- Jag Har Tänkt Med Aldrig Fått Tala -
Jag låter liksom inte känslan ta tag i mig, nej jag låter det vara såhär fastän jag egentligen vet att jag skulle kunna låta den växa sig starkare. För jag vill inte vara där igen. Eller vill jag det? Nej, det vil jag inte och det kan jag med all min säkerhet säga. Nej, det vill jag inte. Aldrig mer.
Vissa dagar så känns det som om det inte spelar någon roll, och vissa dagar känns det som om det spelar all roll.
Jag kan inte låta bli att förundras över att jag bryr mig så mycket om sådan jag inte trodde skulle bry mig det minsta.
Jag kan inte låta bli att bli ledsen över att jag ibland inte räknas, jag kan inte låta bli att känna mig mindre värd då jag på något sätt inte verkar finnas. Jag kan inte låta bli att känna mig dålig då de ganska tydligt visar att de inte gillar mig.
Jag kan inte låta bli att känna igen mig. Jag kan inte låta bli att tänka. Nej, för jag har varit där förut.
Då livet var enklare utan mig. Då det på något sätt blev rätt att inte se mig.
Då jag satt ensam kvar och undrade vad jag gjort fel, varför jag inte blev tillfrågad.
Kanske var jag känslig då, kanske är jag känslig nu.
Jag kan inte låta bli att få en klump i magen då jag inser att de inte vill att jag ska finnas i ditt liv.
Det gör ont. Och det enda jag undrar är.. Vad har jag gjort?
Vad har jag gjort för att förtjäna det? Varför ogilla någon man inte känner?
Nej. Jag vet inte.
Men lik förbannat så bryr jag mig. Fastän det bara vore enklare att strunta i det hela.
Fastän jag bara skulle kunna vända ryggen åt det och välja att blunda.
Men tyvärr så kan jag inte det. Fast jag gärna låtsas för dig att jag gör det.
Det som gör ännu mer ont är att de önskar att du min vackraste inte fanns.
Det är så otroligt smärtsamt, att det knappt går att tala eller skriva om. Att du som är så oskyldig och liten redan kan vara oönskad hos vissa. Nej, det gör alldeles för ont.
Hur kan det vara så?
Kan man hata mig så mycket att även lilla du dras med?
Jag vet inte. Och jag förstår inte.
Nej, men ha det så trevligt ni. Jo, för jag vet nog vart baktanken ligger hos dem.
Jag må vara blåst men inte total bakom flötet.
Ni vet att ni älskar mig// Anna
Alla ens inlägg behöver inte vara skrivna i klartext. Det viktigaste är att man får ur sig det som känns viktigt att liksom "lasta ur" och att man får skriva av sig.
Oavsett situation, anledning osv så hoppas jag i alla fall att du kommer att få känna ditt värde, få känna dig uppskattad och älskad -för det förtjänar alla!
Ännu en gång tack för dina fina ord:.))
Jag antar att det handlar om din lilla bebis! Jag kan ju inte veta helt säkert men om det gör det.
Hon eller han som är så otroligt efterlängtad.
Hur kan folk önska att något så underbart inte skulle finnas? Det är ofattbart hur vissa människor kan bete sig. Hur kan man vara så elak och säga något så vidrigt? Jag ska i alla fall säga dig det, Anna! Du är himla omtyckt hos många! Jag tycker om dig och din personlighet massor! Kram på dig <3
