- Kind Of -
Hello - Inlägg 277.
Irriterad. Usch, jag är så jädrans irriterad.
På allt i princip. Det jävlas med mig. Jag vill ha min lön, NU!
Inte nästa månad eller om 1 vecka, utan nu.
Fy fan. Träffade en kille som jag jobbat med, och han hade inte heller fått sin lön.
Så alltså är det inte bara min lön som inte kommit. Men endå.
Om det är utbetalning den 27:e så ska det ta mig fan vara så också.
Tänk om jag hade planerat någonting speciellt till det datumet eller till denna helg?
Vilket jag faktiskt hade.. Men vad göra?
Jag kan ju tyvärr inte trolla.
Avslutar nu och lovar att återkomma när humöret är bättre!
Ni vet att jag älskar er
På allt i princip. Det jävlas med mig. Jag vill ha min lön, NU!
Inte nästa månad eller om 1 vecka, utan nu.
Fy fan. Träffade en kille som jag jobbat med, och han hade inte heller fått sin lön.
Så alltså är det inte bara min lön som inte kommit. Men endå.
Om det är utbetalning den 27:e så ska det ta mig fan vara så också.
Tänk om jag hade planerat någonting speciellt till det datumet eller till denna helg?
Vilket jag faktiskt hade.. Men vad göra?
Jag kan ju tyvärr inte trolla.
Avslutar nu och lovar att återkomma när humöret är bättre!
Ni vet att jag älskar er
- Livet Tar Och Livet Ger -
Hej - Inlägg 274.
Sitter ner en stund och funderar lite. Funderar över en tanke som slog mig alldeles precis nu, när jag stod och lagade mat. Jag lyssnade samtidigt på vacker musik och blev som vanligt rörd då jag hörde en specifik låt.
Tankarna satte igång och jag växlade i mellan vemod, sorg och lycka. Allt detta under loppet av några sekunder.
Det finns några ord som tycks vara återkommande i mitt liv, några ord som ofta dyker upp i mina tankar.
Och dessa ord är "Livet tar och livet ger".
Dessa ord tycks stämma i de flesta lägen. För alltid då jag har förlorat något har jag fått något annat.
Men för att inse detta måste man såklart lära sig att vara tacksam för det man har, för annars går man bara runt och tycker att man förlorat, trots att man kanske samtidigt har blivit 1 eller 2 erfarenheter rikare.
Eller så kanske man har den turen att livet faktiskt ger en en fantastisk möjlighet, en chans till något nytt och givande.
En chans att utvecklas, en chans till förändring.
Det är inte alltid lätt att se att lvet faktiskt ger samtidigt som det tar.
Ibland kan det ta veckor, ja månader eller år innan man ser vad man har fått.
Men jag tror att man alltid fått något i utbyte för det som togs.
Nu kanske flera av er som läser detta tänker att det faktiskt finna situtationer då man helt omöjligt kan ha fått ut något av att förlora något, men även i de mest hårda slag så finns det en lärdom, en erfarenhet eller en vacker gåva.
Tar ännu en gång i min blogg upp mamma Melissa, som trots att hon förlorade sina döttrar Antonia och Gabriella idag kan se ljust på livet och är en av de klokaste personer jag någonsin stött på.
Hon och hennes man har upplevt något av de värsta man som mäniska kan utsättas för och endå så har hon fått något.
Hon har lärt sig att uppskatta livet på ett annat vis, att inte ta något för givet och en hel del andra saker.
(För er som vill läsa mer om änglamamman Melissa så klicka här!)
Jag hade tänkt att skriva mer på detta ämne, men min rygg behöver få vila.
Så jag ber att få återkomma senare idag :)
Ni vet att jag älskar er
Tankarna satte igång och jag växlade i mellan vemod, sorg och lycka. Allt detta under loppet av några sekunder.
Det finns några ord som tycks vara återkommande i mitt liv, några ord som ofta dyker upp i mina tankar.
Och dessa ord är "Livet tar och livet ger".
Dessa ord tycks stämma i de flesta lägen. För alltid då jag har förlorat något har jag fått något annat.
Men för att inse detta måste man såklart lära sig att vara tacksam för det man har, för annars går man bara runt och tycker att man förlorat, trots att man kanske samtidigt har blivit 1 eller 2 erfarenheter rikare.
Eller så kanske man har den turen att livet faktiskt ger en en fantastisk möjlighet, en chans till något nytt och givande.
En chans att utvecklas, en chans till förändring.
Det är inte alltid lätt att se att lvet faktiskt ger samtidigt som det tar.
Ibland kan det ta veckor, ja månader eller år innan man ser vad man har fått.
Men jag tror att man alltid fått något i utbyte för det som togs.
Nu kanske flera av er som läser detta tänker att det faktiskt finna situtationer då man helt omöjligt kan ha fått ut något av att förlora något, men även i de mest hårda slag så finns det en lärdom, en erfarenhet eller en vacker gåva.
Tar ännu en gång i min blogg upp mamma Melissa, som trots att hon förlorade sina döttrar Antonia och Gabriella idag kan se ljust på livet och är en av de klokaste personer jag någonsin stött på.
Hon och hennes man har upplevt något av de värsta man som mäniska kan utsättas för och endå så har hon fått något.
Hon har lärt sig att uppskatta livet på ett annat vis, att inte ta något för givet och en hel del andra saker.
(För er som vill läsa mer om änglamamman Melissa så klicka här!)
Jag hade tänkt att skriva mer på detta ämne, men min rygg behöver få vila.
Så jag ber att få återkomma senare idag :)
Ni vet att jag älskar er
- 21 -
Tjenare - Inlägg 264.
Jo, just det ja. Jag fyllde ju år idag! Hade som glömt det så här på morgonen :)
Hehe, tänk att man inte känner någonting, inget blir annorlunda men endå så är man 1 år äldre!
Knasigt värre..
Tänk att jag hann bli 21 år innan jag fick mitt första barn.
Eller tänka att jag "bara" är nyss fyllda 21 då jag får mitt första barn!
Också knasigt. Tänk så snabbt livet ändras, men inte på grund av en ålder utan att det kommer en ny liten person in i ens liv. En liten person som förhoppningsvis ska finnas där tills jag fyller 36, 50 och 78.
