Hejsan - Inlägg 549.


Kommer här med ett ganska allvarligt inlägg.
Och anledningen till att jag skriver om det är egentligen att jag behöver åsikter, och framför allt stöd.
Jag har nu träffat Sagas pappa i flera dagar.
Jag har ju, som många av er vet träffat någon ny. Och denna någon betyder otroligt mycket för mig, och jag är redo att starta en framtid ihop med honom. Det är honom jag vill leva med och det är honom jag självklart väljer. Mina känslor för Sagas pappa dog i takt med allt vi gick igenom, och allt han faktiskt tvingade mig att gå igenom. Så idag är valet för mig naturligt, jag har träffat någon som jag faktiskt tror på en framtid med och att jag skulle välja Sagas pappa framför honom känns bara dumt.
Men. Jo, för det finns ju ett men.

Sagas pappa har då vid ett flertal tillfällen sagt att han inte vill ha kontakt med sin dotter.
Han har menat på att det blir för jobbigt för honom att vara med oss, om jag har ett annat förhållande och om han känner som han gör. Sedan när jag har sagt att vi kan vara ifrån varandra en tid, tills allt känns bättre för honom har han bara svarat att han säkert kommer träffa någon ny, och att jag då längre inte är intressant(?).
Jag sa då såklart att Saga endå är intressant, och fick till svar att "det funkar inte så"..

Vaddå, funkar inte så?!

Är hans dotter inte värd mera?

Jag har nu under dessa dagar kämpat för att få honom att endå ha kontakt med henne, och jag har också tyckt att jag lyckats.. Tills idag. Då han sa de där orden, att Saga inte var intressant om han träffade någon ny.
Då fick jag nog! På riktigt nog, och jag kan känna att gränsen är nådd, han har på ett sätt gjort sitt val.
Men! Ja, ännu ett men.

Jag vill att hon ska ha en pappa, men är det verkligen värt att ha en pappa som kommer och går när det passar honom?

Vad tycker ni?


Själv är jag bara arg och upprörd, jag vet inte hur jag ska tänka ochmina skuldkänslorhotar att kväva mig.
Det känns som om det är mitt fel, trots att jag försöker att göra allt rätt.
Alla som jag känner, säger att jag inte gjort något fel. Men det känns endå som om jag berövar min dotter på en pappa.. Suck. Varför ska det vara så svårt?




Puss på er!
//Anna

Hejsan - Inlägg 536.



Har precis kommit hem från en promenad med dogsen, vi tog en liten
 kvällprommis med dem bort till macken.
Det var kallt men endå skönt att vara ute, luften känns frisk att andas och man blir
 sådär skönt trött av att vara ute i sånt här väder.
Och på tal om trött. Jag är så förbaskat trött!
Trött, trött, trött!
Känner mig ibland riktigt slutkörd i hela kroppen och huvudet.
Jag känner att 7 månader som mamma, varav nästan 6 månader som ensamstående
 mamma börjar ta ut sin rätt. Det är inte så att jag finner henne jobbig,
eller att jag finner min roll som mamma jobbig. Men, jag är trött.
Det känns som om jag inte sovit riktigt på hur länge som helst, och som att jag alltid "gör" någonting.
Jag tror att jag skulle behöva sova i en vecka eller så.
Vissa dagar kan jag känna att
 jag längtar efter avlastning, någon som säger att
den kan ta över lite.
Men så är det att vara ensamstående, det blir en hel del som
ska bollas med när man är själv.


Fast egentligen så skiter jag i min trötthet. För så fort jag får pussa min gounge, eller bara ser hennes vackra ögon så försvinner den! Det är helt sinnes. Jag älskar att vara mamma, trots tröttheten :)




Puss på er!
//Anna

Hejsan - Inlägg 522.



Tänkte bara klicka mig in lite snabbt och skriva lite.
Sitter i sängen med min vackra underbara dotter bredvid mig
och kan inte låta bli att le när jag kikar på henne.
Hon är, och förblir det bästa som finns och det bästa som någonsin hänt mig.
Varje dag som jag får lov att vara just hennes mamma är så underbar, och min tacksamhet
går knappt att beskriva. Hon är verkligen min himmel.

