Nu var det snart 1 vecka sedan jag skrev.
Och jo, det har hänt en del under denna vecka.. Jag och Saga har nämligen flyttat.
Jo, för er som inte lever väldigt nära mig så kommer det kanske som en chock, men för mina vänner här hemma som jag ofta pratar är det inte alls konstigt. Nej, för jag och Sagas pappa har, och hade inte världens bästa förhållande. Anledningen till att jag inte skrev ut det här är för att jag inte såg vitsen med att pratat om det. Men nu när jag tagit mod till mig och lämnat honom, och det destruktiva förhållandet så vill jag tala om det. Ja, jag vill liksom komma ut. Jag vill att sanningen ska få komma fram.

Jag och Sagas pappa avslutade vårt förhållande 1 gång tidigare, då Saga bara var liten liten i magen. Jag kände att jag inteville leva med honom, och eftersom han redan då hade träffat någon ny. Men sedan, ca 1 månad senare så bestämde vi oss för att försöka igen..
Detta är vad jag nu ser som ett dumt val, men just då kändes det rätt.
Under sommaren har jag levt med kommentarer som: Ja, om du gör slut så tänker jag se till att få ensam vårdnad. och dylikt. Något som fått mig att i ren rädsla stanna kvar. Jag skulle göra i princip vad som helst för att få vara nära min dotter och levde därför kvar med denna man. Ett tag så fungerade det hela bra. Vi kunde leva sida vid sida utan att jag mådde dåligt utav det. Men även detta fallerade efter ett tag.
Jag levde med en person som jag inte ville leva med av 1 orsak. Han hade hotat mig, hotat med att ta mitt barn som är mitt allt. Och så kan man inte leva.. Men jag stannade länge, alldeles för länge.
Men då hans dåliga humör och dåliga (jo,väldigt dåliga) vanor blev för mycket så for jag till en vän, då fortfarande gravid med Saga och var borta i ca 2 veckor. Han bönade och bad under denna tid att jag skulle komma hem, och att allt skulle bli annorlunda. Självklart så trodde jag det och for hem. Redan samma kväll, den 6 oktober proppade han sig full med tabletter och somnade på soffan. Jag, som lovat mig själv att aldrig vara med någon som höll på så for därifrån, för att sedan efter ett mycket allvarligt samtal med honom for jag dit igen, och som ni alla vet kom vår dotter den 8:e oktober, 2 dagar senare. Då hon kom så blev allt bättre, jag glömde för en stund vad han gjort och bara njöt av min dotter.. Men som sagt, de dåliga sakerna gjorde sig snart påminda igen och efter noga övervägande så vågade jag ta klivet ut.
Lättanade är enorm, även om det nu ska letas ny lägenhet och så, så känns det som om jag fullt ut kan vara Sagas mamma och vara den glada mamma hon förtjänar. Det där med vårnad och sådant får vi ta senare.
Just nu hotar han inte med att försöka ta ensam vårdnad, och vad jag vet är det mycket svårt att få ensam vårdnad, speciellt som hennes far. Och då jag har ett fläckfritt förflutet verkar risken att han ska kunna slita bort henne ifrån mig liten, väldigt liten.
Självklart så vill jag att Saga ska ha en relation med sin far, och vi ska fortsätta att ha en fungerande relation för hennes skull, men det är dock den enda relation jag vill ha med honom.
Så då vet ni, hemligheten är ute och jag känner mig fri och lycklig!

Just nu bor vi hos mina underbara vänner Maria & Dessan, som så snällt bjöd in oss hit när de märkte hur sitationen såg ut och här har vi det toppen bra!


Nej, nu ska jag duscha och sedan bada min goa skitunge!



Vi hörs när vi hörs
//Anna