Förhoppningsvis ska denna lilla person fortsätta att lämna avtryck på denna jord även efter det att jag lämnat den.
Fascinerade.
Ni vet att jag älskar er
Hehe, tänk att man inte känner någonting, inget blir annorlunda men endå så är man 1 år äldre!
Knasigt värre..
Tänk att jag hann bli 21 år innan jag fick mitt första barn.
Eller tänka att jag "bara" är nyss fyllda 21 då jag får mitt första barn!
Också knasigt. Tänk så snabbt livet ändras, men inte på grund av en ålder utan att det kommer en ny liten person in i ens liv. En liten person som förhoppningsvis ska finnas där tills jag fyller 36, 50 och 78.
Förhoppningsvis ska denna lilla person fortsätta att lämna avtryck på denna jord även efter det att jag lämnat den.
Fascinerade.
Ni vet att jag älskar er
- Empty Room -
Hejsan - Inlägg 255.
Jag sitter nu här och ska skriva ett inlägg. Om vad?
Att stormen som rev nu har börjat ebba ut, eller att jag faktiskt börjar finna lite av min inre styrka igen.
Vad tycker ni? Eler ska jag rent av bara strunta i det och skriva om något som inte ens spelar roll?
Jag har själv ingen aning och får nog låta mina fingrar avgöra det.
Jag kan låta fingrarna dansa över tagenterna tills dess att jag satt ihop en lång, eller kort text att sedan spra och låta er läsa. Kanske skulle jag helt enkelt bara sluta att skriva nu?
Men, nej. Det vill jag inte. Eftersom jag tycker om att skriva blogg.
Jag älskar att skriva blogg. Jag älskar att skriva överhuvudtaget.
Det är min befrielse här ilivet, det ger mig tid till eftertanke och när jag sedan läser det jag har skrivit så får jag lov att reflektera över allt som jag då kände och tyckte.
Även detta ger mig tid till eftertanke.
Vi har ju alla sätt att slappna av och sätt att få tänka i lugn och ro.
För mig innebär det att jag går ut med hundarna, rider eller skriver.
Detta funkar alldeles utmärkt när jag är trött,less, arg, glad m.m
Jag kan då hitta lite luft och andas på riktigt.
´Detta blev texten som mina fingrar ville attjag skulle skriva.
Ännu ett kapitel i sagan som är jag.
Ni vet att jag älskar er
Jag sitter nu här och ska skriva ett inlägg. Om vad?
Att stormen som rev nu har börjat ebba ut, eller att jag faktiskt börjar finna lite av min inre styrka igen.
Vad tycker ni? Eler ska jag rent av bara strunta i det och skriva om något som inte ens spelar roll?
Jag har själv ingen aning och får nog låta mina fingrar avgöra det.
Jag kan låta fingrarna dansa över tagenterna tills dess att jag satt ihop en lång, eller kort text att sedan spra och låta er läsa. Kanske skulle jag helt enkelt bara sluta att skriva nu?
Men, nej. Det vill jag inte. Eftersom jag tycker om att skriva blogg.
Jag älskar att skriva blogg. Jag älskar att skriva överhuvudtaget.
Det är min befrielse här ilivet, det ger mig tid till eftertanke och när jag sedan läser det jag har skrivit så får jag lov att reflektera över allt som jag då kände och tyckte.
Även detta ger mig tid till eftertanke.
Vi har ju alla sätt att slappna av och sätt att få tänka i lugn och ro.
För mig innebär det att jag går ut med hundarna, rider eller skriver.
Detta funkar alldeles utmärkt när jag är trött,less, arg, glad m.m
Jag kan då hitta lite luft och andas på riktigt.
´Detta blev texten som mina fingrar ville attjag skulle skriva.
Ännu ett kapitel i sagan som är jag.
Ni vet att jag älskar er
- Something Funny -
Tjenare - Inlägg 252.
Till något roligare nu. Äsch, jag kan knappt vara glad över det men väljer att berätta det endå
eftersom det kanske livar upp mig eller er :)
Mitt paket, ni vet? Från babyshop.se?
Det som försvann?
Jag kontaktade dem och de ska skicka ett nytt paket till mig med samma saker i!
Roligt va? Jag fick snabbt svar ifrån dem, och de bara sammarbetar och gör allt super enkelt!
Så nu har de packat ett nytt paket till mig och det är nu skickat till mig och bebisen.
Wohoooo!
Äsch, ja. Det var dagens rolig det. Menmen.
I möra kanske det kan bli en bra och ngt lugnare dag.. Hoppas jag iaf.
Håll tummarna min kära vänner.
Ni vet att jag älskar er
Till något roligare nu. Äsch, jag kan knappt vara glad över det men väljer att berätta det endå
eftersom det kanske livar upp mig eller er :)
Mitt paket, ni vet? Från babyshop.se?
Det som försvann?
Jag kontaktade dem och de ska skicka ett nytt paket till mig med samma saker i!
Roligt va? Jag fick snabbt svar ifrån dem, och de bara sammarbetar och gör allt super enkelt!
Så nu har de packat ett nytt paket till mig och det är nu skickat till mig och bebisen.
Wohoooo!
Äsch, ja. Det var dagens rolig det. Menmen.
I möra kanske det kan bli en bra och ngt lugnare dag.. Hoppas jag iaf.
Håll tummarna min kära vänner.
Ni vet att jag älskar er
- Efterlängtat Inlägg? -
Tjenare - Inlägg 251.
Vilken dag.. Vilka dagar! Dessa 2 dagar har varit som hämtade ur en sjuk vansinnig film.
Jag fattar inte, och kommer nog inte att fatta heller.
Detta är sjukt. Helt sjukt.
Jag vet att personen som detta handlar om inte kommer att läsa detta
så det är ingen ide att jag skriver åt dig att skärpa sig.
Fast vad spelar det för roll vad jag skriver, jag har ju redan sagt allt som går att säga.
Nej, jag vet inte. Just nu känner jag mig bara ledsen och uppgiven.
Jag vet inte vad jag ska göra elle vem jag ska vända mig till. Jag vet att mina vänner finns och tack gode gud för det!
Där finns iaf´lite styrka att hämta och chansen att ventilera..
