Så var det dags för inlägg nr 11, en dag för sent.
Meningen var att det skulle handla om mina syskon så då får det väl göra det då!

Jag har.. Låt mig tänka.. Inga helsyskon!
Men jag har 2 halvsyskon och 3 låtsassyskon!
Och de syskonen är minst lika fina som helsyskon :)

Jag börjar med att berätta lite om Thérese, som är mitt äldsta låtsassyskon.
Hon är 25 år, och vi har växt upp ihop, eftersom hennes pappa bodde ihop med min moster som också var fosterhem åt mig från det att jag var ca 2- 3 år gammal. Thérese har bott där med oss nästan lika länge som jag bodde där hos dem. Vi växte upp som ssyskon, och ser på varandra som syskon, vi har haft en syskonrelation och har bråkat som syskon gör! Tror dock inte att vi slogs lika mycket som syskon gör.. Vi tjafsade mest, och så kastade hon en gunga i mitt huvud en gång! Och som hämnd för många av de sakerna hon bråkade på mig om när jag var liten så drog jag huvudena av hennes barbiedockor, haha! Riktigt elakt, jag vet!
Och direkt då jag gjort det fick jag världens ångest och blev LIVRÄDD!
Thérese kunde nämligen vara rätt så skrämmande då jag var yngre och supermesig.. on har alltid haft skinn på näsan och jag har alltid varit en fjant!
Idag har vi en bra relation och brukar träffas för att fika på stan då och då :)

Sedan har jag två småbröder, två låtsassyskon till.
Mina små underbara änglar!
De är barn till min moster Pia och Thérese pappa Danne och de har växt upp med oss.
Jag och Robin är ett riktigt radarpar, vi har busat enda sedan han kunde gå och har spenderat massor av tid ihop.
Han är min lille gounge!
Samma sak är det med Linus, han är världens goaste fis och jag älskar dem båda så mycket!


Sedan har jag två halvsyskon, vi har samma mamma och de bor med vår mamma nere i Stockholm.
Jag känner dem inte så väl, men vi har lite kontakt via internet och så.
Min syster heter Rebecca, och hon är så smart att man nästan blir rädd.
Man kan undra vart mina såna smartgener har tagit vägen.. Hon fick kanske alla?
Och de hon inte fick snodde väl brorsan Viking!
Sedan så snodde han min längd, och min mogna look också!

De är iaf superfina båda två, smart, roliga och superfina!


YES! Det var det, dags för inlägg 12.. Vilket är APtråkigt.

Dags för inlägg nr 10 - Det här hade jag på mig idag.


Skum titel.. Man har väl fortfarande på sig sina kläder? Och ännu en oerhört trist titel, och ämne.
Vem bryr sig i vad jag har på mig? Jag har inga snygga "outfits" att visa er..
Men ja, eftersom det står skrivet att detta är inlägget för dagen så..


Jag har på mig ett mörkt linne, ett par ljusa osköna jeans, strumpor och underkläder.
That's it!

Ni får ingen bild eftersom jag ser ut som en säl i dessa kläder :D
Och just det ja! Inget USB-minne..

Ska sjappa iväg och käka nu, men vi höres senare!

Inlägg nr 9 - Min tro.


Åh, vilken jäkla kategori, eller vilket ämne rättare sagt!
Jag är inte troende i den formen att jag tror på gud, jag är inte kristen och är heller inte kristet uppväxt.
Jag har svårt att tro på någonting som egentligen bara är hörsägen och som står i en bok, där det samtisigt står väldigt sjuka, hemska saker. Så nej, en sådan troende är jag inte.
Sedan kan man ju tro på annnat, ett liv efter döden, något större än oss själv m.m
Men jag vet inte. Jag vet inte om jag tror på sånt heller.
Jag kan fundera kring det och vela åt olika håll, men jag vet verkligen inte..
Nej, jag lämnar detta ämne med mina 3 vanligaste ord.

"JAG VET INTE"

Tanken är att jag ska skriva om ett speciellt ögonblick, eller bara ett ögonblick ur livet.
Jag väljer att ta ett speciellt ögonblick, ett ögonblick som inträffade precis igår.
Jag väljer till skillnad från så många andra att ta ett ögonblick som inte är romantiskt eller lyckligt.
Mitt ögonblick är vemodigt, chockat och för mig olyckligt.

Ni får gärna ställa er oförstående till varför jag kände allt det här i det ögonblicket, men det är mitt ögonblick och mina känslor.

