Dags att summera 2010.

Det har varit ett år fyllt av upp och nergångar, en massa känslor och massor av glada dagar.
Jag började året med att plötsligt vara en ensamstående mamma! Något som är otroligt omvälvande och tufft, jag stog ensam med ett litet barn och fick lita till mig själv. Allt gick superbra, och tack vara mina fina vänner Maria och Dessan så blev början på 2010 en bra början trots allt som hänt i slutet på 2009.
Året tuffade på och min vackra underbara dotter växte till sig, snart var hon inte bara en liten fis som skrek, skrek och skrek utan jag kunde lägga ner henne då och då och hon började ta mer och mer kontakt med oss i omvärlden.
Snart så skrattade hon mer än vad hon skrek och att vara mamma till Saga var inte lika tufft längre.

Året flyter på och jag har det tufft med en del tjafs under sommaren 2010. Vissa dagar kan jag knappt sova av all rädsla och all ångest som rinner igenom kroppen och jag blir rädd så fort telefonen ringer. Men i allt detta finns fortfarande min Saga, mitt allt och ger mig en massa styrka. Allt bråk och tjafs börjar få ett slut, och en lösning tar form. Livet börjar bli enklare att leva och jag kan andas ut en aning.

Jag och Sagas pappa börjar få en hållbar relation igen som gör att allt blir lättare och roligare!
Efter en tid hittar vi tillbaka till de där känslorna som fanns innan allt bråk och tjafs, och Saga får tillbaka en närvarande pappa som hon kan busa med och lära sig att lite på och älska.
Vi blir en liten familj igen, men dock med lite avstånd eftersom Sagas pappa får jobb i en annan stad och måste flytta. Men vi är ändå en liten familj.

Hösten kommer och Saga fyller år, och jag kan knappt tro att det har gått ett år sedan min prinsessa föddes!
Ett år sedan jag låg innan på förlossningen och hade ont, och det enda jag ville var att få se vem som gömde sig i min mage. Sedan kom hon, och har förgyllt mitt liv i ett år.. Jag kunde knappt tro det!
Hennes födelsedag firades med min underbara Lillasyster Beckis och min vän Carina.
Vi hade en jättefin dag och Saga verkade ha roligt. Den 9:e oktober fick hon fira en till födelsedag hos sin farmor med en massa presenter och tårta! Saga mumsade tårta för glatta livet och åt sig mätt på kakor :)
Samma dag så tändes även ett liv till... Den 27 oktober så hade min mens varit försenad i 7 dagar och jag tog en gravtest som visade positivt. Saga ska bli storasyster och jag ska få lov att göra den här fantastiska resan igen!


Slutet på året har rullat på utan större händelser, och vi har precis klivit in i ett nytt år.
I skrivande stund är det den 2 januari 2011, mitt första inlägg under det nya året.
Jag vet inte vad det nya året kommer att bjuda på men jag vet att det kommer att bli ett underbart år!
Precis som 2010 var :)

2010 i bilder

 

 

 

Ett sista ögonblick. Ett sista tillfälle fångat förevigt i mitt minne.
Etsat fast för att alltid finnas där.

Ögonblick har vi gott om men de där sista gripande ögonblicken finns det mindre utav.
Det finns ögonblick man inte vill minnas och så finns det ögonblick som man plockar fram ofta och minns.
Så vad ska jag skriva om? Ska jag ta rubriken, ämnet bokstavligen och skriva om ett sista ögonblick?
Eller ska jag bara ännu en gång ta ett ögonblick?

Jag vet inte.. Och usch, så jobbigt!
Jag känner inte för att skriva om ett ögonblick.. Jobbigt!
Äsch, då väljer jag detta ögonblick. Det näst sista inlägget under år 2010.
För det är lite som ett sista ögonblick.. Ännu ett år som försvinner och ger plats för ett nytt år, och nya händelser!