Men jag vet inte.
Det känns om att jag skulle behöva en trygg famn att somna i. Att bara få lägga sig ner och andas.
Men när du behövs så försvinner du. Är det så det ska vara?
Kanske är jag känslig. Men alla andra dagar har du varit där, utom just nu.
Och då har jag endå berättat hur det ligger till just nu.
Nej, jag vet inte.
Det är svårt. Jag vet vem jag vill ringa, jag vet vem det är jag vill ska ringa.
Men nej, jag kan inte ringa. Och du vet inte om att jag vill att du ska ringa.
Vad gör man då?
Jag vill inte ha det här nu, jag behöver inte det här nu.
Sitter med bara några veckor kvar till förlossningen och går igenom det värsta någonsin i mitt liv.
Jag ska inte ha det såhär nu. Men endå stannar jag kvar.
För att jag älskar dig och bryr mig om dig! Ditt dumma as.
Nej, och jag kan inte skriva ut vad det handlar om heller för det vore inte rättvist.
Men ni som står mig nära vet ju. Ni vet allt.
Och jag vet att ni är uppgiven och oförstående med mig.
Tack för att ni finns!
Ni som ger mig styrka och mod.
Ni alla betyder så mycket och har en speciell plats i mitt hjärta <3
Ni vet att jag älskar er
Jag fattar inte, och kommer nog inte att fatta heller.
Detta är sjukt. Helt sjukt.
Jag vet att personen som detta handlar om inte kommer att läsa detta
så det är ingen ide att jag skriver åt dig att skärpa sig.
Fast vad spelar det för roll vad jag skriver, jag har ju redan sagt allt som går att säga.
Nej, jag vet inte. Just nu känner jag mig bara ledsen och uppgiven.
Jag vet inte vad jag ska göra elle vem jag ska vända mig till. Jag vet att mina vänner finns och tack gode gud för det!
Där finns iaf´lite styrka att hämta och chansen att ventilera..
Men jag vet inte.
Det känns om att jag skulle behöva en trygg famn att somna i. Att bara få lägga sig ner och andas.
Men när du behövs så försvinner du. Är det så det ska vara?
Kanske är jag känslig. Men alla andra dagar har du varit där, utom just nu.
Och då har jag endå berättat hur det ligger till just nu.
Nej, jag vet inte.
Det är svårt. Jag vet vem jag vill ringa, jag vet vem det är jag vill ska ringa.
Men nej, jag kan inte ringa. Och du vet inte om att jag vill att du ska ringa.
Vad gör man då?
Jag vill inte ha det här nu, jag behöver inte det här nu.
Sitter med bara några veckor kvar till förlossningen och går igenom det värsta någonsin i mitt liv.
Jag ska inte ha det såhär nu. Men endå stannar jag kvar.
För att jag älskar dig och bryr mig om dig! Ditt dumma as.
Nej, och jag kan inte skriva ut vad det handlar om heller för det vore inte rättvist.
Men ni som står mig nära vet ju. Ni vet allt.
Och jag vet att ni är uppgiven och oförstående med mig.
Tack för att ni finns!
Ni som ger mig styrka och mod.
Ni alla betyder så mycket och har en speciell plats i mitt hjärta <3
Ni vet att jag älskar er
- Tackelitack -
HejHopp - Inlägg 254.
Lämnar ett inlägg innan det är dags för sängen och vill säga ett stort tack till Dessan
som smyg gjorde en superfin header till mig!
Visst är den fin?
Blev super glad, så tack, tack, tack!
Dessan hittar ni här!
Ni vet att jag älskar er
som smyg gjorde en superfin header till mig!
Visst är den fin?
Blev super glad, så tack, tack, tack!
Dessan hittar ni här!
Ni vet att jag älskar er
- Right Here Waiting -
Tjenare - Inlägg 252.
Sitter här och tänkte skriva lite, men jag kommer inte ihåg vad det var jag skulle skriva.
I natt så fick jag tankar, det var om någon, eller något. Alltså jag vet precis vem det var om och att det gjorde ont.
Men jag minns inte vad tusan det var. Eller, jo. Nu när jag sitter här och skriver så slår det mig.
Jag vet precis vad det var.
Fast nu vet jag inte om jag vill skriva det. Jag känner att det kanske är onödigt.
Men inatt gjorde det ont att tänka på det, även om det är överspelat och antagligen glömt av alla utom mig.
Eller, jo det är överspelat för mig med, men det ligger visst kvar därinne i hjärtat och ploppade liksom upp nu när det är den här tiden på året. Jag hade till och med hela texten i huvudet, jag visste vad jag skulle skriva.
Men det är fortfarande bortblåst.
Äsch ,det får vara.
Idag får jag se hur många inlägg det blir. Jag ska iväg till Andreas och jobbet.
Så det blir nog inge mer blogg fören ikväll.
Ni vet att jag älskar er// Anna
I natt så fick jag tankar, det var om någon, eller något. Alltså jag vet precis vem det var om och att det gjorde ont.
Men jag minns inte vad tusan det var. Eller, jo. Nu när jag sitter här och skriver så slår det mig.
Jag vet precis vad det var.
Fast nu vet jag inte om jag vill skriva det. Jag känner att det kanske är onödigt.
Men inatt gjorde det ont att tänka på det, även om det är överspelat och antagligen glömt av alla utom mig.
Eller, jo det är överspelat för mig med, men det ligger visst kvar därinne i hjärtat och ploppade liksom upp nu när det är den här tiden på året. Jag hade till och med hela texten i huvudet, jag visste vad jag skulle skriva.
Men det är fortfarande bortblåst.
Äsch ,det får vara.
Idag får jag se hur många inlägg det blir. Jag ska iväg till Andreas och jobbet.
Så det blir nog inge mer blogg fören ikväll.
Ni vet att jag älskar er// Anna
- Oj, Så Glad Jag Blev -
Hejsan - Inlägg 250.
Var precis inne i sovrummet med lillebror Linus och slog på TV:n åt honom då Pia ropade på mig.
Jag hade fått post, jo ett grönt paket låg på bordet och väntade på mig.
Först trodde jag att det var mitt mycket efterlängtade paket ifrån Babyshop, men de paketen ser ju inte ut så.