Igår satt jag framför tv:n och hör en välbekant melodi, med ett välbekant band.
Självklart så riktar jag min uppmärksamhet emot tv:n och ljudet av den där sången som fick mitt hjärta att bli lite lyckligare. Låten som spelades utav bandet The Ark, och orden som reportern sa fick mig att stanna upp, känna hur hjärtat hoppade över ett slag och hur jag började att tänka orden "nej, nej, nej"
Sedan hör jag Ola Salo säga "Vi har uträttat det vi kom för att göra"

The Ark lägger ner, och slutar spela efter sommaren.
Bandet som nästan varje år får mig att tro på godhet, på mig själv, och på en värld utan skam ska inte längre förgylla vår värld. En sommar till och sedan är det över, sedan har The Ark för sista gången sjungit "Calleth You, Cometh I" för sista gången, och denna gång så kommer de inte att komma tillbaka hur högt vi än ropar.
Ola Salo och hans gäng har gjort mitt liv lite bättre under väldigt många år, de har förgyllt mina varma sommarnätter, fått mig att tro på kärlek och på människan.

Men Olas vishet kommer för alltid att leva vidare, genom hans ord, texter och låtar.
Vi kommer alltid att kunna minnas och försöka tro fast de inte står framför oss och
berättar för oss att vi kan leva i en värld där skam inte finns.

Inlägg nr 7 - Min bästa vän!

Detta inlägg blir mig ett nöje att skriva, för min bästa vän är bara så bra!

Rolig, snäll, ärlig, smart, intelligent, omtänksam, givande, generös.. Ja, listan kan göras lååååång!

Min bästa vän heter Sophia och henne har jag varit vän med sedan vi var 3 år gammal ungefär, då gick vi på dagis tillsammans. Vi var nog ganska lika varandra från första början, och hittade varandra snabbt.

Vi lekte lejonkungen hemma hos hennes föräldrar i hallen på övervåningen, och sedan när vi blev lite äldre så byttes våra lejonrollen ut emot att vara våra favoriter ur gruppen i Spice Girls.

Vi har delat så många otroligt speciella dagar ihop, och de flesta av mina bästa minnet de delar jag med Sophia.

Vi hat gjort så mycket dumheter ihop, vi har stuckit till Stockholm för att se Westlife utan lov, vi har vandrat på Stockholms gator i jakt på våra idoler och hängt utanför hotell i hopp om en glimt av våra älskade killar ur bandet vi då avgudade. Vi har gått i samma klass och samma skola mest hela tiden, vi har terroriserat lärare och gjort dem tokiga! Och som vi har skrattat!

Vi har haft så roligt, och haft så många stunder då vi gråtit av skratt!

Sedan såklart så har vi haft de svåra stunderna, då vi har ställt upp för varandra.

De stunder då man behöver en vän lite extra, då har min bästa vän Sophia funnits för mig.

Jag skulle kunna skriva hur länge som helst på detta ämne, det finns så mycket att säga och berätta men jag måste faktiskt gå och sova nu, så detta inlägg får rundas av med en bild på mig och min bästa vän Sophia!

Inlägg nr 6 - Min dag!

Idag har jag och Saga varit hemma som ni alla vet, hon är hostig och snorig och jag likaså.

Vi har busat, sovit, kramats och ätit.

En heeelt vanlig dag för oss då det inte är dagis!

Det finns egentligen inte så mycket att berätta om våra dagar som ni inte redan vet så detta får duga!

Dags för ännu nästa inlägg... Höres om en litenliten stund!

Inlägg nr 5 - Vad är kärlek?

Besvarar med en bild.

Hejsan, och dags för inlägg nr.. 4!

Det här åt jag idag.

Jag åt potatismos(hemmagjord, of course), torsk och remouladsås.

Mums! Och ja.. Som ni ser.. Jag äter fisk, ibland.. Liiite skämigt att erkänna, men varför ljuga?

Jag äter fisk, eftersom jag inte var redo att ge upp det och fortfarande inte vet vad jag i helskotta ska äta om jag inte då och då äter fisk.. So there you have it!

Dags för nästa inlägg!

Skriver två inlägg idag, så att det blir rätt liksom!

Mina föräldrar.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva!
Jag har ju såklart föräldrar, det har alla men jag har inte föräldrar som det är normalt att man har föräldrar.
Om ni fattar?
Jag har en pappa, han hette Hans. Han lever inte längre och gick bort då jag var liten, runt då jag var 1 1/2 - 2 år.
Jag minns honom inte, och det säger ju sig själv eftersom jag var så liten då han försvann ur mitt liv.
Jag har en mamma, hon heter eller kallas för Nina och hos henne bodde jag tills dess att jag var ca 2 år gammal.
Då flyttade jag till min moster Pia och hennes sambo Dan.
De var tills dess att jag fyllde 18 min fosterfamilj.

Jag har aldrig direkt till någon kallat dem min mamma eller min pappa, eftersom jag visste att Pia och Dan inte var mina föräldrar. Utan jag har helt enkelt kallat dem för Pia och Danne.
När jag pratar om min bioligiska mamma och pappa så kalllar jag dem för just det, eftersom det är vad det är.
Men vi har ingen sådan relation, eller ja jag har ingen sådan relation med min mamma.

