När vardagen bara rullar på är det svårt att hitta saker att blogga om.

Det är inte så otroligt roligt att varken skriva eller att läsa om vad jag åt till middag, eller om att barnen var på sin förskola. Det är nog inte heller roligt att läsa om mina blöta skor eller om Sagas blöta skor. Om vad katten åt, eller att Milton sover. Det är vardag, och nej - det är inte roligt att varken läsa eller skriva om.

 

Så när vardagen bara rullar på är det svårt att hitta saker att skriva om.

 

Men ett litet orosmoln i min vardag är det här med flickornas förskola.

Den ligger i Njurundabommen och jag bor på Essvik, 5 km har jag till deras förskola och jag har inget körkort eller någon som kör oss dit. Jag kan få skjurs på morgonen, men bara för att lämna och sedan får jag gå(eller ta buss) hem. Samma sak vid hämtning, då får jag gå eller ta buss. Fast ska jag ta buss måste jag gå till bussen först.. Det är BARA krångel just nu, en massa krångel, stress och oro för dessa fjuttiga 15h/vecka. När de är där, och jag går dit så hinne rjag bara lämna dem, gå hem, slänga i mig lunch och kaffe och sedan gå tillbaka.

 

Freja har just blivit inskolad, och både mina flickor och jag älskar denna förskola.

De trivs där och jag trivs med personalen men.. Hur ska jag orka detta?

 

Det finns en förskola 5 minuter ifrån mig.

Jag velar. Ska vi byta? Jag känner mig dum om jag byter, dum emot barnen som måste byta fsk och så känner jag mig dum emot personalen på deras nuvarande fsk som just haft inskolning med Freja.

Känner mig taskig emot dem, som om jag.. Sviker dem?

Visst är jag knäpp?? 

Åh, hur ska jag göra!? Jag har ingen aning.. Just nu är iaf förskola bara ångest.

Jag orkar inte traska dit och stressa 3 dagar i veckan för dessa 15 timmar, men samtidigt vill jag att mina barn ska få gå där och ha roligt. Och när vi stannar hemma, när jag säger att vi blir hemma så känner jag mig så jäkla dum!

Fan också!! Vad ska jag göra? Jag vet inte alls.

 

 

Dagen fetaste I-landsproblem.

 

Några tips från några andra mammor eller kloka?

 

Jag har gått och blivit barnvagnsnörd. En Bugaboo flyttar in och nu är jag helt fast.

Äger i dagsläget 5 vagnar, och har alla i min ytterhall. Där står de uppställda och.. Tar plats?

Nej, då. Men iaf, jag har blivit helt tokig!

 

Vill bara ha fler vagnar och vill testa alla märken och sorter, byta vagnar hela tiden och ha hallen full av dem.

Just nu bor det en Emmaljunga scooter -12, en Emmaljunga Cerox -04, en äldre Brio(gissar på -97/98), en Emmaljunga syskonvagn av äldre modell(gissar på tidigt 90-tal) och så pärlan i samlingen, en Bugaboo Cam/Frog i min hall. Ceroxen bor visserligen på Frejas förskola just nu men, den hör hemma här i mitt "stall" ändå.

Brion ska kanske flytta, och ja.. Scootern ska nog ut på blocket. Den ska betala och ge plats åt en Mountain Buggy eller en Phil&Teds tänkte jag!

 

Jag har hittat den perfekta vagnen för oss, och det är min Bugga!

Men nu letar jag efter den perfekta vagnen att ha i vinter och det är svårt.. Svårt svårt!

De bästa vintervagnarna har 4 fasta hjul och väger ett halvt ton. och nej. Efter att ha rullat BB i ett halvår har jag vant mig vid svängbara hjul och en otroligt lätt vagn. Så usch, nej! Det är svårt!

Scootern köptes som vintervagn men den föll mig inte i smaken. Snygg som attan är den men nej, punkteringsfria däck är INTE min melodi. Lufthjul ska det vara!

Nog om det nu.. Bilder vill vi ha!

 

Nu så har jag lite tid över åt bloggen och internet, har haft så fullt

upp sedan i onsdags att jag inte hunnit sätta mig ner och ge er ett vettigt inlägg.

