- Efterlängtat Inlägg? -
Tjenare - Inlägg 251.
Vilken dag.. Vilka dagar! Dessa 2 dagar har varit som hämtade ur en sjuk vansinnig film.
Jag fattar inte, och kommer nog inte att fatta heller.
Detta är sjukt. Helt sjukt.
Jag vet att personen som detta handlar om inte kommer att läsa detta
så det är ingen ide att jag skriver åt dig att skärpa sig.
Fast vad spelar det för roll vad jag skriver, jag har ju redan sagt allt som går att säga.
Nej, jag vet inte. Just nu känner jag mig bara ledsen och uppgiven.
Jag vet inte vad jag ska göra elle vem jag ska vända mig till. Jag vet att mina vänner finns och tack gode gud för det!
Där finns iaf´lite styrka att hämta och chansen att ventilera..
Men jag vet inte.
Det känns om att jag skulle behöva en trygg famn att somna i. Att bara få lägga sig ner och andas.
Men när du behövs så försvinner du. Är det så det ska vara?
Kanske är jag känslig. Men alla andra dagar har du varit där, utom just nu.
Och då har jag endå berättat hur det ligger till just nu.
Nej, jag vet inte.
Det är svårt. Jag vet vem jag vill ringa, jag vet vem det är jag vill ska ringa.
Men nej, jag kan inte ringa. Och du vet inte om att jag vill att du ska ringa.
Vad gör man då?
Jag vill inte ha det här nu, jag behöver inte det här nu.
Sitter med bara några veckor kvar till förlossningen och går igenom det värsta någonsin i mitt liv.
Jag ska inte ha det såhär nu. Men endå stannar jag kvar.
För att jag älskar dig och bryr mig om dig! Ditt dumma as.
Nej, och jag kan inte skriva ut vad det handlar om heller för det vore inte rättvist.
Men ni som står mig nära vet ju. Ni vet allt.
Och jag vet att ni är uppgiven och oförstående med mig.
Tack för att ni finns!
Ni som ger mig styrka och mod.
Ni alla betyder så mycket och har en speciell plats i mitt hjärta <3
Ni vet att jag älskar er
Jag fattar inte, och kommer nog inte att fatta heller.
Detta är sjukt. Helt sjukt.
Jag vet att personen som detta handlar om inte kommer att läsa detta
så det är ingen ide att jag skriver åt dig att skärpa sig.
Fast vad spelar det för roll vad jag skriver, jag har ju redan sagt allt som går att säga.
Nej, jag vet inte. Just nu känner jag mig bara ledsen och uppgiven.
Jag vet inte vad jag ska göra elle vem jag ska vända mig till. Jag vet att mina vänner finns och tack gode gud för det!
Där finns iaf´lite styrka att hämta och chansen att ventilera..
Men jag vet inte.
Det känns om att jag skulle behöva en trygg famn att somna i. Att bara få lägga sig ner och andas.
Men när du behövs så försvinner du. Är det så det ska vara?
Kanske är jag känslig. Men alla andra dagar har du varit där, utom just nu.
Och då har jag endå berättat hur det ligger till just nu.
Nej, jag vet inte.
Det är svårt. Jag vet vem jag vill ringa, jag vet vem det är jag vill ska ringa.
Men nej, jag kan inte ringa. Och du vet inte om att jag vill att du ska ringa.
Vad gör man då?
Jag vill inte ha det här nu, jag behöver inte det här nu.
Sitter med bara några veckor kvar till förlossningen och går igenom det värsta någonsin i mitt liv.
Jag ska inte ha det såhär nu. Men endå stannar jag kvar.
För att jag älskar dig och bryr mig om dig! Ditt dumma as.
Nej, och jag kan inte skriva ut vad det handlar om heller för det vore inte rättvist.
Men ni som står mig nära vet ju. Ni vet allt.
Och jag vet att ni är uppgiven och oförstående med mig.
Tack för att ni finns!
Ni som ger mig styrka och mod.
Ni alla betyder så mycket och har en speciell plats i mitt hjärta <3
Ni vet att jag älskar er
Kommentarer
Postat av: Sandra
ingen aning om vad detta handlar om, men försök o se det possitivt - du har andra vänner som mer än gärna står vid din sida. Prata ut o andas in frisk luft.
Sen ska inte folk komma bara för att din underbara, efterlängtade bebis kommer - dög det inte innan såduger dte inte sen!
Jag hoppas att du står på dig för du är en stark o klok människa!
kraam
Trackback
