Hehe, ett passande inlägg...
Jag har levt med så många rädslor, och lever än idag med en hel del rädslor.
Jag har levt med rädsla om att synas och att finnas, varje dag har inneburit svårigheter och att behöva göra det jag räds för. Jag har varit otroligt rädd för att prata i telefon, för att prata med folk jag inte känner och för att vara ensam på stan, eller affären. Jag har varit rädd för att handla med mitt bankkort, jag har varit rädd för att vara på nya platser och jag har varit rädd för att träffa nya människor.

Idag har jag jobbat med många av mina rädslor och jag klarar av så otroligt mycket jag aldrig trodde att jag skulle göra! Jag vågar finnas, och ibland också synas.
Och jag är stolt över det jag vågar, och ajg är stolt över mig själv ibland.
Jag är stolt över att jag kan, vill och försöker!

De flesta andra rädslor jag har tycks vara ganska triviala i jämnförelse med att inte våga finnas.
Men alla rädslor är ju rädslor, och jag har faktiskt små rädslor med, så som att vara rädd för tandläkaren.


Men att vara rädd för atandläkaren känns ganska simpelt då man tidigare varit rädd för livet.