Men nu så, innan jag lägger mig och sover(vannsinnigt tidigt, men hey - jag är trött!)

tänkte jag skriva ihop ett litet inlägg.

Vi har som sagt att haft det fullt upp, med shopping, bakning, dop och barnkalas.

Full jäkla rulle helt enkelt!

 

Lotta kom hit i onsdags, då var jag fortfarande krasslig och vi höll oss hemma. På torsdagen stod shopping inför dop och bakning på schemat och vi for till Birsta för att fixa med det, det blev en heldag och vi var hemma sent!

Fredagen bestod av bakning inför dopet, och lite mer shopping för mig. Jag hade ju inte köpt en doppresent till Tili ännu. Och sen på lördagen var det dop! Jag och Lotta stressade som två galna höns, Lotta bröt ihop en sväng och alla sa att vi skulle lägga ner stressen. Lite tallrikar gick i krasch men vi hann ordna allt till dopfikat och näe..

Vi hade inte behövt stressa alls egentligen, haha!

 

Ja, hela dopet gick fint, jag och Lotta blev rörd mest hela tiden och lyckans jag fick bli fadder åt Tili!

Även om jag är långt ifrån troende så är det en ära att få vara det. Tili är ju som min systerdotter och jag älskar hennes så mycket. En av de finaste tösarna i världen är hon!

 

Ja, och idag hade jag dubbelkalas för min flickor!

Fullt ös medvetslös körde vi då.

Tack till alla som kom och tack för de fina presenterna!

 

Detta blev ett hoppigt inlägg, men nu vet ni lite om vad jag gjort under dessa dagar av frånvaro.

Tänkte försöka sova nu men jag återkommer med mer inlägg imorgon och lite fina bilder från min hektiska vecka/helg. Ha det bra!

Har varit lite frånvarande, trots att jag sa att jag inte skulle vara det.

Men ja, jag har inte riktigt haft tiden och närvaron att kunna blogga seriöst så då fick det vara.

Igår låg jag mest hela dagen, hade feber, ont i kroppen och så ont i halsen. Halsfluss gissar jag.

Har mått bättre idag och hoppas så att det håller i sig! 

 

För nu är ju nämligen mina älskade Lötta och Tili här! Tili döps på lördag och de är här i förväg för att ordna en hel del till dopet. Vi har massor att göra och då behöver jag få vara frisk. Ja, men nog om det nu!

Bilder var det ni skulle få se, detta skulle vara ett snabbt inlägg då sängen kallar. Ni får höra mer om dopet, mina och Lottas äventyr och denna vecka vid ett senare tillfälle.

 

---

Denna värld, där man kan gömma sig bakom anonyma signaturer. Där man kan fråga, ifrågasätta, kritisera och berömma utan att behöva stå för vem man är. Jag borde ha vetat att jag skulle få kommentarer av det mindre trevliga slaget på inlägget nedan, jag borde ha sett det komma.

Men nej, det gjorde jag inte, för jag hade glömt att det är så det funkar.

Det jag blir besviken på är att jag vid upprepade tillfällen påpekar att det bara handlar om känslor. Känslor har inget med förnuftet att göra, känslor sitter i hjärtat och känslor "tänker" inte rationellt. Och ändå, fast jag påpekar detta(och skrivit i ett inlägg ovan att jag mår otroligt bra just nu) så blir jag "anklagad" för att vilja ha fler barn för att på något konstigt sätt öka mitt egna välbefinnande och mående. 

 

Och nu blir min fråga till dig, "Katten" - Är det så udda och konstigt att vilja ha många barn(3 barn är iofs inte många men...) att du genst måste tro och anta att jag vill ha ett till barn för att jag ska må bra? Det är faktiskt otroligt vanligt att vilja ha 3-4 barn. Det är inget konstigt och nej, jag är INTE ensam om att känna såhär.

 

Och jo, ska man kommentera här så stå gärna för vem du är. Jag står för vem jag är, och jag är ärlig här. Det minsta du som läsare kan göra är att visa mig samma respekt som jag visar er.

