- Are You Getting This? -

Hejsan - Inlägg 140 -

Börjar med att tänka på hur jag ska inleda detta inlägg, jag tycker att jag börjar varje inlägg på precis samma sätt.
Skriver ungefär samma första mening varje gång, och det stör mig faktiskt.
Jag gillar när det är lite variation och det tycks vara ont om det i bloggen ibland.
Vet inte riktigt hur det kommer sig att jag inleder dagens första blogginlägg med att skriva om att jag inte vet hur jag ska inleda inlägget. Helt sjukt, men så jag.

Hade något som jag tänkte skriva om idag, och jag vet inte riktigt om jag fortfarande känner för det.
Satt förut och kände mig rätt så nere, kom att tänka på lite saker som spökar i mitt huvud. Och till slut så blir alla de
här sakerna sanning. Inte för att jag vet att det ligger någon sanning i dem, men efter ett tag i mitt huvud så blir det sanning.
Det värsta är att det är sanningar som gör ont, som liksom ställer till det i min redan hormonstinna kropp.
Jag blir som ett litet nervvrak, med kort stubin och nära till tårar.
Jag har hört saker, eller jo. Jag har hört saker sägas. Eller, ja hur ska jag säga.
Jag har fått hör asaker som andra har sagt. Saker som personer jag faktiskt trodde respekterade mig och inte gick runt och snackade skit om mig. Det gör också väldigt ont att tro att du säger samma saker.
För ja. Det handlar om oss, eller egentligen mig. Men då var det oss.
Det sårar mig att ens få dessa sjukt dumma tankar, eftersom jag vet att du inte skulle gå runt på det viset.
Fast, endå. Samtidigt som jag skriver det där, så tror jag inte riktigt på orden jag skriver..
Och det sårar mig! Jag har ingen aning om vad jag ska tro eller tycka.

JAG VET INTE. Och det gör mig tokig. Jag vill veta, men inte fråga.
Och jag vill inte att du svarar.
 Nej, för vill aldrig höra din röst igen, jag vill aldrig mer se dig.
Jag vill aldrig mer röra vid dig eller säga att jag älskar dig. Aldrig mer.

Tror du mig? Tror någon mig?

---

Äsch, det får vara nog med dravel.
Det blir bara babbligt och blähhääigt.
Vet knappt vad jag skriver, jag bara skriver ner det. Tänker inte alls utan trycker bara på tagenterna i rätt ordning och bildar små ord på skärmen. Låter tanken sväva iväg och bara skriver ner rena känslor.
Jag är en komplicerad person med en massa bagage.
Märks det eller?
Nej, nu ska jag dra iväg men..





VI HÖRES SENARE ELLER I MÖRA!!






































"Does she know your favorit song"

Jag känner igen mig så mycket i dig så på vis är du säkert lika komplicerad som mig. Jag tror att många tycker jag är väldigt komplicerad, och jag tror det är få som har lätt att riktigt förstå mig! Men jag tror faktiskt du skulle vara utav den typen som skulle förstå mig som bäst. Vad skrev jag? Vad blev det nu egentligen? hehe, hoppas du förstod ;p kram

Hurru flicka lilla, hur är det med Anders och Lotta egentligen? :O tältar dom fortfarande? :o