Ja, idag har Freja blivit firad för andra gången sedan hon fyllde år.

Först var det våran tur, under vår semester nere i Skåne. Då bakade vi tårta, åt bullar/kakor och öppnade lite paket. Min sambos barn var med och firade, stora Thea och lilla Theomin, Freja tyckte att det var superskoj och uppskattade firandet!

 

Och idag kom hennes farmor, pappa och hans sambo för att fira. Frejsan fick en drös med paket, bla en cykel! Den älskar hon redan, trots att hon ännu inte förstått hur man trampar för att komma framåt, men hon är lika nöjd att bara sitta och brumma på sadeln. Jag har tagit lite bilder på henne, både från dagens firande och firandet vi hade den 27:e juni då hon fyllde år. Tänkte bjuda på några stycken!

 

 

När vardagen bara rullar på är det svårt att hitta saker att blogga om.

Det är inte så otroligt roligt att varken skriva eller att läsa om vad jag åt till middag, eller om att barnen var på sin förskola. Det är nog inte heller roligt att läsa om mina blöta skor eller om Sagas blöta skor. Om vad katten åt, eller att Milton sover. Det är vardag, och nej - det är inte roligt att varken läsa eller skriva om.

 

Så när vardagen bara rullar på är det svårt att hitta saker att skriva om.

 

Men ett litet orosmoln i min vardag är det här med flickornas förskola.

Den ligger i Njurundabommen och jag bor på Essvik, 5 km har jag till deras förskola och jag har inget körkort eller någon som kör oss dit. Jag kan få skjurs på morgonen, men bara för att lämna och sedan får jag gå(eller ta buss) hem. Samma sak vid hämtning, då får jag gå eller ta buss. Fast ska jag ta buss måste jag gå till bussen först.. Det är BARA krångel just nu, en massa krångel, stress och oro för dessa fjuttiga 15h/vecka. När de är där, och jag går dit så hinne rjag bara lämna dem, gå hem, slänga i mig lunch och kaffe och sedan gå tillbaka.

 

Freja har just blivit inskolad, och både mina flickor och jag älskar denna förskola.

De trivs där och jag trivs med personalen men.. Hur ska jag orka detta?

 

Det finns en förskola 5 minuter ifrån mig.

Jag velar. Ska vi byta? Jag känner mig dum om jag byter, dum emot barnen som måste byta fsk och så känner jag mig dum emot personalen på deras nuvarande fsk som just haft inskolning med Freja.

Känner mig taskig emot dem, som om jag.. Sviker dem?

Visst är jag knäpp?? 

Åh, hur ska jag göra!? Jag har ingen aning.. Just nu är iaf förskola bara ångest.

Jag orkar inte traska dit och stressa 3 dagar i veckan för dessa 15 timmar, men samtidigt vill jag att mina barn ska få gå där och ha roligt. Och när vi stannar hemma, när jag säger att vi blir hemma så känner jag mig så jäkla dum!

Fan också!! Vad ska jag göra? Jag vet inte alls.

 

 

Dagen fetaste I-landsproblem.

 

Några tips från några andra mammor eller kloka?

 

Nu så har jag lite tid över åt bloggen och internet, har haft så fullt

upp sedan i onsdags att jag inte hunnit sätta mig ner och ge er ett vettigt inlägg.

Men nu så, innan jag lägger mig och sover(vannsinnigt tidigt, men hey - jag är trött!)

tänkte jag skriva ihop ett litet inlägg.

Vi har som sagt att haft det fullt upp, med shopping, bakning, dop och barnkalas.

Full jäkla rulle helt enkelt!

 

Lotta kom hit i onsdags, då var jag fortfarande krasslig och vi höll oss hemma. På torsdagen stod shopping inför dop och bakning på schemat och vi for till Birsta för att fixa med det, det blev en heldag och vi var hemma sent!

Fredagen bestod av bakning inför dopet, och lite mer shopping för mig. Jag hade ju inte köpt en doppresent till Tili ännu. Och sen på lördagen var det dop! Jag och Lotta stressade som två galna höns, Lotta bröt ihop en sväng och alla sa att vi skulle lägga ner stressen. Lite tallrikar gick i krasch men vi hann ordna allt till dopfikat och näe..

Vi hade inte behövt stressa alls egentligen, haha!

 

Ja, hela dopet gick fint, jag och Lotta blev rörd mest hela tiden och lyckans jag fick bli fadder åt Tili!

