Tänkte skriva om någonting som jag länge tänkt på och som jag ofta påminns om.
Har vid ett par tillfällen fått frågan om det inte är jobbigt att ha barn, att vara mamma och att ständigt behöva ta hand om någon. Det har undrats om jag tycker att det är jobbigt när Saga skriker, gråter och inte vill sova.

Jag svarar alltid, Nej.  Eftersom jag inte tycker att det är jobbigt.
En utav dessa gånger så fortsatte personen som frågat att pressa mig med att
"Men, jo du måste ju tycka att det är jobbigt!"

Mitt svar på detta var och kommer alltid att vara:

Nej, jag tycker inte att det är jobbigt.
Eftersom jag ser mig sjäkv som lyckligt lottad att ens få ha barn,
det är inte alla som får ha det och det är inte alla barn som
överlever graviditeten/förlossningen.
När Saga gråter så tycker jag bara synd om henne
eftersom det är hon som har det jobbigt och inte jag.
Vem är jag att klaga?
Jag får lov att ha det finaste i världen, och sömnlösa nätter är ett
oerhört litet pris att betala för det.
Jag är hellre vaken med ett levande barn än ligger
vaken och sörjer över det barn jag förlorat eller aldrig fått lov att ha.




Nej, det är inte jobbigt att vara Sagas mamma, bara underbart!




Vi hörs när vi hörs
// Anna