Hon har blivit så jädra stor och hon utvecklasi en rasande takt.
Snart kommer hon att springa runt här, roffa åt sig allt hon inte får ha och klättra på väggarna!
Förstår ni hur mycket jäg längtar?
Jag längtar efter varenda skede i livet som vi ska gå igenom tillsammans.
Jag längtar tills vi ska tjafsa om allt det man tjafsar om när man är 15 år,
 jag längtar tills hon ska skrika att hon hatar mig, jag längtar tills hon ska berätta om sin första pojkvän, jag längtar tills hon ska börja i trean och till alla andra små och stora ögonblick som vi ska dela!




Saga Victoria Rebecka - 091008
You are my heaven




Ha det gött!
//Anna

Hejsan - Inlägg 502.


Sitter här och tänkte blogga, har varit på väg i några timmar men utan att riktigt komma till skott men nu så.
Jag satt och stirrade på Saga förut och slogs av hur vacker hon är, varje liten del och varje litet andetag är vackert. Hennes små fingrar, hennes små tår och hennes små ögonfransar. Varje liten del är så fantastisk.
Att få lov att varje morgon vakna och vara hennes mamma gör mig så otroligt lycklig.
Jag kan vissa dagar knappt tror det, är hon verkligen här?

Är det möjligt att var så vacker och underbar som hon?
Tydligen, eftersom hon är här.

Jag har ingen aning om vad jag gjort för att förtjäna henne, eller hur något så underbart kan vara mitt.
Jag behöver inget annat, jag har allt.
Jag slås flera gånger om dagen av hur otroligt lycklig lottad jag är som har henne i min närhet.
Jag har allt och lite till.




Den vackraste av dem alla.




Ha det gött!
//Anna

Hejsan - Inlägg 486.



Hinner egentligen inte blogga för vi ska iväg, men Saga har tajat och tjatat om att få lägga upp dagens outfit. Så, ja nu får hon väl det då!
Har försökt att förklara att jag inte brukar göra så min blogg, men ungen insisterar!
Så här kommer det, dagens outfit med Saga :)



 



Vad tycker ni?
Tröjan, samt byxorna är köpta från tradera.
Strumporna är inhandlade från name it, och blöjan under är av märket libero :)




Ciao!
//Anna

Hejsan - Inlägg 478.


Sa att jag skulle göra något annat, men det blev inte så. Jag är kvar här :)
Tänkte svara på kommentarer men orkade inte så jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg till istället.
Tänkte skriva det här inlägget igår, men det blev som sagt inte av.. Jaja.

Det börjar iaf att kännas jobbigt! Sjukt jävla jobbigt.
Vad känns jobbigt?
Att inte få sova hela nätterna?
Att hela tiden vara på vakt?
Att inte få äta ifred?
Nej, nej inget utav allt det där. För allt det där älskar jag.

Utan att Saga ska vara med barnvakt på torsdag!
Usch, och fy säger jag bara.. Jag vill inte! Jag vill inte!
Känner mig som ett litet barn som ligger på golvet och skriker, jag vill inte!
Men nu är det bestämt, Saga ska vara med barnvakt och jag ska gå och se Magnus Betner själv utan henne.
Så det så!



Fast jag känner på mig att ni ca 19:30 kan se mig springandes genom Sundsvall med gråten i halsen och paniken i bröstet, för att jag tror att jag hört Sagis gråta.
Så se till att ta en bra plats, showen börjar vid 19:30!


Ciao!
//Anna

Hejsan - Inlägg 473.


Sitter här och funderar lite, tänkte på när vår BVC-Tant fick reda på att jag och Sagas pappa flyttat isär.
Hon blev då lite orolig för att allt skulle bli för mycket för mig och undrade om jag hade någon hjälp.
Njaa, svarade jag. Saga tar jag ju hnd om själv och så. Det händer väl att någon vän, som också Saga känner tar henne när jag ska duscha eller gå en liten snabbis med ovvarna. Men i övrigt tar jag hand om lillprinsessan själv. Och jag älskar det!
Självklart så kommer det en del svårigheter med att vara ensamstående mamma till lilla Saga. Det händer ju att jag inte hinner med mig själv, att jag vissa dagar får skippa lunchen, den planerade duschen eller den inbokade fikan med en vän. Och jo, jag har väldigt lite "Anna tid".
Och egentligen så känner jag att dessa saker inte spelar nåon roll!
För att vara förälder är det som jag är bäst på, och att jag gör det ensam och inte med Sagas pappa det gör ingenting. För det är lika jädra rolit varje dag för det!

