- Jo, Man Ska Återanvända -
Men som sagt, det är ju bra att återanvända. Det ska tydligen vara bra för miljön :D
Kom precis tillbaks ifrån kvissle, har varit ute på lite äventyr i den lilla "byn" och sitter just nu och gäspar vid datorn.
Jag sov rätt så bra i natt, men vaknade som på kommando vid klockan 4:a.
Har börjat göra det varje morgon nu, det är lite smått irriterande men jag överlever väl det också.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om, skriver mest bara för att jag har så jäkla tråkigt.
Det finns inte riktigt något att göra en grå och trist dag som denna. Jag skulle kunna lägga mig och titta på tv, men det fins ju inget att se där nu såhär mitt på dagen. Har sån enorm lust att gå och lägga mig.
Men jag vet att jag bara blir tröttare av att sova, så nej. Jag ska vara vaken.
Just nu i min tristess sitter jag och lyssnar på lite bra musik.
I mina öron hörs nu Lars Winnerbäck - Jag är hos dig igen.
Detta är en sjukt bra låt, som verkligen berör. Tror faktiskt att det är min favoritlåt av honom.
Den är sådär mild, vacker och berör verkligen hela vägen in i hjärtat.
Det finns vissa låtar som jag verkligen inte kan bli less på. De är låtar som jag har lyssnat på säkert tusen gånger men endå så blir jag inte less. De kan höras om och om igen och jag vill bara höra de 1 gång till!
Jag är en sån där person som faller för texterna i låtarna. Jag fastnar för vissa textrader och de vill som inte riktigt försvinna ifrån mig. Jag känner ofta igen mig i alla dessa vackra låtar.
Ibland är det bra och ibland är det dåligt.
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"Du springer aldrig ifatt när jag väl är där"
- Som Jag Hade Dig Förut -
Blir fast i mina egna tankar om det där jag gjorde igår. Jag känner att jag måste ta ett beslut.
Ännu en gång ska jag behöva besluta mig för att säga hej då. Men denna gång finns det en markant skillnad.
Denna gång blir det hårdare och jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas.
Det känns som att jag ska välja mellan pest eller kolera. Smärta eller smärta.
Vad skulle du välja?
Att ha ont i hjärtat varje dag eller att ha ont i hjärtat varje dag?
Jag vet vad som måste göras.
Jag skulle kunna skriva ut precis vad allt handlade om men jag vet inte om det är så smart.
Det finns en risk att jag sårar någon och det är det sista jag vill.
Men jag vet inte. Idag ska jag försöka vara ärlig.
Jag brukr ljuga för dig, varje gång. Jag brukar låtsassom att allt är bra och som att det kommer att fungera.
Jag brukar säga att det är okej, fast det inte alls är okej.
Jag brukar säga att jag inte vet varför jag är ledsen, fast jag verkligen vet.
Men jag vill inte medge det, jag vill inte säga något. Jag vill inte att du ska se eller höra mina tårar.
Jag vill inte att du ska bekräfta. Jag vill inte att du ska förstå.
Nej, inte alls. Men det kanske är dags att vara ärlig.
Och nu även om jag skriver att jag ska vara ärlig så vet jag att chansen
är otroligt liten att jag faktiskt kommer att vara det.
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"Jag tog aldrig steget"
- Can't Lose What You Never Had -
Titeln till detta inlägg.
Man kan inte förlora det man aldrig hade.
Nej, för så känner jag nu. När det onda i mig får ta plats igen.
Jag blir så full av ord. Det är helt vansinnigt. Skulle jag skriva ner alla ord som vill ut skulle ni inte fatta något.
Inte för att ni gör det endå, men jag bara måste skriva ner det.
Det känns som om jag behöver papper och penna och sedan bara sitta och skriva ner en massa ord och meningar.
Gjorde ofta så då jag gick i skolan, men nu gör jag det aldrig. Kanske är dumt att inte göra det..
Man får ut väldigt mycket på det sättet.
Det får man ju såklart här med, men.. Äsch.
Använder Photoshop som papper just nu och kladdar på lite.
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"This miss you nights are the longest"
- Could It Rain Tomorrow?-
Blir lite orolig när jag börjar se botten i O'boy paketet.. Jag får inte bli utan choklad i möra!