Även om jag är långt ifrån troende så är det en ära att få vara det. Tili är ju som min systerdotter och jag älskar hennes så mycket. En av de finaste tösarna i världen är hon!

 

Ja, och idag hade jag dubbelkalas för min flickor!

Fullt ös medvetslös körde vi då.

Tack till alla som kom och tack för de fina presenterna!

 

Detta blev ett hoppigt inlägg, men nu vet ni lite om vad jag gjort under dessa dagar av frånvaro.

Tänkte försöka sova nu men jag återkommer med mer inlägg imorgon och lite fina bilder från min hektiska vecka/helg. Ha det bra!

Ja, här hemma har vi sjukstuga. Saga är rejält krasslig, och har varit vaken nästan 2 hela nätter och gråtit.

Det tär på kan jag säga. Men vad göra? Vi kämpar på med glatt(?) humör.

Saga är febrig och jag misstänker att det är öroninflammation på gång.

Vi avvaktar lite då hon är relativt pigg och busig på dagen och inte bryr sig om man tar vid örat.

Feber har hon doch till och från, och snorar en hel del. Stackars min lilla tjej!

Det är jobigt för alla när en av oss är sjuk.. Saga blir otroligt krävande, framförallt på nätterna när hon är sjuk och om hon inte får ligga precis som hon vill så vrålar hon som om någon håller på att döda henne. Ni skulle höra..

Det är helt vansinnigt, och jag lovar att om någon hörde det skulle de tro att hon höll på att dö.

Detta skrik, väcker såklart Freja. Som då piggnar till och börjar sprattla och pladdra.

Sen går det 15 minuter och Freja blir hungrig och jag måste mata henne, och vem drar då igång igen?

Jo, Saga.. Ser INTE framemot denna natt.

Men snart är hon frisk igen :)

Jag gjorde ett kollage med mina underbara flickor häromdagen - med bilder då de båda är små. De är på bilderna från nyfödd till ca 2 1/2 månad. Kan ni se några likheter? Eller ser ni inte skillnad på dem kanske?

Vore skoj att höra!

.

Imorgon blir en fullspäckad men härlig dag!

Vi ska först till Jasmin, dä jag ska hjälpa henne att fota henne och lilla Angie.

Efter det ska vi fika på Barista med Linga, Therese, Jasmin och Emma. Även det ser vi fram emot!

Efter det blir det åka tillbaka ut emot Njurnda, för att sedan kanske med sällskap av Jasmin ut till oss och fota lite mera. Vi har en vägg här hemma som är fin att fota emot, så det ska vi kanske testa!

Jag ser fram emot vår fullspäckade dag!

-

Det ska bli extra skoj att träffa Lingas Leon, det var så länge sedan och grabben har blivit så stor!

Som vanligt kommer min miniFreja att vara minst, hon är alltid minst på bebisträffar.

Men det gör inte, jag älskar henne(och Saga) mest ändå!

-

Nu är det dags att lägga de små, återkommer kanske sedan!

Nu är vi på hemmaplan igen och har varit det sedan lördagkväll, men jag har inte hunnit blogga förrän nu.

-

Igår fyllde Sophia år, så vi käkade tårta och hade det bra!

Sedan gjorde vi hennes pappa och Danne oroliga, då vi tog fera timmar på oss att gå 5 km.. Haha!

Vi hade skojat om att de säkert skulle bli oroliga för att vi inte hade mobiler med, för att vi var sega och det var mörkt och mycket riktigt! De var igår kväll vid halv 11 ute ooch letade efter oss på Bergavägen, haha!

Till deras lättnad var vi oskadda och till vår lättnad slapp vi gå genom skogen och möta hemska grävlingar..

-

Idag kom barnens pappa förbi med kläder från deras faster..

Hon har ägt en barnklädesaffär och har en del underbara kläder kvar ifrån den, och ibland får Saga några plagg av henne. Hon har fått lite Molo, lite katvig och lite Ida T. Kanske 20 plgg eller så.. Men nu!

Nu slog deras faster rekord! En HEL flyttkartong med kläder ställdes ner på köksbordet och jg dök ner, och jag hittade sjuka mängder kläder! Så jävla fina, och massor!

Från storlek 62-98 i märkena Katvig, Molo, Ida T, Name It m.m..

Och gissa vad det var värt?

Förstår ni att flickorna idag fick kläder för över 15.000 kr?!

Snacka om att deras faster är snäll! Helt underbart!

