Räcker det inte att jag bekräftar dem genom att uppmuntra deras
handlingar, deras försök och deras framsteg?
Det kan man göra på så många fler sätt än att bara påpeka att de är duktiga. Mn kan tala om att barnet kan, och fråga om det kan igen, man kan be barnet visa vad det gjorde, man kan uppmuntra barnet till att kunna mera!
-
Och detta kan vi göra utan att hela tiden påpeka att de är duktiga.
Det ordet behövs inte, mina barn kommer att veta att de kan ändå.
Jag kommer att tala om det med mitt kroppsspråk, jag ler åt dem då de gjort något bra, kramar dem, pussar dem, klappar händerna. Jag bekräftar dem istället för att säga attt de ÄR någonting.
-
Självklart så tycker jag att mina barn är duktiga, de är fan duktigast i världen!
Jävlar vad de är vackra, snygga, fina, söta, duktiga.. Ja, helt enkelt bäst. Klart som fan att jag tycker det!
Men jag behöver ju inte använda de orden då jag talar om för mina barn att jag älskar dem mest i hela världen, för jag älskar dem ju inte för att de kan en massa eller för att de är så söta.
Jag älskar dem för att de är mina barn, och för att de är just såna som det är.
Jag älskar Saga för hennes personlighet, hennes knasighet och henne sätt att älska mig tillbaka.
Och Freja älskar jag av samma orsaker!
-
Så nu ska ni inte tro att mina barn kommer att ha en kall mamma som inte uppmutrar dem, tvärtom!
Mina dagar består nu av att uppmuntra dem en massa och inspirera dem till att utveklas och lära sig en massa nytt varje dag. För en ligt de kommentarer att dömmaså verkar det som om ni tror att de inte kommer att bli bekräftade och det är del. Och angående att inte säga att de är söta, fina etc..
Jag kommer inte att påpeka "vilka fiiiiiiina skor du haaaaaaaaar" längre.
Jag kommer inte att piffa upp mina barn, jag kommer att låta dem ha på sig precis vad de vill.
Jag kommer inte att fråga om den nya jackan är fin, jag kommer att fråga om den är skön.
För den behöver inte vara fin, varför måste saker vara fina för?
Kan de inte bara vara bra, varma, bekväma, sköna?
-
Ni får tycka vad ni vill, precis som jag får tycka vad jag vill och era åsikter uppskattas :)
Genom era åsikter kan jag tänka kring detta ännu mera och komma fram till bra beslut.
-
Lämnar er med en liten filmsnutt, se den och hör varje ord.
-
Här är hela texten, om ni har svårt att hänga med i den då hon talar.
Pretty by Katie Makkai
When I was just a little girl, I asked my mother, “What will I be? Will I be pretty? Will I be pretty? Will I be pretty? What comes next? Oh right, will I be rich?” Which is almost pretty depending on where you shop. And the pretty question infects from conception, passing blood and breath into cells. The word hangs from our mothers' hearts in a shrill fluorescent floodlight of worry.
.
“Will I be wanted? Worthy? Pretty?” But puberty left me this funhouse mirror dryad: teeth set at science fiction angles, crooked nose, face donkey-long and pox-marked where
the hormones went finger-painting. My poor mother.
.
“How could this happen? You'll have porcelain skin as soon as we can see a dermatologist. You sucked your thumb. That's why your teeth look like that! You were hit in the face with a Frisbee when you were 6. Otherwise your nose would have been just fine!
“Don't worry. We'll get it fixed!” She would say, grasping my face, twisting it this way and that, as if it were a cabbage she might buy.
.
But this is not about her. Not her fault. She, too, was raised to believe the greatest asset she could bestow upon her awkward little girl was a marketable facade. By 16, I was pickled with ointments, medications, peroxides. Teeth corralled into steel prongs. Laying in a hospital bed, face packed with gauze, cushioning the brand new nose the surgeon had carved.
.
Belly gorged on 2 pints of my blood I had swallowed under anesthesia, and every convulsive twist of my gut like my body screaming at me from the inside out, “What did you let them do to you!”
All the while this never-ending chorus droning on and on, like the IV needle dripping liquid beauty into my blood. “Will I be pretty? Will I be pretty? Like my mother, unwrapping the gift wrap to reveal the bouquet of daughter her $10,000 bought her? Pretty? Pretty.”
And now, I have not seen my own face for 10 years.
I have not seen my own face in 10 years, but this is not about me.
.
This is about the self-mutilating circus we have painted ourselves clowns in. About women who will prowl 30 stores in 6 malls to find the right cocktail dress, but haven't a clue where to find fulfillment or how wear joy, wandering through life shackled to a shopping bag, beneath those 2 pretty syllables.
About men wallowing on bar stools, drearily practicing attraction and everyone who will drift home tonight, crest-fallen because not enough strangers found you suitably fuckable.
.
This, this is about my own some-day daughter. When you approach me, already stung-stayed with insecurity, begging, “Mom, will I be pretty? Will I be pretty?” I will wipe that question from your mouth like cheap lipstick and answer, “No! The word pretty is unworthy of everything you will be, and no child of mine will be contained in five letters.
“You will be pretty intelligent, pretty creative, pretty amazing.
Man kan säga typ, vad du kan! istället för bara, vad duktig du är! Uppmuntra dom vad bra dom är. Kommer inte ihåg om jag blivit uppmuntrad särskilt mycket. Visst kan folk säga att man ska vara social.. men då måste man VISA hur man ska göra också, inte bara säga. Uppmuntra dina barn till att umgåns med andra och prata, och inte tycka nått dom säger är löjligt eller dåligt. Finns inga dumma frågor, bara dumma svar....
2011-08-11 @ 23:11:22
Postat av: Snigelpicka
Sv: förstår precis hur du menar och tycker inte du har fel. Men ibland ångrar man ju saker ändå! Saker man sagt eller gjort eller vad som helst. Som du säger går det inte att få handlingen ogjord, men man kan acceptera att man ångrar sig och förenas med det=) Själv har jag saker jag önskar inte skulle hänt, men de har hänt och så är det. Men hade jag fått göra om hade jag nog gjort annorlunda . Ångra, acceptera, eventuellt sluta ångra och sedan gå vidare. Så tror jag =) Kram
Vilket fint inlägg du skrivit. Det är så viktigt, det du skriver om att man måste bekräfta barn på ett sådant sätt att de känner sig uppskattade o älskade för dem de ÄR och inte för vad de gör.
sv: åh tack =) Jag lägger till dej på bloglovin jag med. Kram på dig!
Bra skrivet..jag tycker det är väldigt irreterande att folk ger onödiga kommentarer på bloggen..jag har själv fått några som ska beskriva hur man ska vara och göra som mamma...barn behöver närhet och kärlek och det får dom inte av orden vad snygg du är!