Åh, herreguuud vilket ämne..
Vad har jag för ambitoner? Vad vill jag göra, åstadkomma?
Jag har enligt mig redan gjort någonting stort, och häftgt och något som jag ville åstadkomma under mitt liv.
Jag har fått barn, och har ett till på väg. Jag har en egen liten familj.

Sedan finns det såklart fler saker jag vill åstadkomma men jag vet inte.. Det känns som om man "måste" så mycket i det här livet. Man ska lyckas, man ska hinna med allt, man ska vara framgångsrik och man ska vara dunderkär och lycklig hela sitt liv. Det känns som om dessa måsten, och alla dessa ambitioner som man "bör" ha bara skapar press.
Mina ambitioner är att mina barn ska få en fin barndom, att de ska växa upp till välartade vuxna, som ser på världen med öppna och fri ögon, som inte hyser fördomar eller ser ner på andra männsiksor som inte lever som dem.

Sedan att man ska jobba, tjäna pengar och bo i fint hus/lägenhet vill väl alla?

Jag saknar en sån där simpel sak som sovmorgon.. Jag har inte haft en sovmorgon på.. Ja, jag vet inte hur länge!
En riktig sovmorgon ni vet, en såndär då man bara kan fortsätta att sova och inte behöver tänka på någonting!
Att få ta sovmorgon försvinner liksom när man får barn, det hinns inte med och ungen vaknar ju tidigt varje morgon och vill busa så det är bra att hoppa upp och börja sin dag trots att man är trött.

Och speciellt då man lever ensam med sin lillfis! Då finns ju ingen annan som kliver upp ibland och tar morgonen utan man får glatt kliva upp själv. Hehe, jag längtar tills Sag är 15 år..
Då sover de för länge istället!

Min favoritplats måste helt klart vara den djupa skogen i Bergafjärden om sommaren, då jag är omgiven av hundar och har Saga i bärselen, och den varma solens strålar skuggas av de stora träden.
Ja, då trivs jag som bäst, med lukten av skog i näsan, ljudet av hundarnas tassar och Sagas skratt i öronen.

Hehe, ett passande inlägg...
Jag har levt med så många rädslor, och lever än idag med en hel del rädslor.
Jag har levt med rädsla om att synas och att finnas, varje dag har inneburit svårigheter och att behöva göra det jag räds för. Jag har varit otroligt rädd för att prata i telefon, för att prata med folk jag inte känner och för att vara ensam på stan, eller affären. Jag har varit rädd för att handla med mitt bankkort, jag har varit rädd för att vara på nya platser och jag har varit rädd för att träffa nya människor.

Idag har jag jobbat med många av mina rädslor och jag klarar av så otroligt mycket jag aldrig trodde att jag skulle göra! Jag vågar finnas, och ibland också synas.
Och jag är stolt över det jag vågar, och ajg är stolt över mig själv ibland.
Jag är stolt över att jag kan, vill och försöker!

De flesta andra rädslor jag har tycks vara ganska triviala i jämnförelse med att inte våga finnas.
Men alla rädslor är ju rädslor, och jag har faktiskt små rädslor med, så som att vara rädd för tandläkaren.


Men att vara rädd för atandläkaren känns ganska simpelt då man tidigare varit rädd för livet.

En första?

En första vad?