Nej, jag får köpa ny efter jobbet. Så att jag är på den säkra sidan. Ska nog köpa den största förpackningen jag hittar så att det räcker länge länge :D
Nej, fy fan för mig! Varför ska jag vara så in åt helvete dum? Det är sjukt.
Jag skulle lika gärna kunna springa med huvudet före in i en vägg. Eller varför inte hoppa från en bro rakt ner på en drös med stenar. Kanske skulle jag lika gärna kunna ta en kniv och sticka rakt i hjärtat på mig själv.
Allt det där måste ta mig fan vara bättre än att göra det jag just gjorde.
Jag blir så arg. Jag vill inte veta ju! Så varför ska jag göra såhär..
Är jag dummare än tåget eller?
Herregud. Ilskan byts ut mot tårar, tårar byts ut mot ilska.
Jag gråter de där stilla tysta tårarna som jag hatar så. De vill liksom inte försvinna.
I ena sekunden så är det bara smärta och i nästa sekund vill jag bara skrika.
Men ilskan är inte långvarig. Den kommer snabbt och försvinner innan jag hunnit fått grepp om den.
Det vill liksom komma ut sånt där som jag vet inte är sant. Jag vill bara skrika åt dig.
Jag vill ge igen. Men det vill jag endå inte. Inte alls.
Jag vill inte det här mer nu. Jag sa för längesedan att det fick vara nog nu och nu jäklar menar jag det!
Låt mig slippa. Nu, tack!
Jag tar några djupa andetag och tänker för mig själv att livet tar, och livet ger.
Ska försöka att tänka ut hur det måste se ut. För det här går inte. Men något måste funka.
Vad vet jag inte, eftersom det gör ont att bara tänka på allt.
Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte!
Uscha! Nej, jag blir arg på mig själv. Detta är dumt dumt dumt.
Nej, nu ska jag kika på bebiskläder och göra mig själv glad med mer varm choklad!
Så det så!
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"I'm Missing Loving You"
- You Must Have Had a Broken Heart -
- Hej - Inlägg 176 -
Jag tycker att det är så trist att inte kunna uppdatera oftare. Det ger mig så lite inlägg. Skulle kunns skriva hur många som helst under en dag bara jag hade en dator med mig.
Men det har jag ju inte riktigt.
Så dessa dagar då jag inte kan blogga fören sent på eftermiddagen/kvällen får ni stå ut med bara 1 -2 inlägg.
Men eftersom ni alla tycker om mig så mycket är jag såklart förlåten!
Har just nu i min lilla hjärtesorg en liten nostalgitripp. Tar mig själv med på en resa in i
Westlife låtarnas värld och bara faller bort i vackra röster och texter. Jag liksom svävar bort och
lyckas nog känna igen mig i varannan låt.
Skulle egentligen leta upp en speciell låt, men så råkade jag hamna på
en annan låt som ledde till en annan låt.
Lyssnar just nu på den verkligt underbara låten "You must have had a broken heart" som har
den mest slående texten.
Jag har enda sedan jag hörde den här låten för första gången fastnat för
texten. Just för att det känns som om delar av den skulle kunna vara till mig.
Precis som det var.. Eller är. Eller var.. Äsch!
Ni fattar.
Här är iaf den delen av texten som känns mest i hjärtat.
"You must have had a broken heart
To love me the way you do
Must have been so torn apart
I can see it when I look at you
Oh the meaning that is in your eyes
The love you give will never die
and I knew right from the start
You must have had a broken heart"
Låten ligger här nedanför för er som törs lyssna :P
Ska nu cykla lite med mina underbara doggisar. Men vi..
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"At once I knew the hurt that you´ve been through"
- Feels Like Love -
Sådär varmt och bubblande.
Kärlek som tar andan ur en och får ögonen att tåras.
En värme som får dig att le på det där speciella viset.
Väntandes, otåligt och med med en berusade känsla i bröstet.
Jo, det känns som kärlek.
Idag ska jag åka in till stan. Ska vara med Carinas hundar och Beccis imorgon.
Carina ska åka till Alfta och ställa ut Dregen, så självklart ställer jag upp och är lite hund och barnvakt.
Kanske blir det även så att jag far till Alfta istället för Carina, men vi får se.
Det spelar inte så stor roll, antingen så får jag vara med underbara lilla Beccis eller så får jag fara på hundutställning!
Tänkte försöka åka in med kvart i åtta bussen, ska se om Danne vill köra in mig till bussen senare.
