- Kind Of Sad -
Hello - Inlägg 247.
Den kan yttra sig på många sätt. Jag har under mitt liv valt några av dem.
Det blir som en sorts konstig frihet fastän det egentligen är ett beroende som äter upp en innifrån.
Jag bar på så otroligt mycket sorg och hat.
Hatet var bara riktat emot mig själv och fick mig att tro att jag var svag.
Fick mig att sörja ännu mer och hata världen och vad jag gjort emot den.
Jo, för jag har aldrig hatat någon annan. Nej, jag har alltid ansett att det är mitt eget el att jag mådde dåligt.
Och det tycker jag än idag, det är mitt fel. Jag får själv ansvara för min egen lycka.
Men skillnaden idag är att jag kan se et ljus, och jag kan se mig själv som en gnutta starkare.
Jo, för ibland är jag rätt så stark faktiskt.
Men även idag så än luften försvinna. Den bara sipprar iväg sådär som jag hatar när den gör.
Men jag har lärt mig att inte försätta mig i dessa situationer där det blir extra tufft.
Kanske är det fult att säga att min graviditet har räddat mig, men det är sanningen.
Precis som Milton räddade mig en gång i tiden har nu mitt barn räddat mig.
Jag klarar så mycket mer nu och känner mig mer som en hel person.
Ni vet att jag älskar er// Anna
Sitter just nu och pratar lite. Och det får mig att fundera. Det tar mig liksom tillbaka, några månader.
Eller vad som nu är ganska många månader. Det tar mig tillbaka till när jag höll på att hamna riktigt riktigt i skíten.
Det tar mig tillbks till hur jag kände då och hur jag agerade då.
Det finns ett antal inlägg från i december när jag skrev att jag drack på tok för mycket och att jag visste att det inte hjälpte någt, men att jag endå tänke göra det eftersom det gav mig rum att andas.
Jag mådde dåligt då och blev destruktiv.
Eller vad som nu är ganska många månader. Det tar mig tillbaka till när jag höll på att hamna riktigt riktigt i skíten.
Det tar mig tillbks till hur jag kände då och hur jag agerade då.
Det finns ett antal inlägg från i december när jag skrev att jag drack på tok för mycket och att jag visste att det inte hjälpte någt, men att jag endå tänke göra det eftersom det gav mig rum att andas.
Jag mådde dåligt då och blev destruktiv.
Något som jag har tagit till förut i olika former, denna självdestruktivitet.
Det blir som en sorts konstig frihet fastän det egentligen är ett beroende som äter upp en innifrån.
Jag bar på så otroligt mycket sorg och hat.
Hatet var bara riktat emot mig själv och fick mig att tro att jag var svag.
Fick mig att sörja ännu mer och hata världen och vad jag gjort emot den.
Jo, för jag har aldrig hatat någon annan. Nej, jag har alltid ansett att det är mitt eget el att jag mådde dåligt.
Och det tycker jag än idag, det är mitt fel. Jag får själv ansvara för min egen lycka.
Men skillnaden idag är att jag kan se et ljus, och jag kan se mig själv som en gnutta starkare.
Jo, för ibland är jag rätt så stark faktiskt.
Men även idag så än luften försvinna. Den bara sipprar iväg sådär som jag hatar när den gör.
Men jag har lärt mig att inte försätta mig i dessa situationer där det blir extra tufft.
Kanske är det fult att säga att min graviditet har räddat mig, men det är sanningen.
Precis som Milton räddade mig en gång i tiden har nu mitt barn räddat mig.
Jag klarar så mycket mer nu och känner mig mer som en hel person.
Ni vet att jag älskar er// Anna
Kommentarer
Postat av: Sandra
Du är en stark o klok människa!
Har alltid tyckt att du är en stark,lugn, omtänksam o trevlig tjej.
Att man mår dåligt hör till livet, ibland mer än andra gånger... men det är tur att man kan ta sig ur "skiten" <- men den kommer oftast tillbaka, men då får man försöka stoppa den o inte dra ner sig för mycket.
Stå på dig!
Tänker på dig
Trackback