Ni får tycka och tänka vad ni vill, men jag vill inte bli dömd för mina känslor och det var just därför jag skrev inlägget nedan, för att belyas hur jobbigt det är med fördomar kring de personer som längtar efter barn fastän man redan har barn. Man blir direkt dumförklarad, eller som du "Katten" skrev, blir anklagad för att skaffa barn av fel orsaker.

 

 

Sen är det ganska lågt att börja attackera min ekonomi, och att be mig skaffa jobb.

Vet du hur jag lever? Känner du mig? Vet du hur mina framtidsplaner ser ut?

 

 

Tänk först, skriv sedan. Tack!

 

 

Det tycks vara förbjudet, eller som något man inte talar högt om. Eller som om det vore konstigt, och som att det inte på något sätt är okej. Har man ett barn så får man längta efter syskon, det är enligt normen helt okej och man får förståelse för det. Det är accepterat och ingen rynkar på ögonbrynen om man berättar det.

Men har man 2 eller fler barn så ser läget annorlunda ut, då är man helt plötsligt ganska knäpp om man har längtan efter barn. Man får höra "men snälla du, räcker det inte nu" och "men nu får du ta det lugnt" och det självklara..

 

Människor verkar tro att man skaffar fler barn för att slippa jobba.

Som om man använder barn för att få "dega" runt här hemma..

Som om det vore en semester att vara hemma med barn. Ja, som om man bara satt på sin lilla rumpa varje dag och håvade in stora summor pengar för att göra.. Ingenting? Det är nog en av de första tankarna som dyker upp hos de som ser på flerbarnsföräldrar med barnlängtan med kritiska ögon. Jag kan nästan höra hur de viskar till varandra - Hon vill säkert bara slippa jobba.

 

Varför tar jag nu upp det här, kan man undra?

Jo, för att jag är en utav de där. De där som vill ha fler barn fastän jag redan har två.

Jag har längtat i några månader nu, och det blir liksom bara värre för varje dag som går. Jag har innan varit tyst om detta, jag har nämnt det för några nära vänner. De som jag vet lyssnar, förstår och inte dömer mig för min längtan och mina känslor. Men så kände jag en dag, varför ska jag vara tyst om det här?

Så nu är jag öppen med det. Jag har två täta barn men vill ha fler, jag är inte klar och jag känner samma längtan efter barn nummer tre som jag gjorde efter barn nummer två. Och för mig är det helt okej att känna så.

 

Det är känslor och jag rår inte på dem.

Jag längtar som tusan, men än blir det ingen bebis och ingen graviditet.

Jag får lov att vänta, och att längta. Som tur var så går längtan att bära.

Den är tung ibland, men om jag tillåter mig att känna den, vara ledsen över att det inte är dags än och att blicka framåt så går det lättare. Då kan jag ibland även tänka positivt. Då kan jag se ljuset i tunneln och tänka på att tiden går ju faktiskt fort, att det kommer att vara roligt med syskon då Saga är lite äldre och förstår på ett annat sätt och då Freja är mer självgående. Att jag faktiskt har syskon inplanerat, och att jag har någon som jag faktiskt vill ha det med, någon som jag känner är rätt och som jag faktiskt litar på och som jag älskar.

Det gör längtan lättare att bära, vissa dagar och i vissa stunder.

 

 

 

Då det blev bestämt att vi skulle vänta så pass länge som vi ska blev jag först knäckt.

Inombords kände jag mig helt.. Trasig. Som om hjärtat brast lite och jag inte kunde förstå hur tiden någonsin skulle kunna gå framåt, utan att varenda dag skulle vara ändlöst lång och fylld av längtan.

Jag tog mina hundar, min telefon och gick ut. Ställde mig i skogen och grät så att jag trodde att hjärtat skulle brista. Torkade tårarna, kände mig jättefjantig och så ringde jag Lotta.

Så fort hon svarade så började jag gråta igen, och jag liksom hulkade fram att jag var så otroligt fjantg och berättade läget för henne. Såklart så berättade min allra bästa vän för mig att jag inte var ett dugg fjantig, att jag fick lov attt känna såhär och att jag fick vara ledsen. Och precis det behövde jag höra då.

