Hejsan min älskade unge!






Nu sitter jag här igen och ska skriva ihop ett litet brev till dig!
Du har ju nu upplevt din första jul, och fått sitta med vid julbordet och öpnnat lite julklappar.
Fast om jag ska vara ärlig så sov du dig igenom julklappsöppningen men vad gör det, när du väl vaknade verkade du glad över klapparna som du fått. Gosegrisen som du fick av Carina var en stor favorit!
Ja, för du har skrattat åt den och pratat med den och det har jag lärt mig att det betyder att du gillar den :)
När det var dags att klä på dig på morgonen innan allt julfirande började hade jag lite panik, för jag visste inte vad du skulle få ha på dig! Alla klänningar var för stora och jag hade inte något annat fint att ta på dig..
Men så hittade jag din röd-vita helkroppsbody!
Och den blev perfekt!
En aning stor men det gjorde inget för du var superfin endå!

Sedan har det hänt en massa med dig sen senast jag skrev!
Du har liksom blivit ännu mera med, du håller stenkoll på personerna runt dig, liksom följer dem med blicken hela tiden och skrattar så fort man kikar på dig. Sedan har du snurrat runt ett flertal gånger till, men bara under dina powernaps som du tar på dagarna. Du vaknar oftast då du har snurrat runt och verkar lite chockad över att du ligger på mage helt plötsligt! Sedan så brukar jag vakna av att du ligger och pratar med Theo, din fina nalle som är silkesmjuk och har fina änglavingar. Du verkar gilla Theo och det blir jag så glad över, eftersom Theo är min speciella nalle till dig! Honom har din mamma fått av någon som hon höll väldigt kär och nu har jag gett den till dig, som ett tecken på min kärlek till dig! Förhoppningsvis så kan du ge honom vidare när du blir äldre :)
Ojsan! Nu blev det visst en hel utläggning om Theo!
Det jag skulle säga var att du brukar väcka mig genom att ligga och prata med Theo, du gör de mest gulliga ljud jag hört och skrattar en massa när du tittar på Theo.
Och ibland så pratar du dig själv till sömns med Theo också. Han verkar ha en lugnande effekt på dig eftersom du till och med kan somna under era samtal :)

Hos Carina var det många fina vovvar, och du har börjat uppmärksamma dem!
Du gillar nu att kika på dem när de sitter brevid dig eller då de busar på golvet.
Mest gillade du Carina och Beckis hund Fillipa!
Fillipa är en sheltie, precis som våra hundar men hon är av en annan färg som jag tror att du gillade extra mycket! Färgen som hon är i kallas "blue merle" och är liksom gråspräcklig.


Nej, nu måste jag avsluta detta brev eftersom du börjar bli otålig och nog vill äta mat, men jag lovar att snart skriva fler!

Puss på dig min älskade unge!
//Din mamma

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade, har nämligen varit borta över julhelgen och före det.
Om sanningen ska fram så har det varit rätt så skönt att inte behöva tänka på att skriva, eftersom det inte gått har jag heller inte känt mig stressad över det.. Men nu är jag beredd att vara lite aktiv igen, har laddat batterierna och ska föröka att knåpa ihop några inlägg om dagen, iaf ett!

Vi var hos Carina över julhelgen och en tid före, där hade vi det supermysigt och njöt av att fira riktigt jul!
Ni vet en sån där mysig en som man alltid drömmer om.
I flera dagar före pysslade de med julmaten och vi hade det supermysigt i köket med tända ljus och snön som föll utanför. Sedan på själva julafton for vi till min syster på förmiddagen och träffade mina småbröder och deras pappa(min låtsasfar). Där åt vi lite jullunch och öppnade lite julklappar.
Pojkarna verkade glada över sina klappar och jag tor att de kommer att ha en massa skoj i några veckor framöver!
Sedan så fick ju lilla Sagoprinsessan min lite julklappar!
En superfin jacka av syrran med pojkvän, en nalle puh filt och mössa plus vantar.
Själv så fick jag en jättefin tunika av syrran! Tack för den!


Därefter for vi till Carina igen och åt julmiddag, en julmiddag som bjöd på en massa mumsigt!
Sedan var det dags att öppna julklappar där med, och jisses vad många jag fick!!
Tror aldrig jag fått så många förut :) Blev glatt överraskad!
Saga fick en superfin gris som hon redan har skrattat åt (= älskar den!)
Av mig har Saga fått en del kläder och 2 st superskojiga leksaker :)
Ser ingen vits med att köpa en massa, eftersom jag anser att det inte är mängden som spelar roll.
Det är bättre att köpa få, men fina saker!