Antar att man ska hitta på själv, och det är ju skoj! Frågan är bara vad.. Jag har vissa dagar otroligt taskig fantasi.
En första.. Hmm.. Åh, nu vet jag!
En första tjejhund! Jag ska berätta om när jag fick min första tik, min underbara fina Prinsessa som jag väntat på så otroligt länge. Hon föddes den 27/7-2008 och direkt då jag såg den första bilden på henne så visste jag att den hunden ska jag ha!
Sa till uppfödaren och min vän Carina att jag ville bli fodervärd på en av tikarna, och att jag helst ville ha just den tiken. Carina velade länge och väl, på vilken tik som skulle ges ut på foder och till slut så bestämdes det att det var den andra tiken som skulle placeras på foder men jag tackade nej till henne och beslöt mig för att vänta med att skaffa en tik. Jessie som den andra tikvalpen då hete(den som jag velat ha) fick bo kvar hos Carina och hennes dåvarande Sambo Jonny.
Men så en dag, när Jessie var ca 4 månader så ringer Carina mig och frågar om jag sitter ner.. jag blir alldeles ställd, och sätter mig ner i soffan och undrar vad hon vill. Då berättar hon att hon och Jonny känner att de inte hinner med Jessie och de undrar om jag vill köpa henne på halvfoder!
Jag blir helt överlycklig, sitter i soffan och snyftar so men barnrumpa och säger att ja, det vill jag!
Får man hämta henne genast är min nästa fråga?

Och det fick jag :)
Så så gick det till när jag fick min första tik!
Idag heter hon Prinsessan och har bott med mig i dryga 2 år och förgyllt våra liv :)

Inlägg 24!
Skulle ha skrivits igår på julafton, men jag orkade inte logga in och hade faktiskt ingen lust att logga in heller.
Men iaf, inlägg nr 24 och sedan får ni ett inlägg om min gårdag och så :)

Ja, alltså. Vad fgår mig att gråta?
Im mitt nuvarande tillstånd, ja det mesta! Haha, jag blir tårögd av att läsa hundsport, av att se på program om folk det är synd om, att se folk föda barn, att läsa om saker.. Ja, ni fattar.. Det mesta helt enkelt!
Men i vanliga fall så gråter jag av att höta om barn som dött, barn som har cancer och föräldrar som förlorar sina barn då de ligger i magen. Jag gråter av vacker musik, vackra minnen och av tanken på att Milton inte kommer att leva förevigt.. Usch, såna tankar är inge vidare!

Nej, dags för nästa inlägg.. Vi höres!

Hästar, hundar och såklart min dotter.
Jag har alltid blivit glad utav att vara med hästar, det ger mig sinnesro och får mig alltid att le.
Nu är jag dock inte med så många hästar, och det är otroligt synd men jag planerar att försöka komma igång med att pyssla med de underbara djuren igen under nästa år. Sedan såklart mina hundar!
Vissa dagar så suckar jag över dem, och vissa dagar så jublar jag över dem.
Men jag älskar dem alltid och de får mig att må bra då jag känner mig nere.

Sedan.. Saga! Hon är den bästa "må gott" personen som finns!
Det spelar ingen roll om jag är arg, ledsen, irriterad eller vad som helst. Hon får mig alltid på bättre humör direkt!


Nej, nu ska jag snart sätta på mig ett ansikte, väcka Saga och fara ut till Birsta för att hadla de sista klapparna :)

Upprörd.. Det blev jag idag!
Då jag fick se till att ta mig upp och ner själv på bussen där det var en helt sjukt smal trappa.
Helt sjukt, hur jävla ego folk är! Vad fan? Är det SÅ mycket begärt att få en gnutta hjälp?
Det krävs knappt någon kraft, eller tid och ajg såg att flera som SPRANG av bussen före mig för att slippa hjälpa mig var frisk, starka, välmående personer.. Man blir så upprörd över sånt här!
Detsamma gäller när folk inte hjälper de äldre! Ojojoj... Då blir jag arg vill jag lova..
Folk stirrar i backen och låtsas inte se den äldre damen som behöver hjälp av bussen, på bussen eller över vägen.
De skiter i det, för det är sån världen är på väg att bli!
FY FAN!

Ja, nu vet ni vad som gör mig upprörd.. EGOISTISKA AS!

Japp, så var det dags för inlägg 21. En dag för sent, men vad gör det?