Så för att stilla min nyfikenhet slet jag upp paketet, och vad ligger däri?
Jo, en massafina bebisaker till vacker från den underbara Linda!
Och, oj vad glad jag blev! Läste kortet jag fått med flera gånger och blir ännu en gång förvandlad från person till fontän!
Det var verkligen sjukt uppskattat och jag blev så glad över det lilla brevet!
Ohh, så jag saknar denna människa!
Linda är min underbara vän som Skåne snodde för typ hundra jäkla år sedan.
Vet inte hur många gånger jag har bönat och bett att hon ska komma hem igen, men icke sa nicke.
Hon bor kvar där ännu, bland de där konstiga skåningarna.
Vi har knappt träffats sedan hon flyttade, endast 2 gånger faktist.
1 gång när jag åkte ner dit, till det främmande landet och 1 gång när hon kom hem.
Och, för tusan! Det är på tok för lite.
Vet inte alls varför det blivit så. Antagligen så har det bara inte blivit av att jag eller hon har farit.
Det är ju trots allt en bit. Men, vad fan!
Jag lovar att jag och lillen ska pallra mig ner något så att du får se miraklet :)
Ska fota sakerna jag fick så att ni får se dem senare!
Ni vet att jag älskar er// Anna
Jag hade fått post, jo ett grönt paket låg på bordet och väntade på mig.
Först trodde jag att det var mitt mycket efterlängtade paket ifrån Babyshop, men de paketen ser ju inte ut så.
Så för att stilla min nyfikenhet slet jag upp paketet, och vad ligger däri?
Jo, en massafina bebisaker till vacker från den underbara Linda!
Och, oj vad glad jag blev! Läste kortet jag fått med flera gånger och blir ännu en gång förvandlad från person till fontän!
Det var verkligen sjukt uppskattat och jag blev så glad över det lilla brevet!
Ohh, så jag saknar denna människa!
Linda är min underbara vän som Skåne snodde för typ hundra jäkla år sedan.
Vet inte hur många gånger jag har bönat och bett att hon ska komma hem igen, men icke sa nicke.
Hon bor kvar där ännu, bland de där konstiga skåningarna.
Vi har knappt träffats sedan hon flyttade, endast 2 gånger faktist.
1 gång när jag åkte ner dit, till det främmande landet och 1 gång när hon kom hem.
Och, för tusan! Det är på tok för lite.
Vet inte alls varför det blivit så. Antagligen så har det bara inte blivit av att jag eller hon har farit.
Det är ju trots allt en bit. Men, vad fan!
Jag lovar att jag och lillen ska pallra mig ner något så att du får se miraklet :)
Ska fota sakerna jag fick så att ni får se dem senare!
Ni vet att jag älskar er// Anna
- Kind Of Sad -
Hello - Inlägg 247.
Den kan yttra sig på många sätt. Jag har under mitt liv valt några av dem.
Det blir som en sorts konstig frihet fastän det egentligen är ett beroende som äter upp en innifrån.
Jag bar på så otroligt mycket sorg och hat.
Hatet var bara riktat emot mig själv och fick mig att tro att jag var svag.
Fick mig att sörja ännu mer och hata världen och vad jag gjort emot den.
Jo, för jag har aldrig hatat någon annan. Nej, jag har alltid ansett att det är mitt eget el att jag mådde dåligt.
Och det tycker jag än idag, det är mitt fel. Jag får själv ansvara för min egen lycka.
Men skillnaden idag är att jag kan se et ljus, och jag kan se mig själv som en gnutta starkare.
Jo, för ibland är jag rätt så stark faktiskt.
Men även idag så än luften försvinna. Den bara sipprar iväg sådär som jag hatar när den gör.
Men jag har lärt mig att inte försätta mig i dessa situationer där det blir extra tufft.
Kanske är det fult att säga att min graviditet har räddat mig, men det är sanningen.
Precis som Milton räddade mig en gång i tiden har nu mitt barn räddat mig.
Jag klarar så mycket mer nu och känner mig mer som en hel person.
Ni vet att jag älskar er// Anna
Sitter just nu och pratar lite. Och det får mig att fundera. Det tar mig liksom tillbaka, några månader.
Eller vad som nu är ganska många månader. Det tar mig tillbaka till när jag höll på att hamna riktigt riktigt i skíten.
Det tar mig tillbks till hur jag kände då och hur jag agerade då.
Det finns ett antal inlägg från i december när jag skrev att jag drack på tok för mycket och att jag visste att det inte hjälpte någt, men att jag endå tänke göra det eftersom det gav mig rum att andas.
Jag mådde dåligt då och blev destruktiv.
Eller vad som nu är ganska många månader. Det tar mig tillbaka till när jag höll på att hamna riktigt riktigt i skíten.
Det tar mig tillbks till hur jag kände då och hur jag agerade då.
Det finns ett antal inlägg från i december när jag skrev att jag drack på tok för mycket och att jag visste att det inte hjälpte någt, men att jag endå tänke göra det eftersom det gav mig rum att andas.
Jag mådde dåligt då och blev destruktiv.
Något som jag har tagit till förut i olika former, denna självdestruktivitet.
Det blir som en sorts konstig frihet fastän det egentligen är ett beroende som äter upp en innifrån.
Jag bar på så otroligt mycket sorg och hat.
Hatet var bara riktat emot mig själv och fick mig att tro att jag var svag.
Fick mig att sörja ännu mer och hata världen och vad jag gjort emot den.
Jo, för jag har aldrig hatat någon annan. Nej, jag har alltid ansett att det är mitt eget el att jag mådde dåligt.
Och det tycker jag än idag, det är mitt fel. Jag får själv ansvara för min egen lycka.
Men skillnaden idag är att jag kan se et ljus, och jag kan se mig själv som en gnutta starkare.
Jo, för ibland är jag rätt så stark faktiskt.
Men även idag så än luften försvinna. Den bara sipprar iväg sådär som jag hatar när den gör.
Men jag har lärt mig att inte försätta mig i dessa situationer där det blir extra tufft.
Kanske är det fult att säga att min graviditet har räddat mig, men det är sanningen.
Precis som Milton räddade mig en gång i tiden har nu mitt barn räddat mig.
Jag klarar så mycket mer nu och känner mig mer som en hel person.