Ja, det var väl la min jul det!
Hehe, just det ja! Jag har lärt mig att spela lite gitarr!
Ohh, vad det är roligt! Ska faktiskt köpa mig en egen tänkte jag :)




HOPPAS ATT ALLA MINA UNDERBARA LÄSARE HAFT EN UNDERBAR JUL!
&
SÅ ÖNSKAR VI ER ETT GOTT NYTT ÅR!!




En bild på dig när du bara var några veckor gammal.
Bodyn som du har på bilden är nu för liten och har packats ner
bland en massa andra små kläder :)





Vi hörs när vi hörs
//Anna

Hello - Inlägg 426.




Har umgåtts med en gammal vän idag. En vän vid namn Photoshop :)
Här är resultatet!


Orginalbild på Dessan

Första redigeringen!


Andra redigeringen!




Inte så avacerade redigeringar, men endå :)
Jag har iaf umgåtts med min gamla vän!





Vi hörs när vi hörs
//Anna

"Du har rätt att säga nej om det passar dig bättre
Du behöver inte säga ja för att göra andra glada
eller vänligt inställda.
Ett vänligt men bestämt nej ökar respekten för dig
Har andra svårt att acceptera ett nej, så är det
deras problem - inte ditt."

 

"Som jag ser det, måste man stå ut med regnet för att se regnbågen."

 

"Det finns ingenting du inte kan, bara saker du inte lärt mig ännu."

 

 

 

 

 

 

Älskar dig!

// Din mamma

 

 

Hej min fina unge!




Nu var det ett tag sedan jag skrev igen, och du har lärt dig så mycket sedan sist!
För vet du vad? Häromdagen så upptäckte du dina händer och fötter :)
Du satt i famn, då du helt plötsligt såg din hand! Och oj, vilka stora ögon du gjorde!
Sedan satt där och kikade på dina händer, fast jag tror nog att du inte riktigt förstod vad det var eftersom du såg så fundersam ut :) Sedan bara en stund senare såg du dina fötter, och då gjorde du sådär stora ögon igen!
Det var så gulligt och jag kunde inte låta bli att le åt dig när du satt där och kikade på dina fötter och händer.
Sedan så har du börjat att skratta åt mig mitt i nätterna, ja du ligger och skrattar åt mig istället för att sova.

Oftast så ser jag hur det börjar lysa bus i ögonen på dig, och sedan skrattar du åt mig fast utan ljud såklart :)
Du är en sån där riktigt busunge, som nog kommer att springa runt och klättra på väggarna när du blir äldre och kan det! Jag ser verkligen framemot det! Tänk, när du kan göra allt det, springa, hoppa, prata och driva alla i den närhet till vansinne med dina "varför" frågor! Ohh, så jag längtar!

Sedan så har vi så smått börja använda kläder i storlek 62!
De är ännu lite stora, men inte så stora att du inte kan ha dem.
Och så har jag fått börja plocka undan kläder, kläder som nu är för små!
Jag testade en mössa som du kunde ha när du föddes och nu är den på tok för liten! Du ser såg så lustig ut då jag provade den på dig häromdagen. Sedan så har jag fått lägga undan dina första kläder!
Ja, både bodyn, byxorna och tjocktröjan är för små och ska därför vikas ihop och läggas undan :)

Sedan har du gjort en rätt så stor grej, japp för du har nämligen..
.. Snurrat från rygg till mage!!
Gissa om jag blev glad och stolt när du äntligen lyckades?
Du som har försökt så länge nu och till slut så klarade du av det, helt själv :)

Har också märkt att du är en riktigt pratkvarn, du snackar nästan jämt och bara ler och skrattar!
Det är så mysigt att sitta och prata med dig, vi kan sitta hur länge som helst och du pratar och pratar.
Du älskar när jag lipar åt dig, och låtsas äta dina fötter.
Varje gång jag gör det blir du superglad och skrattar och säger, ohhahh, vooovaa, eeehhh m.m
Jag är helt säker på att du faktiskt säger "vovve" och kan inte låta bli att berätta att min underbara 2 månaders bebis kan snacka! Hehe!