Hejsan!

Så har vi kommit till inlägg nr 2!
Min första kärlek.. Vilket är ett ämnen, eller 3 stycken ord som jag tycker är svåra att definera.
Hur ska man tolka det? Den första "kärleken", ni vet den där pojken/flickan man blir kär i på dagis eller i skolan då man är liten. Det skulle kunna vara den första kärleken, fast den kärleken betyder ofast väldigt lite och finns inte i hjärtat. Eller så kan man definera det som sitt första riktiga förhållande?
Den där kärleken som ofast är otroligt blind, och ung. Den får en att tro att man för evigt ska vara med denna person och att utan denne person i sitt liv så dör man, man dör direkt av brustet hjärta. Denna kärlek tar ofast slut, och man lever vidare utan att vara det minsta nära att dö, trots att hjärtat värker.
Eller så är det den där första riktiga kärleken, den kärleken som får dig att inse att det är såhär det ska kännas. Äkta, sann kärlek som aldrig bleknar. Kärlek som fyller ditt hjärta med ljus och glädje och som aldrig viker.

Jag väljer att skriva om den första riktiga kärleken i mitt liv.
Den kom till mig under år 2006 och har under åren bara blivit starkare.
Under november år 2006, så träffade jag den som fick mig att inse att det är såhär kärlek ska kännas.
Den som fick mig att inse det, heter Milton.

Jag tänker inte skriva om gamla flickvänner eller pojkvänner i detta inlägg, nej jag väljer att skriva om kärleken som kom in i mitt liv och har stannat i mitt liv sedan dess, om kärleken som aldrig sviker eller viker från min sida.
Om kärleken från och till en hund.
Till en speciell liten vän, en fluffig knasig, skällande liten vän vid namn Milton!


Min älskade vän Milton, och mitt livs andra stora kärlek Saga.

Hejsan!

Då var det dags att skriva det första inlägget i min lilla följetong!
Lotta nämnde i en kommentar att det blir lite som en adventskalender, och det är ju lite sant!
Men jag tror att det får heta "nyårskalender" istället, eftersom det var 30 dagar på den!
Sedan är jag så snäll och lägger till en dag till, sista dagen på detta år som jag själv väljer att kalla "Det här året"
Jag använder alltså listans senaste dag för att skriva om mitt år!

Nog om det nu!

Presentera mig själv.

Det finns mycket man kan skriva om mig, men jag väljer att hålla det enkelt.
Jag är en ganska normal småbarnsmamma, på 22 år. Född i Stockholm, uppvuxen i Sundsvall.
Här i Sundsvall spenderade jag mina barndomsdagar med att springa runt och leka häst, jag hoppade hinder och höll tävlingar med hemmagjorda rosetter som priser. Detta pågick länge, och eftersom byttes mina fantasier mot verklighet och jag fick en häst. Hästarna fanns med under många år och höll mig i schack!
Eftersom så byttes de eviga stallspringadet ut mot flickvän och hundar, och sedan emot pojkvän och barn.
Då jag var 20 år i februari 2009, plussade jag på ett gravtest och fick veta att det låg ett pyre i min mage.
Detta pyre växte till sig och är idag min 1-åriga dotter Saga som håller igång sin nu 22-åriga mamma med sitt bus, dagarna i ända! Sedan så har ju såklart de där hundarna hängt med, de tassar runt och ser allmänt nöja ut i värmen av öppen spisen.

Jag är en (för det mesta) glad tjej, som inte älskar uppmärksamhet.
Jag går gärna osedd förbi och är inte den första att ta till orda.
Men jag är också full av humor, glädje och ironi.
Älskar att driva med folk, och att skratta med mina vänner.
Hatar.. Inte så mycket egentligen eftersom hata är ett väldigt starkt ord.. Men jag kan nog lägga till djurplågeri, världens orättvisor och lidande barn(alltså inte barnen, utan lidandet. Barnen är det synd om) på min lista av hatsaker. Sedan kan listan på det som jag ogillar göras lång.. Jag tänker inte ens börja eftersom den antagligen skulle bli på tok för lång och få många att bli upprörda eller uttråkade.

Sedan ja? Vad finns det mera att nämna om mig?
Jag är en stark, stolt, positiv, allmänt grå, känslosam, barnälskande,
gråtmild, rosaälskande, hundtokig, hästtokig, glad, humoristisk, negativ vegetarian!

Bye!

Hittade detta hos Therese som hade hittat det hos Familjen Nilsson-Pettersson.
Det är en lista med 30 dagar, 30 ämnen att skriva om, ett om dagen.
Tyckte att det var skoj så jag hakar på!


Såhär ser listan ut. Så nu vet ni vad som väntar de närmaste 30 dagarna.
Jag kommer självklart skriva om annat också!

Listan att gå efter:

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första.
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats.
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Kör igång senare ikväll med inlägg nr 1!