Ni vet att jag älskar er// Anna
- So Very Soon -
Hello - Inlägg 222.
Slog mig just nu att jag faktiskt fyller 21 om 21 dagar. Snart blir jag ännu ett år äldre.
Då slår det mig att det snart är 1 år sedan jag fyllde 20 och hur otroligt annorlunda mitt liv såg ut då.
Jag var fri att göra precis vad jag ville, hade ingen annan än mig själv och mina hundar att tänka på.
Jag kunde flytta vart jag ville, kunde välja att läsa en utbildning som tar upp det mesta av min tid.
Nu när jag står inför min 21:a födelsedag så ser livet totalt annorlunda ut.
Jag kan inte längre bara göra saker för att jag råkar vilja det.
Jag kan inte bara flytta eller fördjupa mig i studier.
Men vet ni vad? Jag skulle inte vilja ha tillbaks mitt liv som det var då.
Nej, för det har hänt så mycket sedan dess, det har hänt så mycket sedan jag fyllde de där 20 åren.
Det har varit tungt och grått. Och det har varit ljust och lätt.
Det har framför allt gått fort och jag har genomgått en hel del förändringar.
Jag ska ju för tusan bli mamma! Nästan hela detta år har gått åt till att prata om att jag är gravid och hur allt ska se ut i framtiden. Jag har haft mina dagar då jag funderat på vad jag ska göra mer med mitt liv.
Jag har velat fram och tillbaka mellan olika saker som jag vill utbilda mig till.
Jag har undrat vad som skulle passa mig och min livstil.
Innan jag fick reda på att jag var gravid så hade jag bestämt mig för att flytta till Göteborg och plugga på nordiska folkhögskolan. Nu känns detta total avlägset och jag börjar så smått att tänka i andra banor.
Nej,ännu är jag inte säker på vad jag vill och jag tänker faktiskt ta mig lite tid och fundera ut det.
Just nu tänker jag faktiskt bara fokusera på att vara gravid, bli mamma och leva lyckligt med mitt barn och min pojkvän.
Just nu är det inte så bråttom. Allt hinns med.
Ni vet att ni älskar mig// Anna
Slog mig just nu att jag faktiskt fyller 21 om 21 dagar. Snart blir jag ännu ett år äldre.
Då slår det mig att det snart är 1 år sedan jag fyllde 20 och hur otroligt annorlunda mitt liv såg ut då.
Jag var fri att göra precis vad jag ville, hade ingen annan än mig själv och mina hundar att tänka på.
Jag kunde flytta vart jag ville, kunde välja att läsa en utbildning som tar upp det mesta av min tid.
Nu när jag står inför min 21:a födelsedag så ser livet totalt annorlunda ut.
Jag kan inte längre bara göra saker för att jag råkar vilja det.
Jag kan inte bara flytta eller fördjupa mig i studier.
Men vet ni vad? Jag skulle inte vilja ha tillbaks mitt liv som det var då.
Nej, för det har hänt så mycket sedan dess, det har hänt så mycket sedan jag fyllde de där 20 åren.
Det har varit tungt och grått. Och det har varit ljust och lätt.
Det har framför allt gått fort och jag har genomgått en hel del förändringar.
Jag ska ju för tusan bli mamma! Nästan hela detta år har gått åt till att prata om att jag är gravid och hur allt ska se ut i framtiden. Jag har haft mina dagar då jag funderat på vad jag ska göra mer med mitt liv.
Jag har velat fram och tillbaka mellan olika saker som jag vill utbilda mig till.
Jag har undrat vad som skulle passa mig och min livstil.
Innan jag fick reda på att jag var gravid så hade jag bestämt mig för att flytta till Göteborg och plugga på nordiska folkhögskolan. Nu känns detta total avlägset och jag börjar så smått att tänka i andra banor.
Nej,ännu är jag inte säker på vad jag vill och jag tänker faktiskt ta mig lite tid och fundera ut det.
Just nu tänker jag faktiskt bara fokusera på att vara gravid, bli mamma och leva lyckligt med mitt barn och min pojkvän.
Just nu är det inte så bråttom. Allt hinns med.
Ni vet att ni älskar mig// Anna
- Jag Har Tänkt Med Aldrig Fått Tala -
Hej Igen - Inlägg 219.
Tänkte bara vräkar ur mig en massa ord som ni kanske inte ens kan tyda eller förstå, ord som bildar en mening, som bildar en text. En text som för er kanske är helt obegriplig. Precis som det jag just skrev.
Jag låter liksom inte känslan ta tag i mig, nej jag låter det vara såhär fastän jag egentligen vet att jag skulle kunna låta den växa sig starkare. För jag vill inte vara där igen. Eller vill jag det? Nej, det vil jag inte och det kan jag med all min säkerhet säga. Nej, det vill jag inte. Aldrig mer.
Vissa dagar så känns det som om det inte spelar någon roll, och vissa dagar känns det som om det spelar all roll.
Jag kan inte låta bli att förundras över att jag bryr mig så mycket om sådan jag inte trodde skulle bry mig det minsta.
Jag kan inte låta bli att bli ledsen över att jag ibland inte räknas, jag kan inte låta bli att känna mig mindre värd då jag på något sätt inte verkar finnas. Jag kan inte låta bli att känna mig dålig då de ganska tydligt visar att de inte gillar mig.
Jag kan inte låta bli att känna igen mig. Jag kan inte låta bli att tänka. Nej, för jag har varit där förut.
Då livet var enklare utan mig. Då det på något sätt blev rätt att inte se mig.
Då jag satt ensam kvar och undrade vad jag gjort fel, varför jag inte blev tillfrågad.
Kanske var jag känslig då, kanske är jag känslig nu.
Jag kan inte låta bli att få en klump i magen då jag inser att de inte vill att jag ska finnas i ditt liv.
Det gör ont. Och det enda jag undrar är.. Vad har jag gjort?
Vad har jag gjort för att förtjäna det? Varför ogilla någon man inte känner?
Nej. Jag vet inte.
Men lik förbannat så bryr jag mig. Fastän det bara vore enklare att strunta i det hela.
Fastän jag bara skulle kunna vända ryggen åt det och välja att blunda.