Och så till den sista grejen som hänt.
Du har nämligen varit sjuk för första gången. Du har haft rejäl hosta och varit snorig..
Men som tur är har du sluppit feber och du är som vanligt värsta gladskiten trots att du inte hela tiden mått så bra. Jag blir så stolt över dig när du klarar av sånt där med att vara sjuk eller ha ont i magen.
För du gör det så bra, du är nästan aldrig gnällig över det utan behåller ditt lugn.
Ja, du är nog en riktigt Starkis!


Här är du med kläder i storlek 62 för första gången :)




Du och storebror Milton får vara modeller :)


Här sitter du i din babysitter och har lekt med din nya leksam som du fått av farmor!





Jag älskar dig!
// Din mamma

Idag är du 22 år och 2 månader gammal.
Jag har precis märkt att du kan prata, ja du här upptäckt din lilla röst! Eller lilla och lilla, den hörs väldigt väl och otroligt ofta! Ja, för du snackar nästan konstant! Vare sig någon vill höra på eller inte :)
Sedan så har du lärt dig att gå på vuxentoan! Vi har nu ställt ut pottan i förrådet, och du gör som vuxna nu, går på toan! Bara för att fira det så ska vi ha en fest, den är planerad till den 24 december! Då har vi alldeles själva kommit på iden med att äta skinka, prinskorv och en massa andra godsaker och dansa runt en gran! Sedan så ska en konstig gubbe, med skägg och en aning övervikt komma och ge alla presenter, bara för att du är så duktig och går på toa nu! Bra va? Vi tänkte kalla den dagen för julafton :)
Ska se om det går att fixa patent på det, eftersom grannarna redan börjat att härma oss.. Tråkigt, när folk inte kan komma på egna saker liksom..

Ja, vad mer?
Jo!
Du har också börjat få tänder, märkte det häromdagen då vi ammade.. Ajajaj, säger jag bara!
Inte bita mamma på det sättet, Maria! Fy skäms på dig din busunge :)

Så nu får du enbart äta vanlig mat :)


Maria leker i sitt babagym!






Det var allt för denna gång Maria!

//Anna










Tipset med detta inlägg var att ALDRIG skaffa vuxna barn.. De är en aning tunga och krävande!

Satt på bussen hem idag efter att jag varit på ett möte med min syster Tessan och "råkade" då höra 2 stycken pojkar stå och prata med varandra. Den ena utav killarna sa helt plötsligt att det brukade vara jobbigt att kliva av bussen eftersom det luktade illa om bussen när man var bakom den, alltså när den släpper ut avgaser. Han sa också att han hatade att gå bakom bussen av denna anledning och att det luktade diesel eller bensin bakifrån bussen.
Hans vän verkade inte så värst intresserad, utan svarade bara att han just nu inte skulle känna det eftersom han var täppt i näsan.. När jag satt och hörde detta så kunde jag inte låta bli att le. För tänk när ett sånt litet problem blir stort att man faktiskt bekymrar sig över det, tänk när världen var så liten att man faktiskt oroade sig för när man skulle kliva av bussen och behöva gå bakom den och känna denns äckliga lukt.
Nej, att kliva av bussen och gå bakom den är inte ett av mina problem.
Men jag glädjs över att denna pojkes liv kanske är så enkelt just nu att
detta för honom var ett stort och jobbigt problem.

Sedan att Sundsvalls bussar drivs med Biogas, behöver jag ju inte berätta för honom.. :)



Tydligen är Sundsvalls bussar jobbiga att gå bakom.



Vi hörs när vi hörs
// Anna

Igår så slog det mig.
Jo, jag satt och tänkte för mig själv en stund och kom att tänka på några minnen.
Och sedan för första gången på väldigt länge kom jag på mig själv med att le då jag tänkte på dem.
Jag har längtat så länge efter att kunna göra så, att kunna blicka tillbaka och faktiskt le.
Och om jag ska vara ärlig så trodde jag aldrig att det skulle ske, nej för jag trodde aldrig att jag skulle kunna vara tacksam för våra fina ögonblick. Nej, jag trodde att jag alltid skulle se på det och längta tillbaks.
Självklart så finns det stunder när jag längtar tillbaka, men jag kan nu göra det utan att känna vemod.

Ja, jag tänker nu på oss och ler.



När den här bilden togs så tänkte jag inte på oss och log, men det gör jag idag!



