Har ju varit gravid i ett rejält antal veckor nu med bebis Hen i magen.

Men blogglusten hr absolut inte funnits och jag kan inte påstå att den finns nu heller, MEN jag vill dokumentera även denna graviditet på bloggen så då tar jag och rotar reda på lusten och orken.

 

Jag plussade 4 dagar innan beräknad mens. Jag var toksäker på att mensen var på väg då jag blött dagen innan, och jag ofta gjort det med spiralen i under mer än 1 år. Spiralen tog jag ur i januari, och därefter planerade vi att köra på tills det tog sig. En månad fick jag våndas rejält, mensen var 11 dagar sen och jag höll på att bli knäckt. Gjorde tusen gravtester men alla var ju negativa, och jag blev så stressad.

Det var en rejäl lättnad då mensen kom faktiskt!

 

Månaden efter kom alltså plusset, 4 dagar innan mensen skulle ha dykt upp. Jag blev så chockad, för jag tog enbart testet för att kunna förbereda mig på att vi skulle få fortsätta försöka en månad till men så var det positivt!

Gick ut till Jesper som stod i köket, skakade som ett asplöv och sa "vi kommer få en bebis i tidig julklapp" :)

Vi var båda jätteglada, och speciellt som det var planerat!

 

 

De första 1-2 veckorna mådde jag helt okej. Sen kom tröttheten, illamåendet och avsmaken för mat.

Med flickorna har jag mått illa, och varit trött men kunnat äta det mesta och ätit ganska rejält. Jag har, med båda barnen gått upp i vikt tills inskrivningen i vecka 10-12. Denna gång har jag tyckt att det mesta var äckligt, jag har haft jättesvårt att äta och äter än väldigt lite även om jag får i mig mer saker nu än för 1 vecka sedan.

På inskrvningen hade jag gått ner 5 kg från innan plusset och startade därför på samma inskrivningsvikt som med Saga.

2 dagar innan inskrivningen var vi på ett besök på akuten. Jag hade magsmärtor och sammandragingar, då i vecka 13+, jag ringde 1177 och de rådde mig att åka in. Allt såg bra ut med lillknoddas och livmoder, tappen och så. Smärtan kunde de inte riktigt förklara, men en chansning var att den berodde på ett magvirus.

Kan stämma då mina SD har försvunnit och ej kommit åter. Ont har jag dock av och till, men jag hissar att det beror på att denna bebis ligger längre ner än vad Saga och Freja gjorde. Även BM som gjorde RUL gissade att det kunde vara så, och förklarade att alla graviditeter känns olika, speciellt efter flera barn på raken :)

Jag är iaf ite orolig över smärtan längre, så länge SD håller ig borta så!

 

Jag hade dock tecken på svält i urinen och efter ett tag mådde jag riktigt dåligt, kunde inte äta alls och under 2 dagar tog jag mig knappt ur sängen. Kräktes om jag tvingade i mig mat och kände mig allmänt bedrövlig!

Det har kommit och gått men blev bättre efter att jag började med järntabletter!

Idag, på vecka 18+6 mår jag helt okej, oftast! Illamåendet är bättre och tröttheten är bättre ibland, jag har inte så lätt att äta ännu men får iaf i mig frukost/lunch/middag varje dag. Vet inte alls hur vikten ser ut!

 

Sedan vecka 17+2 ungefär har jag känt rörelser, så i ca 1 1/2 vecka har jag känt riktiga sparkar i magen :)

Betydligt senare än med Freja men tidigare än med Saga. Känner hen främst då jag sitter ner, och ännu syns inte utanpå ännu - tror jag. Jag har moderkakan i framvägg precis som med Saga!

 

Vi gjorde RUL i tisdags(16/) och blev flyttade 1 dag. Från 13 december till 12 december, så i mitten på december beräknas lillknoddas anlända! Jag hoppas på i slitet på november eller början på december, men bebisen avgör det själv!

 

Tänkte försöka följa vecka för vecka, precis som jag gjort med de andra 2 barnen.