Men tyvärr så kan jag inte det. Fast jag gärna låtsas för dig att jag gör det.
Det som gör ännu mer ont är att de önskar att du min vackraste inte fanns.
Det är så otroligt smärtsamt, att det knappt går att tala eller skriva om. Att du som är så oskyldig och liten redan kan vara oönskad hos vissa. Nej, det gör alldeles för ont.
Hur kan det vara så?
Kan man hata mig så mycket att även lilla du dras med?
Jag vet inte. Och jag förstår inte.
Nej, men ha det så trevligt ni. Jo, för jag vet nog vart baktanken ligger hos dem.
Jag må vara blåst men inte total bakom flötet.
Ni vet att ni älskar mig// Anna
Jag låter liksom inte känslan ta tag i mig, nej jag låter det vara såhär fastän jag egentligen vet att jag skulle kunna låta den växa sig starkare. För jag vill inte vara där igen. Eller vill jag det? Nej, det vil jag inte och det kan jag med all min säkerhet säga. Nej, det vill jag inte. Aldrig mer.
Vissa dagar så känns det som om det inte spelar någon roll, och vissa dagar känns det som om det spelar all roll.
Jag kan inte låta bli att förundras över att jag bryr mig så mycket om sådan jag inte trodde skulle bry mig det minsta.
Jag kan inte låta bli att bli ledsen över att jag ibland inte räknas, jag kan inte låta bli att känna mig mindre värd då jag på något sätt inte verkar finnas. Jag kan inte låta bli att känna mig dålig då de ganska tydligt visar att de inte gillar mig.
Jag kan inte låta bli att känna igen mig. Jag kan inte låta bli att tänka. Nej, för jag har varit där förut.
Då livet var enklare utan mig. Då det på något sätt blev rätt att inte se mig.
Då jag satt ensam kvar och undrade vad jag gjort fel, varför jag inte blev tillfrågad.
Kanske var jag känslig då, kanske är jag känslig nu.
Jag kan inte låta bli att få en klump i magen då jag inser att de inte vill att jag ska finnas i ditt liv.
Det gör ont. Och det enda jag undrar är.. Vad har jag gjort?
Vad har jag gjort för att förtjäna det? Varför ogilla någon man inte känner?
Nej. Jag vet inte.
Men lik förbannat så bryr jag mig. Fastän det bara vore enklare att strunta i det hela.
Fastän jag bara skulle kunna vända ryggen åt det och välja att blunda.
Men tyvärr så kan jag inte det. Fast jag gärna låtsas för dig att jag gör det.
Det som gör ännu mer ont är att de önskar att du min vackraste inte fanns.
Det är så otroligt smärtsamt, att det knappt går att tala eller skriva om. Att du som är så oskyldig och liten redan kan vara oönskad hos vissa. Nej, det gör alldeles för ont.
Hur kan det vara så?
Kan man hata mig så mycket att även lilla du dras med?
Jag vet inte. Och jag förstår inte.
Nej, men ha det så trevligt ni. Jo, för jag vet nog vart baktanken ligger hos dem.
Jag må vara blåst men inte total bakom flötet.
Ni vet att ni älskar mig// Anna
- Let's Stand As One -
Hello - Inlägg 211.
Är så tacksam för alla dessa fina underbara människor som finns runt omkring oss.
Personer som bara dyker upp sådär plötsligt och ger en lite ljus här i livet utan att egentligen behöva göra det.
En sån person lämnade precis ett avtryck i mitt liv och det betyder väldigt mycket trots att det inte var en enorm gest.
För ibland så är det skönt att någon bara råkar finnas där och helt vänskapligt räcker ut en hand.
Jo, ibland är det skönt att veta att någon som man egentligen inte ens känner faktiskt bry sig en gnutta och erbjuder sin tid för att hjälpa och stötta. Det är rätt så fantastiskt att sådana människor finns faktiskt.
Jag blir rörd, jo på riktigt rörd över den mänskliga värme som ibland skiner igenom hos vissa.
TACK
Personer som bara dyker upp sådär plötsligt och ger en lite ljus här i livet utan att egentligen behöva göra det.
En sån person lämnade precis ett avtryck i mitt liv och det betyder väldigt mycket trots att det inte var en enorm gest.
För ibland så är det skönt att någon bara råkar finnas där och helt vänskapligt räcker ut en hand.
Jo, ibland är det skönt att veta att någon som man egentligen inte ens känner faktiskt bry sig en gnutta och erbjuder sin tid för att hjälpa och stötta. Det är rätt så fantastiskt att sådana människor finns faktiskt.
Jag blir rörd, jo på riktigt rörd över den mänskliga värme som ibland skiner igenom hos vissa.
TACK
- What Makes You Smile -
Hello - Inlägg 208.
Ibland så bara tycker jag om dig så vansinnigt mycket. Det liksom nästan pirrar i mig av såna där bra känslor. Ibland.
Men sedan så säger du något dumt, och så bara blåser det bort.
Jag vill inte att det ska vara så. Nej, inte alls.
Snälla, snälla sluta att behandla mig som om jag vore en idiot för det är jag verkligen inte.
Nog om det.
Jag har iaf nu bett Dessan at hjälpa mig med bloggdesignen lite. Jag har alleles för lite ork till att göra det och så är hon så sjukt duktig. Som ni snart kommer att se så ska hon fixa sidan där ------>
Men uscha, så irriterad jag blir på blogg.se ibland.. Jag hatar när sidor ska muppa och inte göra som man vill.
Vi försöker att ändra på båda våra sidor men det blir inte ändrat rätt. Suck.
Sedan så blir jag sjukt less på mitt tagentbord, som har ett flertal felande knappar.
Nej, det är inte min stund just nu.
Kanske ska tröst mig med o'boy?
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"Have you ever"
Ibland så bara tycker jag om dig så vansinnigt mycket. Det liksom nästan pirrar i mig av såna där bra känslor. Ibland.
Men sedan så säger du något dumt, och så bara blåser det bort.
Jag vill inte att det ska vara så. Nej, inte alls.
Snälla, snälla sluta att behandla mig som om jag vore en idiot för det är jag verkligen inte.
Nog om det.
