramp". Jag vet inte om ni sett det, men det är i princip ett program där de i varje avsnitt intervjuar en kändis och i detta avsnitt var Morgan Alling gäst.
Ni vet vem det är va? Aja, strunt samma.
De började att prata om hans barndom och att han inte haft det så lätt.
Och hela tiden medan han pratar så fascineras jag över allt det kloka han säger.
Detta verkar vara en person som på riktigt står med båda fötterna på jorden, han verkar inte skämmas över allt det han gått igenom utan talar väldigt öppet om det och ger på så sätt andra i liknande situationer en chans att också våga vara modiga, att våga stå för den man är och vart man kommer ifrån.
Se gärna detta avsnitt då det verkligen gav tid till eftertanke.
Klicka här för att se!
Morgan Alling gästade Ramp.
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Till Saga - Snart 4 veckor.
Hejsan gumman!
Nu har det snart gått 4 veckor sedan du kom hit till oss i världen utanför magen.
4 underbara härliga veckor!
Det har hänt så mycket under dessa veckor, vi har äntligen fått lära känna dig.
Du har redan börjat att bilda dig lite rutiner och om de inte följs blir du lite kinkig, ja för du verkar ju ha ärvt din mors humör! Men det är bara bra, för med lite glöd kommer man långt!
Varje dag så vill du gå på promenad, jo jag tror verkligen att vill det för om vi inte har gjort det innan halv 2 så blir du lite missnöjd och vill inte vara med på någonting. Du vill inte äta, inte sovas eller ens mysa.
Nej, då är det bara vagnen som gäller!
Så fort jag stoppar dig i bärliften och går ut genom dörren så sover du.
Så jo, jag tror att det är det du försöker säga :)
Vad har vi då gjort under dessa veckor?
Vi har lärt oss att amma, ja du har lärt dig att äta och jag har lärt mig att ge dig maten.
Du har upptäckt att det är jättekul att kika på lampor och alla våra tavlor.
Vi har gått på promenad i skogen tillsammans och vi har åkt buss!
Vi har pussats en massa, och du har lärt dig att mamma älskar att kramas.
Och iförrgår, ja då var det en speciell dag.
För då log du. Ja, inte ett sånt där leende rakt ut i luften bara, utan ett riktigt leende!
Du låg på sängen och jollrade(ja, det har du också lärt dig att göra) när mamma kom och la sig ansikte emot ansikte med dig och pratade lite med dig.
Då kollade du mig rakt in i ögonen, och fyrade av ett riktigt stort leende!
Om du bara visste hur glad jag blev!
Blev alldeles till mig, och fick torka en liten tår ur ögonvrån :)
Du är så duktig, fin och underbar! Tänk vad min lilla fis kan?
För lite mindre än 4 veckor sedan så låg du i magen och nu är du här på utsidan och skrattar för mamma!
Mamma älskar dig!
Nu har det snart gått 4 veckor sedan du kom hit till oss i världen utanför magen.
4 underbara härliga veckor!
Det har hänt så mycket under dessa veckor, vi har äntligen fått lära känna dig.
Du har redan börjat att bilda dig lite rutiner och om de inte följs blir du lite kinkig, ja för du verkar ju ha ärvt din mors humör! Men det är bara bra, för med lite glöd kommer man långt!
Varje dag så vill du gå på promenad, jo jag tror verkligen att vill det för om vi inte har gjort det innan halv 2 så blir du lite missnöjd och vill inte vara med på någonting. Du vill inte äta, inte sovas eller ens mysa.
Nej, då är det bara vagnen som gäller!
Så fort jag stoppar dig i bärliften och går ut genom dörren så sover du.
Så jo, jag tror att det är det du försöker säga :)
Vad har vi då gjort under dessa veckor?
Vi har lärt oss att amma, ja du har lärt dig att äta och jag har lärt mig att ge dig maten.
Du har upptäckt att det är jättekul att kika på lampor och alla våra tavlor.
Vi har gått på promenad i skogen tillsammans och vi har åkt buss!
Vi har pussats en massa, och du har lärt dig att mamma älskar att kramas.
Och iförrgår, ja då var det en speciell dag.