Ett för sent inlägg är ju bättre än inget inlägg!
Så vad ska jag välja för ögonblick denna gång? Ett fint ögonblick kanske..
Hm, man har så många små fina ögonblick som man värdesätter och jag känner att jag måste härma min fina vän Dessan lite på det här. Hon talade i sitt inlägg om de små fina ögonblicken hon upplevt och värdesatt.
Jag gör detsamma!

Som när Space tog sitt första CK på en utställning eller när Milton äntligen inte lyfte på svansen på en träning med andra hundar. Eller som då jag såg att Saga skulle få en tand!
Då Saga helt plötsligt ställde sig upp på golvet eller då hon pussade mig tillbaka för första gången.. Små underbara ögonblick som sitter etsade i mitt huvud och minne. Sånt som jag värdesätter högt!

Ja, det är mina andra ögonblick! De små vackra som alltid finns kvar.

Den här månaden.. Har varit som de flesta andra månader.
Det ändå som skiljt den från månaden innan är att jag har haft huvudet fullt med julklappsplaner!
Det är lika svårt varje år att komma på vad man ska köpa och jag har spenderat december med att klura på det.
Jag har också gått och väntat på att tiken jag lånat in ska börja löpa, men det är segt på den fronten.. Inte ett löp i sikte! Men det är bara att bita ihop och vänta, det sker när det sker!
Är just nu lite lättad över att jag inte behöver fara ner till Linköping över jul eller nyår för att para henne, det hade känts olustigt och jobbigt med tanke på att man inte vill störa de som har hanen då och för att det ädå går så mycket pengar i januari. Så ja, december är en väntans månad, och en månad då jag klurat en massa!

Något mer om december har jag nog inte att säga.. Det händer inte så mycket häromkring!
Om man nu inte såklart räknar mitt förra inlägg, fast det hände ju inte i december :)

Ett inlägg om något jag ångrar?

Jag försöker alltid att inte ångra saker, utan försöker istället se på de saker som blivit lite tokiga eller fel som saker jag kan lära mig utav. Som när man klantar sig och gör fel, man säger fel saker, man väljer fel vägar. Ja, det blir fel helt enkelt! Sånt är lätt att ångra och att gräma sig över, man liksom har det i huvudet hela tiden och måre dåligt över det långt efter att det hänt.. Och det är ju inte bra!
Och just därför så försöker jag att inte ångra sånt jag gjort, jag vill inte spendera mitt liv med att gå runt och älta sånt som hänt. Det är bättre att jag drar lärdom av det och går vidare med min nya kunskap :)

Så där har ni det. Jag tänker inte berätta om något jag ångrar eftersom
jag försöker att inte ångra sånt som hänt, eller sånt jag gjort.

Japp, då blir det till att använda det där små dåliga minnet igen..

Ska försöka plocka fram min favoritfödelsedag ur mappen med 22 födelsedagar. Egentligen så är det lättare än vad man kan tro, då jag faktiskt inte haft så många bra födelsedagar.
Inte så att det varit skitdåliga, men de har heller inte varit något speciellt.

Så ja.. Jag får lov att luska fram en utav de där som varit lite bra, och mysig..

Den jag kan minnas såhär direkt måste vara då jag fyllde 18(?), och var tillsammans med Maria.
Maria visst att jag haft ganska trista födelsedagar innan denna och hon ville vara snäll och göra det speciellt för mig så hon klev upp, och fixade frukost på sängen, tårta och så hade hon köpt presenter till mig som jag fick öppna där på morgonen! Det var otroligt omtänksamt och då jag visst att hon hade superlite pengar så kändes det extra speciellt att hon valt att spendera en massa på mig!
Det var verkligen en födelsedag som jag minns och är glad över att jag fick.


That's that! Då är det dags för dagens inlägg, och sedan är jag äntligen ikapp!