Att det var okej. För sedan, desto mer jag tänkte på att det var okej, desto mer okej blev känslan av längtan och sorg, och desto lättare blev den att bära. Jag har nu, bara några dagar senare accepterat känslan och bär runt på den med ett lättare inre. Jag längtar fortfarande och vill bara att tiden ska springa iväg och att det snart får bli min tur igen, men nu kan jag oftast vända på de jobbiga känslorna kring min längtan tillnågot positivt.

 

Jag har accepterat känslan, och ser framåt. Det kommer att bli min tur igen, förr eller senare!

...vad jag skulle skriva om. Har till och med ett påbörjat inlägg i mobilen men jag vet inte om jag orkar.

Det var ett seriöst inlägg, och seriösa saker kräver en vaken hjärna.

Fast egentligen är jag inte speciellt trött, jag är mer bara.. Seg?

Jag sitter i sovrummet, med Saga bredvid, Freja i famnen och datorn framför mig. Ur högtalarna strömmar Melissa Horns ljuva stämma och jag kan inte riktigt placera alla känslor som kommer upp till ytan. Det är nästan jobbigt att bara känna bra saker, att vakna med ett leende på läpparna nästan varje dag och att se mina vackra barn sova vid mig på natten. Just nu har jag så mycket bra känslor i mitt liv att det blir alldeles överväldigande ibland - som nu.

Just nu, när klockan tickar på och närmar sig en ny dag så känns allting lite extra mycket.

 

Det blir mycket tankar, tankar kring allt. Allt jag egentligen skulle vilja prata om, men som jag aldrig nämner. Kärlek, saknad, drömmar, förlust, nyfikenhet, längtan och alla de där känslorna som känns så stora på nätterna eller då jag är ensam. Det blir ett virrvarr av känslor och tankar och det resulterar i blogginlägg som varken ni eller jag förstår fullt ut, men det gör inget. Jag skriver för att minnas, för att ventilera och för att få tid till eftertanke.

Varje ord ger mig chansen att reda ut varje känsla och lära mig förstå dem, och att acceptera dem.

 

---

 Det här blev ett konstigt inlägg. Jag märker det nu, ett inlägg om egentligen ingenting men samtidigt om hela mitt inre. Jag återkommer med fler inlägg, Jag vill skriva om något som människor har svårt att förstå, och ja, svårt att acceptera(tror jag) - nämligen, längtan efter barn när man redan har 2 barn.

 

 

 

 

 

 

 

Och jo, det ska det bli nu. Jag lovar, dyrt och heligt.

 

Min älskade blogg, som förövrigt fyller 4 år i november ska inte få dö. Här finns så mycket av mitt liv dokumenterat och jag vill fortsätta. Även om jag idag kanske inte kommer skriva lika ofta eller skriver lika emitionellt så vill jag skriva. Vi får se vad inläggen kommer att handla om!

 

Jag har ju liksom hunnit med en del under min oaktiva tid som bloggare. Livet har snurrat på med en väldans fart och det finns egentligen massvis att berätta för er som läser! Jag hoppas att ni hänger med nu?

Jag ska inte försvinna på heltid igen, och ska verkligen försöka vara lite intressant att läsa. Det är förhoppningen iaf!

 

Jag har fått ett ökat intresse för genus och jämnställdhet, så det kommer att märkas. Man skulle kunna säga att jag har "vaknat  till liv" och insett hur pass mycket jag egentligen bryr mig om hur världen, samhället och normen ser ut. Så jo, det vill jag belysa! Annars så har jag ännu mer upptäck "Nära Föräldraskap" så det blir en del om det med! Och så... Barnvagnar!

Min nya passion här i livet. Jag köpte en Bugaboo och blev fast, nu är jag en stolt barnvagnsnörd med trappen FULL av vagnar. Dem kommer ni få höra tjat om!

Sen så kommer jag att kunna ge er mer fina bilder, så att ni på riktigt kan följa oss i vårt liv. Det ska bli roligt att få dela med sig igen!

 

Så alltså! Nystart! Jo, och en nystart kräver ny design.. Någon som är sugen att fixa en kanske?

 

Nu kör vi!