Hejsan!

Så har vi kommit till inlägg nr 2!
Min första kärlek.. Vilket är ett ämnen, eller 3 stycken ord som jag tycker är svåra att definera.
Hur ska man tolka det? Den första "kärleken", ni vet den där pojken/flickan man blir kär i på dagis eller i skolan då man är liten. Det skulle kunna vara den första kärleken, fast den kärleken betyder ofast väldigt lite och finns inte i hjärtat. Eller så kan man definera det som sitt första riktiga förhållande?
Den där kärleken som ofast är otroligt blind, och ung. Den får en att tro att man för evigt ska vara med denna person och att utan denne person i sitt liv så dör man, man dör direkt av brustet hjärta. Denna kärlek tar ofast slut, och man lever vidare utan att vara det minsta nära att dö, trots att hjärtat värker.
Eller så är det den där första riktiga kärleken, den kärleken som får dig att inse att det är såhär det ska kännas. Äkta, sann kärlek som aldrig bleknar. Kärlek som fyller ditt hjärta med ljus och glädje och som aldrig viker.

Jag väljer att skriva om den första riktiga kärleken i mitt liv.
Den kom till mig under år 2006 och har under åren bara blivit starkare.
Under november år 2006, så träffade jag den som fick mig att inse att det är såhär kärlek ska kännas.
Den som fick mig att inse det, heter Milton.

Jag tänker inte skriva om gamla flickvänner eller pojkvänner i detta inlägg, nej jag väljer att skriva om kärleken som kom in i mitt liv och har stannat i mitt liv sedan dess, om kärleken som aldrig sviker eller viker från min sida.
Om kärleken från och till en hund.
Till en speciell liten vän, en fluffig knasig, skällande liten vän vid namn Milton!


Min älskade vän Milton, och mitt livs andra stora kärlek Saga.