Ska  bjuda på lite bilder på lite kläder, men det får bli en annan dag :)

Ja, enda sedan Mikaela la till mig i ett antal grupper på Facebook har jag blivit shoppingberoende, haha!

Jag sitter och stirrar på de där sidorna jämt, jämt, jämt nu och suktar!

Några plagg till di små har det blivit allt, och jag tänkte visa er såklart :)

Även en blå tröja med äpplen på från Småfolk har jag köpt till Saga.

Så nu har Saga 4 nya plagg i sin garedrob, och Freja ynka ett! Men hon ska få mera :)

Bodyn med ponnysar på har jag köpt åt Freja, även den av märket Småfolk.

Räcker det inte att mina barn kan?

Räcker det inte att jag bekräftar dem genom att uppmuntra deras

handlingar, deras försök och deras framsteg?

Det kan man göra på så många fler sätt än att bara påpeka att de är duktiga. Mn kan tala om att barnet kan, och fråga om det kan igen, man kan be barnet visa vad det gjorde, man kan uppmuntra barnet till att kunna mera!

Och detta kan vi göra utan att hela tiden påpeka att de är duktiga.

Det ordet behövs inte, mina barn kommer att veta att de kan ändå.

Jag kommer att tala om det med mitt kroppsspråk, jag ler åt dem då de gjort något bra, kramar dem, pussar dem, klappar händerna. Jag bekräftar dem istället för att säga attt de ÄR någonting.

-

Självklart så tycker jag att mina barn är duktiga, de är fan duktigast i världen!

Jävlar vad de är vackra, snygga, fina, söta, duktiga.. Ja, helt enkelt bäst. Klart som fan att jag tycker det!

Men jag behöver ju inte använda de orden då jag talar om för mina barn att jag älskar dem mest i hela världen, för jag älskar dem ju inte för att de kan en massa eller för att de är så söta.

Jag älskar dem för att de är mina barn, och för att de är just såna som det är.

Jag älskar Saga för hennes personlighet, hennes knasighet och henne sätt att älska mig tillbaka.

Och Freja älskar jag av samma orsaker!

-

Så nu ska ni inte tro att mina barn kommer att ha en kall mamma som inte uppmutrar dem, tvärtom!

Mina dagar består nu av att uppmuntra dem en massa och inspirera dem till att utveklas och lära sig en massa nytt varje dag. För en ligt de kommentarer att dömmaså verkar det som om ni tror att de inte kommer att bli bekräftade och det är del. Och angående att inte säga att de är söta, fina etc..

Jag kommer inte att påpeka "vilka fiiiiiiina skor du haaaaaaaaar" längre.

Jag kommer inte att piffa upp mina barn, jag kommer att låta dem ha på sig precis vad de vill.

Jag kommer inte att fråga om den nya jackan är fin, jag kommer att fråga om den är skön.

För den behöver inte vara fin, varför måste saker vara fina för?

Kan de inte bara vara bra, varma, bekväma, sköna?

-

-

Lämnar er med en liten filmsnutt, se den och hör varje ord.

When I was just a little girl, I asked my mother, “What will I be? Will I be pretty? Will I be pretty? Will I be pretty? What comes next? Oh right, will I be rich?” Which is almost pretty depending on where you shop. And the pretty question infects from conception, passing blood and breath into cells. The word hangs from our mothers' hearts in a shrill fluorescent floodlight of worry.

.

“Will I be wanted? Worthy? Pretty?” But puberty left me this funhouse mirror dryad: teeth set at science fiction angles, crooked nose, face donkey-long and pox-marked where

the hormones went finger-painting. My poor mother.

.

“How could this happen? You'll have porcelain skin as soon as we can see a dermatologist. You sucked your thumb. That's why your teeth look like that! You were hit in the face with a Frisbee when you were 6. Otherwise your nose would have been just fine!

“Don't worry. We'll get it fixed!” She would say, grasping my face, twisting it this way and that, as if it were a cabbage she might buy.

.

But this is not about her. Not her fault. She, too, was raised to believe the greatest asset she could bestow upon her awkward little girl was a marketable facade. By 16, I was pickled with ointments, medications, peroxides. Teeth corralled into steel prongs. Laying in a hospital bed, face packed with gauze, cushioning the brand new nose the surgeon had carved.

.

Belly gorged on 2 pints of my blood I had swallowed under anesthesia, and every convulsive twist of my gut like my body screaming at me from the inside out, “What did you let them do to you!”