Vi hörs när vi hörs
//Anna

Jag vet faktiskt inte vad jag ska blogga om idag.
Eller jo, vänta! Nu när jag sitter här så slår det mig att jag ju måste berätta om att Milton igår kväll åkte madrass i den lilla snön som kommit. Vanliga hundar skulle nog inte gilla detta, men Milton åker gärna madrass!
Han tyckte att det var super roligt och vill nog gärna göra det mera, men tyvärr så regnade snön bort idag.
Så det blir till att vänta ett tag till på fler turer på madrassen för Mille!


Anledningen till att jag skriver det här sketakorta inlägget är att jag så gärna vill blogga varje dag.
Och, ja då blir det ibland korta, och en aning tråkiga inlägg..
Kanske tycker vissa att det är bättre att låta bli om inlägget saknar ett roligt innehåll, men det struntar jag i eftersom jag tycker att man kan blogga endå :)
Hehe, så med det sagt säger jag hejdå!



Vi hörs när vi hörs
//Anna

Ibland så finner jag mig sittandes och vara sisådär en 14 år igen. Jo, jag kan liksom känna hur hjärtat hamrar i bröstet, värmen strömmar genom kroppen och det är nästan så att hela känslan får mina ögon att tåras.
Jag älskar att känna mig som 14 igen, när det var så enkelt att känna den där berusande känslan.
Vad är det då som får mig att känna mig såhär?

Jo, svaret är egentligen självklart.
Det är mina hjältar, de som har sjungit sig in i mitt hjärta och som inte tycks kunna försvinna.
De skönsjungande killarna går under namnet Westlife och har funnits i mitt liv i 10 väldigt långa år.
Under mina yngre år var de här killarna mitt allt, jag väntade och längtade ihärdigt på nya skivor, singlar och Sverigebesök. Jag har stått utanför hotell i blåst, regn, solsken och snö.
Jag har sprungit på Stockholms gator, tappat bort mina vänner och spenderat enorma summor pengar.
Men det är allt värt det, för de där fina små ögonblicken.
Jo, för ihärdigt väntande lönar sig. Är man riktigt envis så finns det ju alltid en chans att man fåt träffa dem, de där personerna som annars är så avlägsna, som bara skymtas på TV och hörs i radion.
Är man envis så kan man ju faktiskt få se att de där personerna finns på riktigt och är vanliga personer precis som vi. Jag har på grund av att jag tycker om dem så mycket fått utstå en hel del kommentarer och gliringar.
Men det har inte gjort mig någonting, nej för vad jag tycker och tänker är helt upp till mig och om det finns personer som bryr sig tillräckligt mycket om vad jag gillar för att slänga elaka kommentarer, ja då
känner jag mig enbart hedrad!

Nej, jag må vara 21 år gammal och småbarnsmamma men den där känslan av att vara 14 finns fortfarande kvar!
För igår när Westlife var med på idol fick jag lov att vara just det igen.
En 14-årig flicka med ett bultande hjärta, röda kinder och tårar i ögonen..




Anledningen till att jag ibland blir 14 år på nytt.




Vi hörs när vi hörs
//Anna

Vet ni vad?
Nu är det snart 5 dagar sedan jag bloggade, och det gör ont i mig!
Den här bloggen har blivit en del av mitt liv och som det ser ut nu är jag så pass beroende av den att jag måste skriva för att må sådär riktigt bra. Illa illa, men ack så sant!
Under de här senaste dagarna har jag haft så många inlägg på gång i huvudet, men tiden till att skriva har inte funnits. Kanske får jag börja att nattblogga, men då jag verkligen älskar att sova mina få timmar på natten så lär inte det hända.. Ja, förutom idag då.
För nu har Sagoprinsessan min somnat i sin vagn och då blev jag sittandes här istället för att bädda ner mig.

Som jag nämnde har ett antal inlägg varit på väg.
Jag har tänkt att skriva om min lilla gounge Saga, om att Mariette åkte ur idol, att mina hundar är 2 st tjockisar och att jag nu måste leta efter en ny lägenhet och för första gången bo på riktigt själv!
Kan ta lite snabbt om den sista punkten eftersom det just nu känns mest aktuellt att skriva om.
Jo, jag riktigt längtar! Det ska bli så spännande att få vara själv, att bo själv och ta hand om mig själv.
Jag känner mig just nu så jädra stark och självständig!
Det sista jag vill ha i mitt liv just nu är kärlek, nej jag vill bara älska min dotter, mina hundar och mig själv!
Äntligen får man stå på lite egna ben, och visa vad man går för :)


Nej, för tusan nu MÅSTE jag sova!
Men jag lovar att återkomma i möra, om jag så ska sitta här med Saga på armen och skriva..
För nu jädrar vill jag blogga, en massa!