Antagligen så vill han det och jag slipper cykla!
Ska nu gå och ringa till Carina tänkte jag, bara så att hon vet att jag ramlar in och inte har rymt iväg :P
Men vi.
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
- Room To Breathe -
Lämnar er med lite ord, sammansatta till en vacker text.
En text som får beskriva hur det känns, inte alltid men just nu.
Ett inlägg som kanske bara är onödigt, men för mig väldigt nödvändigt.
Läs om ni vill eller scrolla ner till mitt tidigare inlägg från idag.
För mig spelar det ingen roll och säkert inte för er heller.
Älskar de flesta av er som läser det här!
Tack för att just ni är mina vänner.
You think you know me think I give a damn
The girl who was foolish has made me a woman
Is it wrong that I don't care that I don't want you anywhere
Near my face near my friends
Don't shed a tear when my life ends
Well I told you not to call me cause
I just cant stand your voice
And all it takes is your name mentioned to ignit the fear of suffering
Dont even say you're sorry cause i know it's all a lie
Here's goodbye forever can't you just give me just a little
Room to breathe (can't you just leave it alone now)
Give me just a little room to breathe (don't you think you've taken enough now)
Nothing you say now can change anything
I don't care how you feel I don't care what you mean
Save it all for someone else
You can drag them through your hell
For all I care and I don't
You killed me once wasn't that enough
Can't get far enough away
Well i told you not to call me cause I just can't stand your lies
I said goodbye forever can't you give me just a little room to breathe
.This is what it feels like right now.
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
- I Won't Forgive You Twice -
Jag har varit vaken ett tag, gick aldrig och la mig efter att jag var ut på vovvarnas morgonrunda vid 7.
I vanliga fall så brukar jag bara ta ut dem på morgon promis, och sedan ramla ner i sängen för en timme till eller så.
Men inte idag. Nej, och vet ni varför?
Jag satte mig här istället för att kolla något och blev kvar.
Idag är det en dålig dag. En sån där dag då jag bara vill sitta i ett hörn.
Jag vet att någon döljer någonting för mig. Jag är inte blind och döv.
Visste inte att jag skulle bry mig såhär mycket eller bli såhär sårad, men det blir jag.
Jag vet inte, jag har ingen aning.
Jag känner bara att det får vara nog. Inget mer skit, inget mer som kan få mig att må dåligt.
Jag tror att det är dags att ta tag i detta och få det att bli till det bästa.
Men åk iväg och gör det som kommer att göras. Jag kommer inte att finnas kvar igenom vad som helst.
Den enda positiva saken med att jag blivit smått känslokall är att jag bara kan kliva ur saker.
Jag kan lämna det och gå, i princip när som helst.
Kunde jag överleva förlusten av vacker, ja då kan ja överleva detta.
Det känns skönt att ärligt kunna säga att jag har slutat att ta skit, det är underbart.
Jag har insett att jag faktiskt är värd än så. Även om det är en lång bit kvar tills jag kan inse att jag är värd det bästa så har jag fakiskt insett att jag är värd mer än skit. Det är alla.
Jag skulle kunna gå in i det vanliga "varför jag?", men gör det inte denna gång.
Jag vägrar att bli ett offer, jag vägrar att känna mig så igen.
Den här gången kommer jag att se det med andra ögon, jag kommer att välja den väg som ger mig mest glädje.
Ännu har jag inget underlag för det jag misstänker, men efter denna helg borde jag veta.
Jo, för om det ska hända kommer det att hända nu. Och jag kommer att veta.
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"Give me just a little room to breathe"
- With Every Bit Of Me -
Bloggar igen, efter endast 50 minuter. Vet inte vad det är som får mig att återvända.
Kanske är det den där känslan av panik. Eller, ja. Jag vet inte.
Jag känner mig ledsen, uppgiven, trött, dum och bara förskräckligt ensam.
Jag vet inte. Det är konstigt.
Får nästan skuldkänslor gentemot barnet om jag är ledsen. Det känns som om jag borde vara lycklig nu.
Men det går upp och ner. Nej, missförstå mig inte. Jag är hela tiden glad över min vackraste lilla unge.
Men jag är inte glad i övrigt varje dag heller. Hade några veckor för en tid sedan då livet liksom lekte.
Jag saknar det! Jag tyckte så mycket om att nästan få andas på riktigt igen.