Och, jo. Hellre ensam, upptagen och lycklig än tillsammans, ledig och olycklig :)



Livet som ensamstående mamma till Saga är rätt så underbart!




Ciao!
//Anna

Hejsan - Inlägg 466.


Stod precis och lagade min otroligt sena middag, och på golvet en bit ifrån mig låg Saga på en filt.
Hon har under dagen sovit sjukt lite och just därför har min middag bivit försenad.
Tog ut henne i vagnen för en stund sedan för att se om hon skulle sova lite medan jag gjorde mat, men så fort vi kom in igen så vaknade hon :)
Så jag fick helt enkelt göra det som hon gillar bäst! Nämligen dansa för henne :)
Samtidigt som jag lagade mat slog jag på lite musik, för dagen blev det Lady Gaga med diverse låtar så dansade jag hej vilt för henne! Och hon älskar det!
Jag brukar göra så minst en gång om dagen, för jag har ju insett att det är bra träning också.
Jo, för jag blir alldeles slut :)
Brukar också avsluta med lite situps och lyft, med Sagis i famnen. Det älskar hon också, och det blir liksom vår roliga stund på dagen!


Brukar du göra någonting knasigt med ditt barn eller andra barn som får dem att le?



Ciao!
//Anna

Hello - Inlägg 434.




En fundering som slog mig tidigare idag var om jag är konstig, eller avvikande på något sätt som aldrig haft barnvakt till Saga, trots att hon snart är 4 månader. Det längsta jag har varit ifrån min dotter är ca 30 - 45 minuter. Den enda som har matat henne är jag, eftersom jag helammar och alla gånger utom 2så är det jag som klätt på henne. Det är bara 1 person till som bytt hennes blöja och bara jag har nattat henne och väckt henne.

Är detta konstigt eller får det vara så?


Jag vet ett flertal personer som fått barn nu, och de har alla haft barnvakt till sina ungar. De flesta tvekar inte på att låta någon annan ta hand om deras barn. Jag ser verkligen inget fel i detta utan tycker att det är upp till var och en men jag kan ju endå inte låta bli att fundera på om jag är konstig?
Tar jag rollen som Sagas mamma på för stort allvar? Lägger jag för stor vikt vid att hon behöver mig?
Jag vet inte. Så därför frågar jag er.

Är jag konstig? Överdriver jag mammarollen? Och hur gör ni?




Sedan den 8:e oktober har jag varit mamma på heltid,
har aldrig haft barnvakt och bara låtit en annan person byta Sagas blöja.
Gör det mig till konstig?










Vi hörs när vi hörs
//Anna

Hej - Inlägg 420.

Under den är dagen, den 8:e december kan jag räkna timmarna, minuterna och till och med sekunderna.
Jag minns vart jag var och vad jag gjorde för precis 2 månader sedan.
Varje timme, minut och sekund ledde fram till vad som skulle bli det största ögonblicket i mitt liv.
För klockan 21:12 föddes min levande dotter. Efter timmar av hårt arbete var hon äntligen här och jag kunde andas ut, allt hade gått bra. Hela graviditeten var enkel och förlossningen gick som på räls.
Jag kan minnas hela denna dag med glädje, eftersom allt slutade bra.
Men för några är dagen då deras barn föddes full av sorg. Varje timme, minut och sekund av just den dagen är smärtsam efter som de ledde fram till att bli den dag då man förlorade sitt barn.
Sedan när det datumet närmar sig så börjar man minnas, kanske är allt en dimma enda fram tills dess att det står klart vad som hänt, kanske minns man i detalj. Jag vet inte, eftersom jag fick lov att hålla min levande dotter i famnen strax efter förlossingen. Jag har aldrig behövt minnas den dagen då mitt barn dog.

Ja, den 8:e oktober är för mig en lycklig dag, precis som alla månader när datumet 8:a står i kalendern men också en dag då jag tänker på de barn som inte finns här med oss på jorden och på de föräldrar som inte får lov att minnas sitt barns födelse med enbart glädje.

Jag & min levande dotter Saga strax efter förlossningen.



Vi hörs när vi hörs

//Anna