Mitt favoritminne... Hur ska man kunna välja bland alla de minnen man samlat på sig genom de år man levt?
Direkt så dyker de upp i mitt huvud att jag borde välja dagen då Saga föddes, för det är ju otroligt speciellt.
Men samtidigt så skriver jag ofta om det och jag tror att alla vid det här laget har förstått hur mycket det minnet betyder för mig. Men sedan har jag ju en massa minnen som innefattar Saga efter att hon föddes med som är viktiga och betydelsefulla! Varje dag har ju något speciellt att bjuda på då man har barn!

Så jag vet inte! Åh, så svårt.. Jag vet inte alls!

Men okej, jag orkar inte plinta ihop hela mitt favoritminne men jag länkar till det..

..HÄR!

Åh, herreguuuuud så pinsamt!
Alltså inte att berätta om kyssen.. Men att jag inte minns den!
Har inget minne alls utav första gången som jag kysste någon.. Vet inte alls med vem eller när!
Haha, otippat.. Not!

Så tyvärr kära bloggläsare, detta smaskiga inlägg blev inte ett dugg smaksigt!
Utan mest kort, och innehållsfattigt.. Men så är det när man läser en blogg som är
skriven av en person med minne som en guldfisk!

Detta är alltså inlägg nr 15, som ska handla om mina drömmar och så fort jag börjar tänka på ämnet så dyker det upp så otroligt mycket som jag drömmer om! Jag har massor med små drömmar, och massor med stora drömmar.

Jag har några drömmar som gäller mig själv, och vad jag vill göra och ådstakomma i mitt liv.
Bland dessa drömmar finns en resa till Irland, att skriva en bok och att utbilda mig till Svensklärare.
Jag tror inte att alla de drömmarna kommer att uppfyllas och det gör heller ingenting, för man får lova att drömma lite om sådant som kanske aldrig händer också. Sedan så har jag drömmar som går djupare.
Drömmar som betyder otroligt mycket för mig och drömmar som jag väldigt gärna vill besanna.

En utav dessa är att kunna stå upp för mig själv i alla lägen, att älska mig själv no matter what och att kunna våga göra allt det jag vill göra, och drömmer om att göra.

Sedan har jag en dröm om 3 barn, 2 till förutom Saga.
2 syskon till henne som hon kan leka med och som jag kan älska med hela mitt hjärta.

Sedan har jag en liten fjantig dröm, en dröm som gäller mig och mina hundar och mitt lilla ego.
Jag vill bli en utav Sveriges bästa sheltieuppfödare!
Jag har en plan för att komma dit, och struntar i hur lång tid det tar!
En dag ska jag vara på toppen..

EN GÅNG TILL?!
Seriöst.. Jag tänker inte gå över det igen så jag hoppar detta inlägg.
Men nästan inlägg kommer snart... Så håll ut :)

Inlägg nr 13 alltså, och rubriken kan ju tolkas på olika vis..

Antingen så skriver man vad man gjort, eller hur man upplevt veckan eller båda två.
Jag skrev ett långt inlägg förut som försvann när datorn muppade och
jag orkar bara inte skriva om det! Så jag håller det kort.
I veckan som var, har vi mest varit hemma. Saga har varit sjuk och jag likaså. Det har varit en seg vecka där dagarna har släpat sig fram och inget har hänt.. Det enda jag gjort som var roligt var att läsa ut Eclipse och börja läsa Breaking Dawn, vilket är  helt sjukt bra böcker! Om man bara sett filmerna och är nöjd med det så ska man bara veta vad man missar i böckerna, det är knappt ens samma story. Älskade filmerna, men nu älskar jag Twilight böckerna istället! Och såklart, de ska läsas på engelska :)

Sedan har vi inte gjort så mycket mera, Sagas pappa var här i helgen och hälsade på.
Saga tyckte att det var roligt!

Nej, nu rundar jag äv här och ber att få återkomma imorgon med mera ork!

Har ingen handväska.. Så detta inlägg blev kort.
Bye..

























Hatade denna kategori btw.