Men. Ja, det kommer väl att vara svårt vissa dagar.
Jag har alltid varit så här. Upp och ner, hela tiden.
Det behöver egentligen inte hända något, utan jag bara faller. Eller så är det så att det faktiskt är yttre omständigheter som påverkar mig fast jag inte ser det. Jag vet helt enkelt inte.
Men ja, nu när jag känner mig botten är det iaf bättre än det var tidigare. Detta är alltid ett plus!
Det är så svårt när man känner sig ensam. Då blir det mörkare än det egentligen är.
Jag vill bara hitta det där. Det där som.. Äsch.
Jag orkar inte.
Just nu lämnar jag det, och bara jobbar på att må bra som det är.
Allt i livet kan inte vara lätt eller som man vill ha det.
HÖRES SENARE ELLER I MÖRA!!
"Du lyste himlen där jag gick"
- Does She Know You? -
Blundar och undrar, vart tog det vägen?
Öppnar ögonen och ruskar bort känslan.
Hör frågan ringa i huvudet, men jag vill inte veta.
Känner svaret slå mig i ansiktet.
Låter luften försvinna.
Klamrar mig fast vid en verklighet som knappt är synligt.
Försöker att andas, men det tycks som om luften, vinden, världen inte låter mig.
Vart tog det vägen?
Kan du förstå?
Kan någon förstå?
HÖRES SENARE ELLER I MÖRA!!
"Is she all you've ever dreamed of?"
- Are You Getting This? -
Skriver ungefär samma första mening varje gång, och det stör mig faktiskt.
Jag gillar när det är lite variation och det tycks vara ont om det i bloggen ibland.
Vet inte riktigt hur det kommer sig att jag inleder dagens första blogginlägg med att skriva om att jag inte vet hur jag ska inleda inlägget. Helt sjukt, men så jag.
Hade något som jag tänkte skriva om idag, och jag vet inte riktigt om jag fortfarande känner för det.
Satt förut och kände mig rätt så nere, kom att tänka på lite saker som spökar i mitt huvud. Och till slut så blir alla de
här sakerna sanning. Inte för att jag vet att det ligger någon sanning i dem, men efter ett tag i mitt huvud så blir det sanning.
Det värsta är att det är sanningar som gör ont, som liksom ställer till det i min redan hormonstinna kropp.
Jag blir som ett litet nervvrak, med kort stubin och nära till tårar.
Jag har hört saker, eller jo. Jag har hört saker sägas. Eller, ja hur ska jag säga.
Jag har fått hör asaker som andra har sagt. Saker som personer jag faktiskt trodde respekterade mig och inte gick runt och snackade skit om mig. Det gör också väldigt ont att tro att du säger samma saker.
För ja. Det handlar om oss, eller egentligen mig. Men då var det oss.
Det sårar mig att ens få dessa sjukt dumma tankar, eftersom jag vet att du inte skulle gå runt på det viset.
Fast, endå. Samtidigt som jag skriver det där, så tror jag inte riktigt på orden jag skriver..
Och det sårar mig! Jag har ingen aning om vad jag ska tro eller tycka.
JAG VET INTE. Och det gör mig tokig. Jag vill veta, men inte fråga.
Och jag vill inte att du svarar.
Jag vill aldrig mer röra vid dig eller säga att jag älskar dig. Aldrig mer.
Tror du mig? Tror någon mig?
Äsch, det får vara nog med dravel.
Det blir bara babbligt och blähhääigt.
Vet knappt vad jag skriver, jag bara skriver ner det. Tänker inte alls utan trycker bara på tagenterna i rätt ordning och bildar små ord på skärmen. Låter tanken sväva iväg och bara skriver ner rena känslor.
Jag är en komplicerad person med en massa bagage.
Märks det eller?
Nej, nu ska jag dra iväg men..
VI HÖRES SENARE ELLER I MÖRA!!
"Does she know your favorit song"
- Långa Nätter -
Vet inte alls varför jag ska blogga igen, jag hade nog något att skriva om innan jag bestämde mig och faktiskt började genomföra iden. Just nu verkar detta ha smitit ifrån min hjärna och jag sitter här nollställd.
Jag vet verkligen att det var något som jag ville skriva om. Jag vet det.
Men eftersom jag inte minns så får jag väl la skriva om någonting annat.