All the while this never-ending chorus droning on and on, like the IV needle dripping liquid beauty into my blood. “Will I be pretty? Will I be pretty? Like my mother, unwrapping the gift wrap to reveal the bouquet of daughter her $10,000 bought her? Pretty? Pretty.”

And now, I have not seen my own face for 10 years.

I have not seen my own face in 10 years, but this is not about me.

.

This is about the self-mutilating circus we have painted ourselves clowns in. About women who will prowl 30 stores in 6 malls to find the right cocktail dress, but haven't a clue where to find fulfillment or how wear joy, wandering through life shackled to a shopping bag, beneath those 2 pretty syllables.

About men wallowing on bar stools, drearily practicing attraction and everyone who will drift home tonight, crest-fallen because not enough strangers found you suitably fuckable.

.

This, this is about my own some-day daughter. When you approach me, already stung-stayed with insecurity, begging, “Mom, will I be pretty? Will I be pretty?” I will wipe that question from your mouth like cheap lipstick and answer, “No! The word pretty is unworthy of everything you will be, and no child of mine will be contained in five letters.

..vilken taskig självbild många tjejer har.

Jag ser underbara kvinnor och flickor varje dag som ser ner på sig själva.

De ser inte alls vad de är underbara. De ser bara bristerna och jag vill inte att mina barn ska bli såna.

Ett sätt att försöka få bort "jag måste vara fin, smal, snygg,söt och duktig" - hysterin är kanske att göra som

Jag ska helt enkelt utesluta de orden.

Mina barn behöver fan inte vara duktiga, fina, söta, snygga eller smala!

Så nu ska jag börja träna på att inte säga att mina barn är duktiga, de kan istället.

De upptäcker världen, de försöker och de lyckas.

Och ibland misslyckas de, men det gör inget. För egentligen är det ju inte misslyckanden - Det är lärdomar!

Så nu går jag ut med en liten uppmaning till alla som träffar mina barn.

Då speciellt Saga - Försök att undvika ord som duktig, fin, söt, och snygg.

Alla ord som definerar vem min dotter skall vara.

För Saga(och Freja) behöver inte vara något utav ovannämnda ord.

Satt en stund nu och fixade bilder i PS.

Här har ni resultatet!

-

-

-

-

-

-

..en bild jag fotade idag med Dessans kamera.

Modellen är den snygge, charmiga Neo!

-

-

Bjuder även på en bild på mig och Freja!

-

Och en bild på Saga och Freja!

-

Lovar att återkomma med ett inlägg imorgon, med mera text i ;)

Idag har vi varit iväg med Jonny, och fotat barnen lite.

Saga, Freja och Neo fick alla 3 vara med på bild.

Har dock inte fått bilderna ännu, men kan bjuda på ett litet smakprov :)

Fotograf: Jonny Björklund

Oh, så söta ni är!

Och så klantigt skrivet av mig!

Nej, Saga är inte 4 år, hon är snart 2 år. Det jag menade med detta -

"Idag är Freja 2 veckor gammal, tiden bara springer iväg!

var att, när Freja är lika gammal som Saga är nu, så är Saga nästan 4 år :)

-

Men jag förstår att det lät tokigt, för mig var det ju självklart vad jag menade men när jag läser texten med era ögon så blir det en helt annan sak. Menmen, nu vet ni! Saga är "bara" 2 år än så länge!

Idag är Freja 2 veckor gammal, tiden bara springer iväg!

Snart är hon lika gammal som Saga, och saga är nästan 4 år.. Helt sjukt!

-

Idag har jag varit trött, Freja vaknade några gånger inatt occh ville amma riktigt länge. Sedan har hon hängt på bröstet mest hela dagen idag, och Saga har varit extra grinig och vild. Hon är extremt trotsig just nu, och avundsjuk på Freja som får så mycket uppmärksamhet i och med att hon ville amma mycket. Jag tycker synd om min älskade lilla Saga, hon förstår ju inte att Freja är liten och att jag ändå, fastän jag har Freja älskar henne lika mycket som förut och vill vara med henne jämt. Men det kommer att ge med sig!

Jag försöker att vara med Saga då Freja sover, och idag var vi och badade med mina småbröder, låtsasfarsan och Sophia. Saga tyckte att det var superskoj, och för mig som inte får bada passar det ju perfekt att gå runt på det grunda vattnet och plaska med Saga. Freja sov i vagnen under hela badstunden, och Saga fick all uppmärksamhet!

-