- Oj, Så Glad Jag Blev -
Hejsan - Inlägg 250.
Var precis inne i sovrummet med lillebror Linus och slog på TV:n åt honom då Pia ropade på mig.
Jag hade fått post, jo ett grönt paket låg på bordet och väntade på mig.
Först trodde jag att det var mitt mycket efterlängtade paket ifrån Babyshop, men de paketen ser ju inte ut så.
Så för att stilla min nyfikenhet slet jag upp paketet, och vad ligger däri?
Jo, en massafina bebisaker till vacker från den underbara Linda!
Och, oj vad glad jag blev! Läste kortet jag fått med flera gånger och blir ännu en gång förvandlad från person till fontän!
Det var verkligen sjukt uppskattat och jag blev så glad över det lilla brevet!
Ohh, så jag saknar denna människa!
Linda är min underbara vän som Skåne snodde för typ hundra jäkla år sedan.
Vet inte hur många gånger jag har bönat och bett att hon ska komma hem igen, men icke sa nicke.
Hon bor kvar där ännu, bland de där konstiga skåningarna.
Vi har knappt träffats sedan hon flyttade, endast 2 gånger faktist.
1 gång när jag åkte ner dit, till det främmande landet och 1 gång när hon kom hem.
Och, för tusan! Det är på tok för lite.
Vet inte alls varför det blivit så. Antagligen så har det bara inte blivit av att jag eller hon har farit.
Det är ju trots allt en bit. Men, vad fan!
Jag lovar att jag och lillen ska pallra mig ner något så att du får se miraklet :)
Ska fota sakerna jag fick så att ni får se dem senare!
Ni vet att jag älskar er// Anna
Jag hade fått post, jo ett grönt paket låg på bordet och väntade på mig.
Först trodde jag att det var mitt mycket efterlängtade paket ifrån Babyshop, men de paketen ser ju inte ut så.
Så för att stilla min nyfikenhet slet jag upp paketet, och vad ligger däri?
Jo, en massafina bebisaker till vacker från den underbara Linda!
Och, oj vad glad jag blev! Läste kortet jag fått med flera gånger och blir ännu en gång förvandlad från person till fontän!
Det var verkligen sjukt uppskattat och jag blev så glad över det lilla brevet!
Ohh, så jag saknar denna människa!
Linda är min underbara vän som Skåne snodde för typ hundra jäkla år sedan.
Vet inte hur många gånger jag har bönat och bett att hon ska komma hem igen, men icke sa nicke.
Hon bor kvar där ännu, bland de där konstiga skåningarna.
Vi har knappt träffats sedan hon flyttade, endast 2 gånger faktist.
1 gång när jag åkte ner dit, till det främmande landet och 1 gång när hon kom hem.
Och, för tusan! Det är på tok för lite.
Vet inte alls varför det blivit så. Antagligen så har det bara inte blivit av att jag eller hon har farit.
Det är ju trots allt en bit. Men, vad fan!
Jag lovar att jag och lillen ska pallra mig ner något så att du får se miraklet :)
Ska fota sakerna jag fick så att ni får se dem senare!
Ni vet att jag älskar er// Anna
Kommentarer
Trackback