Sitter och läser igenom mina äldre inlägg och skratt bländas med ledsna miner.
Ser verkligen att mitt liv varit som en jäkla berg och dalbana, jag har mått piss den största delen av tiden och bara velat hitta en väg ur det. Jag vill inte påstå att jag har hittat en väg ur det där måendet, men jag mår endå bättre.
Tror att det till stor del beror på mitt barn som är på väg, jag är så otroligt lycklig över det.
Ja, jag vet inte. Just nu känns livet lite enklare och jag uppskattar det så mycket, eftersom alla de dagarna när jag mått så dåligt har varit väligt jobbiga. Det är så skönt att slippa känna så allt för ofta.
Blir lite fundersam över hur olika man kan tänka från dag till dag eller vecka till vecka.
Jag hittade ett inlägg där jag var otroligt bitter och cynisk.
Tror att det var inlägg 31.
Skrev där att jag aldrig tänkte skaffa barn. Och se på mig nu! Sitter här och är så glad över att jag ska få barn.
Men då ville jag inte utsätta ett barn för denna hemska värld. Så illa var det då.
Jag läste också mitt inlägg från nyårsafton, och blir som alldeles.. Ja, vad blir jag?
Chockad, eller ja. Jag tänker att oj, om du bara visste!
Srev där att jag får se vad 2009 har att erbjuda och vad som kommer att hända.
Trodde aldrig att jag skulle bli mamma!
Det är sjukt hur fort saker kan ändra sig, från ena dagen till andra. Både till det positiva och det negativa.
Man vet aldrig vad som ska hända.
Äsch, jag får fan sluta att skriva nu! Måste äta och sedan dra iväg till staden.
HÖRES SENARE ELLER I MÖRA!!
"Jag vill dela mitt liv med dig"
- News Flash -
Eller flera grejer, tänkte ha "Veckans ?" , en ny varje dag. Som idag (fredag) blir det "Veckans must have", jag har int riktigt kommit på något till alla dagarna ännu, men det kommer precis som dagarna gör.
Så varje fredag hittar du veckans must have, här i min blogg.
Kommer att lägga till denna sak längst ner på bloggen så det är där ni nyfikna ska leta framöver
Om ni undrar varför jag gör detta så är det faktiskt så att jag tycker att det är skojigt, och så kommer jag alltid att ha något att skriva om! Hehe, smart tänkt av Anna.
Jag blir så glad!
Jo, och vet ni varför?
Det är nämligen såhär att det finns en underbar liten person som läser min blogg väldigt ofta och också nästan alltid lämnar en fin liten kommentar efter sig.
Varje dag på den senaste tiden när jag loggat in så möts jag av en ny kommentar av denna person.
Och varje dag blir jag lika glad!
Tack, Sandra för att du tar dig tiden!
Saknar dig massvis och hoppas att vi möts snart igen!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om idag, det känns inte som om det rktigt har hänt något nytt.
Men ja, jag känner för att skriva något.
Lät detta inlägg hänga i luften litegrann och gick till skogen med hundarna i stället.
Vilket väder det är! Helt fantastiskt!
Vi var ute i 1 timme och traskade runt i skogen, gick till sandgropen och kastade lite pinne. Hundarna lekte som tokar, men man märkte att värmen gjorde de tröttare än vanligt. De skuttade runt med tungan hängandes ur mungipan och glädje i blicken. För även om det blir varmt så njuter de av solen och härliga promenader.
Nu tänker jag faktiskt inte slösa bort fler soltimmar, nej. Jag ska gå ut och sola!
Måste verkligen börja att jobba på solbrännan tidigt i år.
Så till alla er som sitter kvar inne, skäms!
GÅ UT MED ER!
Vad tänker ni på?
Ni klagar hela vintern men sitter inne när det är sol ute. Gå ut och njut nu då!
Snart kommer regnet och snön tillbaka!
Underbara ljusrosa skor från Bianco Footwear.
Endast 500 spänn! Jäyy!
I morgon presenterar jag "Veckans Vackraste"!
HÖRES SENARE ELLER I MÖRA!
- Time Stand Still -
It's everywhere.
Beyond it all, the heart stands still.
No heartbeat.
***
Stab my back
It's better when I bleed for you
Walk on me
It never was enough to do
***
Vad skulle man skriva i detta inlägg då?