För då log du. Ja, inte ett sånt där leende rakt ut i luften bara, utan ett riktigt leende!
Du låg på sängen och jollrade(ja, det har du också lärt dig att göra) när mamma kom och la sig ansikte emot ansikte med dig och pratade lite med dig.
Då kollade du mig rakt in i ögonen, och fyrade av ett riktigt stort leende!
Om du bara visste hur glad jag blev!
Blev alldeles till mig, och fick torka en liten tår ur ögonvrån :)
Du är så duktig, fin och underbar! Tänk vad min lilla fis kan?
För lite mindre än 4 veckor sedan så låg du i magen och nu är du här på utsidan och skrattar för mamma!
Mamma älskar dig!
Jag häpnar.. Och inte på ett bra sätt!
Hejsan - Inlägg 395.
Idag tog jag bussen till BVC.
Ja, jag övervann min stora skräck och tog bussen till kvissleby.
Det var en aning skräckinjagande, men vi överlevde.
Något som dock fick mig häpna var att folk är födda utan hjärna. Inte alla, men väldigt många visar det sig.
På väg in till kvissleby så var det 1 tjej som hjälpte mig att komma på bussen, och vad tacksam jag blev!
Denna tjej, som jag säkert aldrig kommer att träffa igen ska ha stort tack! Du reagerade som en vettig person och ställde upp för någon du inte ens känner :)
Men resten av er, resten av alla resenärer på bussen som gick klockan 5 i 11 från kvissleby idag den 2/11 -2009 ni får fan ta och skärpa er! Jag fick alltså LYFTA AV MIN VAGN SJÄLV. Ingen kunde resa på arslet och ge mig ett handtag, nej inte det eller. Jag hoppas att ni alla någon gång finner er i en situation där ni behöver hjälp och inte får den. Det hoppas jag av hela mitt hjärta.
Det var just detta jag var rädd för då jag bestämde mig för att ta bussen, att ingen skulle hjälpa mig.
Och se så rätt jag fick.
SKÄMS PÅ ER!
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Ja, jag övervann min stora skräck och tog bussen till kvissleby.
Det var en aning skräckinjagande, men vi överlevde.
Något som dock fick mig häpna var att folk är födda utan hjärna. Inte alla, men väldigt många visar det sig.
På väg in till kvissleby så var det 1 tjej som hjälpte mig att komma på bussen, och vad tacksam jag blev!
Denna tjej, som jag säkert aldrig kommer att träffa igen ska ha stort tack! Du reagerade som en vettig person och ställde upp för någon du inte ens känner :)
Men resten av er, resten av alla resenärer på bussen som gick klockan 5 i 11 från kvissleby idag den 2/11 -2009 ni får fan ta och skärpa er! Jag fick alltså LYFTA AV MIN VAGN SJÄLV. Ingen kunde resa på arslet och ge mig ett handtag, nej inte det eller. Jag hoppas att ni alla någon gång finner er i en situation där ni behöver hjälp och inte får den. Det hoppas jag av hela mitt hjärta.
Det var just detta jag var rädd för då jag bestämde mig för att ta bussen, att ingen skulle hjälpa mig.
Och se så rätt jag fick.
SKÄMS PÅ ER!
Vi hörs när vi hörs
// Anna
En söndag i solens tecken.
Hejsan - Inlägg 394.
Idag har Sundsvall bjudit på strålande väder, solen har värmt på alla som vågat sig ut denna underbara höstdag.
Självklart så var vi ute på vår dagliga promenad, och njöt i det finfina vädret.
Jag, Saga och hennes pappa (som äntligen fick arslet ur soffan och följde med) tog
hundarna och gick ut på en långis. Hundarna fick efter en stund leka lösa bland alla löven och de njöt verkligen!
De lekte jagis och brottades så att löven och gräset yrde omkring!
Efter den sköna promenaden så var Saga väääldigt hungrig och åt länge och väl!
Hon är så himla söt när hon äter, och när hon är mätt.
Då liksom sitter hon i min famn och kikar sig runt, smackar lite med läpparna och ser sådär otroligt nöjd ut.
Ja, hon är verkligen fin! Min lilla prinsessa :)
Iv eckan ska vi få besök av Carina och Beccis!