Kramar på er mina fina läsare som hänger kvar trots att inläggen är så få!


Vi hörs när vi hörs
//Anna

Det var precis två killar här, en äldre och en yngre.
De ville sälja oss böcker.
Böcker som tydligen skulle göra oss smartare. Eller Dessan iaf.
Jag vet inte om jag redan var tillräckligt smart, eftersom då den yngre frågade oss följande frågor

Minns ni Anna Lindh?
Vilket år dog hon?
Minns ni katastrofen i Thailand?
Vilket år hände det?
Vilken är världens mest befolkade huvudstad?

Så kunde jag svaren.
Killen som frågade blev lite tagen sängen när jag kunde svaren och verkade inte riktigt veta vad tusan han skulle göra då för att sälja mig boken. Den äldre utav dem började babbla om att det kunde vara skoj att ha böckerna när Saga växter upp som jag sedan kunde ta fram och visa henne vad som pågick då hon var liten.
Men nää, vad tusan! Jag får väl försöka minnas istället.

Nej, vi köpte inte några böcker men blev underhållna istället av dessa två filurer!
Jag skrattar ännu åt deras dumma argument, stammningar och felsägningar, haha!





Vi hörs när vi hörs
//Anna

Hejsan gounge!





Nu är du snart 2 månader gammal, och snart är det dags för oss att fira vår första jul ihop.
Det känns lite extra speciellt, eftersom jag nu får lov att vara mamma på julafton!
Det brukar ju sägas att julen är miraklens tid, och ja. Du är ju mitt lilla mirakel!
Nu var det mer än 1 vecka sedan jag skrev till dig och under den tiden så har din mamma bestämt sig för att flytta ifrån din pappa och bo på egen hand istället med dig.
Kanske kommer du att undra kring detta när du är äldre och jag vill att du ska veta att det var för ditt bästa.
Jo, för mamma var inte glad hemma hos pappa och det märktes på lilla dig.
Du var ofta ledsen hela eftermiddagarna och kvällarna, och nu när vi flyttat är du glad nästan jämt.
Så jag tror att du kände på dig att mamma inte var så glad som hon borde.
Men självklart så ska du ju träffa din pappa, och imorgon så ska vi åka till honom så att ni får ses lite :)

Sedan så var vi ju på BVC i måndags, och då kunde vi konstatera att du gått upp till 4095 kg!
Sedan frågade din BVCtant om du gav svarsljud och det gör du ju!
,Mest hela tiden faktiskt. Ja, för när du är vaken så skrattar du och pratar nästan hela tiden!
Enda gången då du inte gör det är när du är hungrig, trött eller vill byta din blöja.
Annars är du en riktig gladfis!
Jag har till och med lite bilder på när du skrattar!

Nästa gång när vi ska på BVC så ska även läkaren kika på dig, och se så att allt är bra med dig och så.

Och vet du vad? Snart kan du nog rulla runt, ja från rygg till mage!
Du är nästan runt, det krävs bara lite lite till så är du snart på mage, av helt egen kraft!
Och då det händer lär väl din känsliga mamma fälla 1 tår eller 2 i ren lycka :)

Vi har också köpt dig en klänning, ja världen sötaste lilla klänning från H&M.
Det var tänk att du skulle ha den på jul, men jag vet inte längre. Det är mer en nyårsaftonklänning..
Vi får se! I värsta fall så köper jag väl en till som du kan ha till jul!
Hitta en bild på klänningen som vi redan köpt och den ser ut såhär:

Fin va?



Sedan så har vi fotat dig lite, för nu är vi ju med Dessan och Maria som har en kamera!
Tänkte att jag skulle lägga in lite söta bilder på dig här :)


Här ligger du och blundar och gör söta munnen!


Mammas gladfis myser på sängen!


Du leker i ett av dina fina babygym, för nu tycker du äntligen om dem!






Älskar dig mest i hela världen gounge!
// Din mamma