Vet inte alls, hade bara lust att komma tillbaka då jag har så väldigt tråkigt.
Kanske ska skriva om något roligt?
Har jag något roligt att skriva om då?
Hehe.
Det är frågan det.. Hmm.. Låt mig tänka.
Men det var då det jävligaste! Inget roligt att skriva om?
How The Hell?!
Hur kan detta vara möjligt?
Den underbara roliga Anna, inget roligt att skriva?
Ironi är kul.
Massor med kul faktiskt.
Jag har skrivit en massa roligt i denna blogg, vid ett flertal tillfällen.
Men idag har jag inget roligt att skriva om, inget alls.
Är fortfarande upprörd över allt det här med skolan och skiten.
Menmen. Vi
HÖRES I MÖRA!!
"Just go and stab my back"
- Stab My Back -
Vad gör ni idag då? Vore väldigt intressant att få veta!
Själv så sitter jag och klickar runt lite på internet.
Har haft möte med Helena & Svempa idag, och det blev livat värre om man säger så..
Jag hade gått laddat inför mötet, var riktigt på G och visste på ett ungefär vad jag ville säga.
Och om jag sa det! Haha. Jo, nog fick jag fram det jag ville ha sagt alltid!
Blev riktigt upprör då och då, över deras dumma argument och ord.
Helena försökte påstå att hon inte sagt till mig igår att vi var utslängda, att hon sagt att dörren till HOPE kanske var stängd. När hennes ord på riktigt var dessa: Dörren till HOPE är helt stängd.
När jag ifrågasatte detta idag så sa hon först att hon inte sagt så, men till slut så höll hon med om att jo, hon sa visst så.. Men! "Det kändes så igår" - Fråga?
Kan man slänga ut 2 elever på en känsla man hade en dag? Är detta rätt?
SKULLE SKOLLEDNINGEN HÅLLA MED OM ATT DET ÄR OK?
Skulle inte tro det..
Sedan så påpekade Svempa igen att klassen inte tyckte att det fungerade längre.
Vad fungerar inte längre?
Har vi varit så hemska?
Förstör vi för er?
Detta ska jag fråga er alla på tisdag.
Känns tråkigt att det är på detta viset, jag skulle ALDRIG och märk mina ord ALDRIG klaga på mina klassvänner för att de inte kommit på lektion, jag skulle ALDRIG anta att mina klassvänner var hemma på grund av ren lathet..
Jag skulle FÖRSTÅ att det fanns en anledning.
Bara för att jag inte tycker om att sitta och klaga över hur jag mår så betyder inte det att jag mår 100 % bra hela tiden.
Men kanske är jag bra på att hålla upp en fasad? Och kanske är detta väldigt dumt.
Men som sagt, jag gillar inte att gnälla.
Fick sedan veta en till sak som gjorde mig ENORMT arg.
Speciellt roligt är det också att jag fick veta detta när jag är på bråkhumör. Hämdbegäret tänds och jag tänker verkligen ta tag i denna sak. Fy fan!!
Vill sedan sända en kram till Sara som gjort denna dag lite bättre!
Du är en underbar person, tack för din vänskap!
HÖRES I MÖRA ELLER SENARE!!!
"Är du en av dem som gråter då ingen ser på?"
- Stoppa Dig - Stoppa Dig - Stoppa Dig -
Det blir visst ett tidigt inlägg idag. Har inte bättre för mig så jag skriver lite här för att fördriva tiden.
Vet inte riktig vad jag ska skriva om, illamåendet tar liksom över mina känslor och ord.
Försöker att tänka bort det, men än så länge fungerar det inte!
Vi får hoppas på det bästa, och se allting positivt!
Ibland är det bra att må illa också.. Eller inte.. Men jaja!
Hungrig är jag också, men lusten att äta finns inte riktigt.
Jag mår ju illa.
Men äta bör man annars dör man.
Ska väl snart gå hem & äta lite. Känner för att äta potatismos så det får det bli!
När man mår illa får man ta alla chanser som finns att äta, så fort suget efter någon speciell mat dyker upp är det bara attt ta den!
Orolig är jag med.
Som bara den.
Blir arg när jag är orolig.
Kommer antagligen att snea total senare idag om du hör av dig, Andreas.
Men du får helt enkelt skylla dig själv.
Ta min vrede, skyll dig själv.