Det ser vi fram emot massor och jag håller på att längta ihjäl mig.
De sa även att de hade köpt en present åt Saga och jag är så nyfiken på vad det är för någonting!
Hehe, det där med presenter blir aldrig tråkigt.. Det spelar ingen roll om det är till mig eller Saga, det är superkul endå och jag blir alltid lika nyfiken!
I möra så ska vi till BVC, men just nu ser det faktiskt ut som om vi inte tar oss dit..
Vi har ingen skjuts i nuläget och att ta bussen kännas lite mäktigt.
Jag antar att jag kommer att få ringa och boka en ny tid.. Blähhäiigt värre!
Nej, vi får se vad som händer helt enkelt.
Saga ligger på vågen för första gången, ska det bli en 4:e i möra?
Men vi hörs när vi hörs
// Anna
Idag har Sundsvall bjudit på strålande väder, solen har värmt på alla som vågat sig ut denna underbara höstdag.
Självklart så var vi ute på vår dagliga promenad, och njöt i det finfina vädret.
Jag, Saga och hennes pappa (som äntligen fick arslet ur soffan och följde med) tog
hundarna och gick ut på en långis. Hundarna fick efter en stund leka lösa bland alla löven och de njöt verkligen!
De lekte jagis och brottades så att löven och gräset yrde omkring!
Efter den sköna promenaden så var Saga väääldigt hungrig och åt länge och väl!
Hon är så himla söt när hon äter, och när hon är mätt.
Då liksom sitter hon i min famn och kikar sig runt, smackar lite med läpparna och ser sådär otroligt nöjd ut.
Ja, hon är verkligen fin! Min lilla prinsessa :)
Iv eckan ska vi få besök av Carina och Beccis!
Det ser vi fram emot massor och jag håller på att längta ihjäl mig.
De sa även att de hade köpt en present åt Saga och jag är så nyfiken på vad det är för någonting!
Hehe, det där med presenter blir aldrig tråkigt.. Det spelar ingen roll om det är till mig eller Saga, det är superkul endå och jag blir alltid lika nyfiken!
I möra så ska vi till BVC, men just nu ser det faktiskt ut som om vi inte tar oss dit..
Vi har ingen skjuts i nuläget och att ta bussen kännas lite mäktigt.
Jag antar att jag kommer att få ringa och boka en ny tid.. Blähhäiigt värre!
Nej, vi får se vad som händer helt enkelt.
Saga ligger på vågen för första gången, ska det bli en 4:e i möra?
Men vi hörs när vi hörs
// Anna
Barnvagnslyx!
Hello - Inlägg 393.
Jag har en liten hemlighet.
Jo, någonting som bara jag, Saga och hundarna vet om.
Jag har nämligen skaffat mig barnvagnslyx!
Och vad dtusan är det, tänker ni alla.. Jo, det är nämligen såhär.
I korgen under barnvagnen så ligger det lite smått och gott, just nu en trocadero och en påse gott&blandat.
Dessa saker har jag införskaffat mig under våra promenader tillsammans.
Och dessa saker förtärs endast under våra promenader :)
Jo, så när vi är ute och traskar tillsammns, så tar jag mig några godisar och några klunkar dricka sådär i smyg.
Så det är alltså vad jag kallar barnvagnslyx!
Sådär. Nu vet ni alla min lite busiga hemlighet!
Har ni några busiga hemligheter?
Vi hörs när vi hörs
// Anna
Jo, någonting som bara jag, Saga och hundarna vet om.
Jag har nämligen skaffat mig barnvagnslyx!
Och vad dtusan är det, tänker ni alla.. Jo, det är nämligen såhär.
I korgen under barnvagnen så ligger det lite smått och gott, just nu en trocadero och en påse gott&blandat.
Dessa saker har jag införskaffat mig under våra promenader tillsammans.
Och dessa saker förtärs endast under våra promenader :)
Jo, så när vi är ute och traskar tillsammns, så tar jag mig några godisar och några klunkar dricka sådär i smyg.
Så det är alltså vad jag kallar barnvagnslyx!
Sådär. Nu vet ni alla min lite busiga hemlighet!
Har ni några busiga hemligheter?
Vi hörs när vi hörs
// Anna