Jag har iaf nu bett Dessan at hjälpa mig med bloggdesignen lite. Jag har alleles för lite ork till att göra det och så är hon så sjukt duktig. Som ni snart kommer att se så ska hon fixa sidan där ------>
Men uscha, så irriterad jag blir på blogg.se ibland.. Jag hatar när sidor ska muppa och inte göra som man vill.
Vi försöker att ändra på båda våra sidor men det blir inte ändrat rätt. Suck.
Sedan så blir jag sjukt less på mitt tagentbord, som har ett flertal felande knappar.
Nej, det är inte min stund just nu.
Kanske ska tröst mig med o'boy?
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"Have you ever"
- Reason Why -
Hej - Inlägg 204.
Sähär är det. Under en tid nu så har min "mamma" varit sjuk.
Det som till början verkade vara en helt ofarlig och lättbotad sjukdom visade sig vara snäppet värre.
Jag kommer inte att skriva ut vad det är hon lider av och jag ser helst att ni inte frågar mig via bloggen, eftersom jag av respekt emot henne inte kommer att berätta. Ni som är goda vänner till mig kan maila mig, eller fråga via msn.
Just nu så bor jag här hemma och hjälper till med barnen och hemmet.
Detta gör jag eftersom jag vill, men bara för det så är det inte så lätt.
Just nu har det varit en del strul och annat dumt som gör att hela situationen börjar bli riktigt jobbig.
Min låtsaspappa har levt en tid med allt detta strul och han börjar bli trött, och känner sig utpumpad.
Så just därför känns det som om jag har det största ansvaret för mina bröder.
Jag vet att det inte är jag som är sjuk, men jag tycker endå att jag har rätten att bli trött och less på det stora ansvaret som läggs på mig. Mina närmaste vet hela situationen och förstår mig när jag säger att jag är trött och less.
För er som inte står mig lika nära kanske det kan vara svårt att förstå, men det är så det är.
Det som gör allting så jobbigt är att ansvaret för barnen blir mycket mitt, att min "mamma" nästan bara vill prata med mig om allt det jobbiga och att jag själv faktiskt väntar barn.
Vissa dagar blir allt detta bara för mycket och jag kommer säkert att ge utlopp för det här på bloggen.
Allt detta är också anledningen till att jag bytt jobb. Jag vikarierar nu nämligen för min "mamma" på Sundsvalls Golfklubb, och kommer att göra det minst till augusti ut. Sedan får vi se hur jag mår.
Mår jag bra så kanske jag blir kvar lite till, och om jag inte mår bra så slutar jag.
Just nu känner jag att jag klarar av att jobba, men om jag nu skulle börja få foglossningar som de flesta misstänker att jag är på väg att få så kommer jag att sluta tidigare.
Ja, där har ni anledningen till att jag är trött och less.
För er som anser er vara nära vänner till mig och vill veta mera så finns jag på msn.
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"Sick and tired"
Det som till början verkade vara en helt ofarlig och lättbotad sjukdom visade sig vara snäppet värre.
Jag kommer inte att skriva ut vad det är hon lider av och jag ser helst att ni inte frågar mig via bloggen, eftersom jag av respekt emot henne inte kommer att berätta. Ni som är goda vänner till mig kan maila mig, eller fråga via msn.
Just nu så bor jag här hemma och hjälper till med barnen och hemmet.
Detta gör jag eftersom jag vill, men bara för det så är det inte så lätt.
Just nu har det varit en del strul och annat dumt som gör att hela situationen börjar bli riktigt jobbig.
Min låtsaspappa har levt en tid med allt detta strul och han börjar bli trött, och känner sig utpumpad.
Så just därför känns det som om jag har det största ansvaret för mina bröder.
Jag vet att det inte är jag som är sjuk, men jag tycker endå att jag har rätten att bli trött och less på det stora ansvaret som läggs på mig. Mina närmaste vet hela situationen och förstår mig när jag säger att jag är trött och less.
För er som inte står mig lika nära kanske det kan vara svårt att förstå, men det är så det är.
Det som gör allting så jobbigt är att ansvaret för barnen blir mycket mitt, att min "mamma" nästan bara vill prata med mig om allt det jobbiga och att jag själv faktiskt väntar barn.
Vissa dagar blir allt detta bara för mycket och jag kommer säkert att ge utlopp för det här på bloggen.
Allt detta är också anledningen till att jag bytt jobb. Jag vikarierar nu nämligen för min "mamma" på Sundsvalls Golfklubb, och kommer att göra det minst till augusti ut. Sedan får vi se hur jag mår.
Mår jag bra så kanske jag blir kvar lite till, och om jag inte mår bra så slutar jag.
Just nu känner jag att jag klarar av att jobba, men om jag nu skulle börja få foglossningar som de flesta misstänker att jag är på väg att få så kommer jag att sluta tidigare.
Ja, där har ni anledningen till att jag är trött och less.
För er som anser er vara nära vänner till mig och vill veta mera så finns jag på msn.
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"Sick and tired"
- You Can Always Make Me Smile -
Hello - Inlägg 203.
Idag har jag.. Öhh, ja. Vad har jag gjort?
Varit otroligt less av olika orsaker som jag kommer att ta upp senare.
Sedan så har jag varit på bio med min lillebror. Vi såg Ice Age 3, med svenskt tal vilket kändes hur konstigt som helst.
Är så van att höra de engelska rösterna att dt känns som om det är en annan film man ser.
Men endå, den var bra. Men är nog ännu bättre på engelska.
Jag skulle egentligen ha varit hund och Beccisvakt åt Carina på lördagen, men som det ser ut nu blir det tyvärr lite omöjligt. Det av samma orsaker som jag är less.
Menmen, vad göra? Det är bara att bita ihop och kämpa vidare.
För er som undrar var för jag inte skriver om jobbet på dyket längre så beror dt på att jag nu inte längre jobbar där utan har fått ett annat jobb. Mer om det kommer.
För just nu är energinivån för låg för att jag ska orka med att skriva om det.
Känns som om jag skulle behöva en semester. Det skulle räcka med 1-2 dagar. Men att bara få vara ifred och ta det lugnt är vad jag behöver just nu. Känner mig alldeles trött. På riktigt trött.
Nej, nu känns det som om jag bara berättar saker, och ni fattar inget. Ska skriva ett inlägg som delvis förklarar en del.