Jag mår illa och är orolig - Ingen bra kombination. Inte alls.
Jag är redo att döda.
Skor! Nu behöver jag skor!
Jag behöver Christian Louboutin skor i massor!
Tänk om jag hade råd med ett par en dag ¿
Nej, nu muppar mitt tangentbord!
återkommer ikväll med mera skitsnack!
HöRES SENARE!!!
"Där ute finns en värld av långa nätter"
Jag Önskar Du...
Inlägg Nr. 40.. Hej!
Var ganska glad när jag först satte mig vid datorn, fortsatte sedan att vara glad då jag pratade med snälla, söta Sara.
Men sedan. Så kom du! JAG HATAR DIG DITT JÄVLA AS!
Det fick räcka så, lite av min ilska försvann. Men ärligt?
Ibland blir jag mörkrädd,vart är världen och dess invånare på väg? När blev det okej att bara anklaga folk till höger och vänster? När blev det okej att inte ta reda på fakta först?
Jag bara undrar.
Säkert så är det så att jag kommer att få en massa skit för det jag skrev längst upp men det skiter jag i. Känner du dig träffad så... Varsågod! - Jag menar det.
Känner du dig inte träffad så behöver du inte ens bry dig om att jag skrev det. Okej?
HÖRES I MÖRA!!
"Allt är som det inte borde"
- Jag Försvann För Länge Sen -
Det kan inte ligga kvar i mitt huvud för evigt. Ibland behöver man få ventilera.
Ni behöver inte bry er eller ens läsa detta inlägg.
Jag har alltid sagt att det enda jag kan är att älska, och att jag är riktigt bra på det.
Det är sant, jag har verkligen kunnat med hela mitt hjärta, hela min själ kunnat älska människor.
Men nu.
Jag har inget kvar att ge.
Tanken på att ge av mig själv till någon annan får mig att.. Känna hur luften tar slut.
Ännu har jag inte hittat luften att andas med.
Hade som plan att hitta den först innan jag gav av mig själv igen.
-DU HÅLLER MIG KVAR I NÅTT JAG LÄMNAT-
Ibland så undrar jag om inte det bästa vore att bara ta det?
Låta det som borde ske, få ske och bara ta det.
Den sista droppen.
För det gör jag.
Men jag har lagt ner.
Slutat att tro och slutat att hoppas.
Glömt vad det här ska vara bra för.
Jag har inget att ge.
Mitt hjärta skulle vilja sluta slå.
"Kvar i ekot av det som var jag"
Shut The Fuck Up!
Blir nog ett flum inlägg idag, jag känner för det! Är egentligen ganska trött.
Kanske är det därför jag har en känsla av att detta inlägg kommer att bli flummigt. Idag var inte vår lärare Helena här, utan istället fick Erik, en av lärarna på Allmän hoppa in. Han var det synd om.
Vår klass är väl inte den mest pratglada av sig och idag var det typ 10 gånger värre. Jag var bara trött och less.
Vi jobbade med "Målinriktad problemlösning", och jag hade verkligen ingen lust med det, speciellt när vi hade en lärare som inte kunde det här. Inget ont om Erik, han är en bra lärare men personlig utveckling kan han inte så jätte mycket om.
Nog om det nu. Jag ska till Sundsvall i helgen. Kommer antagligen att få träffa Zach, vet inte om det är så bra. Kommer antagligen att gråta floder..
Blev precis oerhört chockad.. Eller chockad är inte rätt ord.. Jag blev mycket ledsen.
But when it's time, it's time - Kommer aldrig att glömma dig! Järnladyn Tella - Sötnöten - Gogumman!
HÖRES I MÖRA!!
"Sometimes Life Breaks In Mysterious Ways"
- Realize - Embrace - Believe -
Egentligen orkar jag inte skriva här idag men gör den endå eftersom jag inte gjorde det igår. Gud förbjude att jag missar att blogga 2 DAGAR i rad!
Har ingen aning om vad som ska stå här idag. Känner mig bara trött och konstig.
Har ingen lust alls att skriva, och det är verkligen inte likt mig. Inte på detta viset. Något är fel.
Är nybliven vegetarian. Bestämde mig igår och tror att det är ett mycket bra beslut.
Nej, jag vill helt enkelt inte skriva mera, men..
VI HÖRES ANTAGLIGEN I MÖRA!!
"It takes some bad for satisfaction"