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"All he meaning that is in your eyes will never die"
Varit otroligt less av olika orsaker som jag kommer att ta upp senare.
Sedan så har jag varit på bio med min lillebror. Vi såg Ice Age 3, med svenskt tal vilket kändes hur konstigt som helst.
Är så van att höra de engelska rösterna att dt känns som om det är en annan film man ser.
Men endå, den var bra. Men är nog ännu bättre på engelska.
Jag skulle egentligen ha varit hund och Beccisvakt åt Carina på lördagen, men som det ser ut nu blir det tyvärr lite omöjligt. Det av samma orsaker som jag är less.
Menmen, vad göra? Det är bara att bita ihop och kämpa vidare.
För er som undrar var för jag inte skriver om jobbet på dyket längre så beror dt på att jag nu inte längre jobbar där utan har fått ett annat jobb. Mer om det kommer.
För just nu är energinivån för låg för att jag ska orka med att skriva om det.
Känns som om jag skulle behöva en semester. Det skulle räcka med 1-2 dagar. Men att bara få vara ifred och ta det lugnt är vad jag behöver just nu. Känner mig alldeles trött. På riktigt trött.
Nej, nu känns det som om jag bara berättar saker, och ni fattar inget. Ska skriva ett inlägg som delvis förklarar en del.
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"All he meaning that is in your eyes will never die"
- How Did I Become So Obnoxious? -
Tjenare - Inlägg 193.
How did I become so obnoxious?
What is it with you that makes me act like this?
I've never been this nasty
Can't you tell that this is all just a contest?
The one that wins will be the one that hits the hardest
But baby I don't mean it
I mean it, I promise
Please don't leave me
I always say how I don't need you
But it's always gonna come right back to this
Please, don't leave me
How did I become so obnoxious?
What is it with you that makes me act like this?
I've never been this nasty
Can't you tell that this is all just a contest?
The one that wins will be the one that hits the hardest
But baby I don't mean it
I mean it, I promise
Please don't leave me
I always say how I don't need you
But it's always gonna come right back to this
Please, don't leave me
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"I can cut you into pieces"
"I can cut you into pieces"
- No No No I Forgot -
Hellåååå - Inlägg 190.
Upptäckte just att det inte finns någon O'boy.. Eftersom jag glömde att köpa hem! Vad göra?!
Ska jag gå och lägga mig när jag är såhär sugen på det? Hjälp!
Åhh, vad less jag blir. Nej i möra blir det att cykla ner till campingen och köpa O'boy snabbt som attan.
För annars får jag något fel. Åhh. Blähäää.
Tänk vilka stora problem man har ibland. Eller inte!
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"Yes, I have a broken heart"
Ska jag gå och lägga mig när jag är såhär sugen på det? Hjälp!
Åhh, vad less jag blir. Nej i möra blir det att cykla ner till campingen och köpa O'boy snabbt som attan.
För annars får jag något fel. Åhh. Blähäää.
Tänk vilka stora problem man har ibland. Eller inte!
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"Yes, I have a broken heart"
- By The Way -
Inlägg - 188.
Känns sm om jag trakasserar er lite. Skriver 1 inlägg i minuten liksom.
Nej, men jag glömde att berätta att det fanns O'boy till ett glas varm choklad! En sån tur va?
Nu måste jag köpa ny, för annars blir det katastrof..
Vi vill ju inte att Anna ska bli ett galet monster som sitter och skriker efter sin varma choklad i möra.
Det får mig att tänka på den gång jag inte fick min subway macka som jag vr så sjukt sugen på.
Då brakade helvetet löst. Det flög saker och jag var vansinnig. För en macka.
Hehe, tänk då om det inte finns O'boy när jag vill ha det. Då du.
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"I really really love..."
Nej, men jag glömde att berätta att det fanns O'boy till ett glas varm choklad! En sån tur va?
Nu måste jag köpa ny, för annars blir det katastrof..
Vi vill ju inte att Anna ska bli ett galet monster som sitter och skriker efter sin varma choklad i möra.
Det får mig att tänka på den gång jag inte fick min subway macka som jag vr så sjukt sugen på.
Då brakade helvetet löst. Det flög saker och jag var vansinnig. För en macka.
Hehe, tänk då om det inte finns O'boy när jag vill ha det. Då du.
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"I really really love..."
- Calleth You Cometh I -
Igen Hej - Inlägg 184.
Det mest tragiska utav allt är att jag faktiskt sitter och väntar på att du ska ringa.
Har egentligen väntat sedan igår kväll. Vill verkligen inte erkänna det, men där har du sanningen.
Jag är lika tragisk som du minns mig, lika värdelöst förlorad och krävande.
Jag förstår varför det blev som det blev, och jag vet att det är mitt eget fel att jag förlorade min chans till att få det vackra.
Egentligen så är det väl alltid så det har varit.
Och nu märker jag att det är likadant fortfarande fastän jag kämpar så för att inte vara sådan.
Nej, jag kämpar för att inte framstå som den jag var då.
Fast vad spelar det för roll?
Du bryr dig endå inte och det vet jag mycket väl.
Jag älskar dig fast du gått vidare och faktiskt till och med älskar någon annan.
Jag är inte blind och döv.
Har egentligen väntat sedan igår kväll. Vill verkligen inte erkänna det, men där har du sanningen.
Jag är lika tragisk som du minns mig, lika värdelöst förlorad och krävande.
Jag förstår varför det blev som det blev, och jag vet att det är mitt eget fel att jag förlorade min chans till att få det vackra.
Egentligen så är det väl alltid så det har varit.
Och nu märker jag att det är likadant fortfarande fastän jag kämpar så för att inte vara sådan.
Nej, jag kämpar för att inte framstå som den jag var då.
Fast vad spelar det för roll?
Du bryr dig endå inte och det vet jag mycket väl.
Jag älskar dig fast du gått vidare och faktiskt till och med älskar någon annan.
Jag är inte blind och döv.
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"Vi har kommit hit i kväll för att deklarera vårt oberoende från
rädslan som förslavar hela mänskligheten"
"Vi har kommit hit i kväll för att deklarera vårt oberoende från
rädslan som förslavar hela mänskligheten"
