Jag försöker.
Jag försöker att liksom andas, att hålla det simpelt, enkelt och framförallt okomplicerat.
Jag har bestämt mig för att inte krångla till det, och jag vill verkligen inte komplicera
till saker på ett sätt som bara jag kan. Igår var det okomplicerat, imorse var det okomplicerat men nu..
Ja, nu är det komplicerat igen.
Jag har gjort det så, eller ja min hjärna har gjort det så och det är helt utan att jag vill det.
Jag, hela mitt inre slåss emot det komplicerade och vill.bara.hålla.det.enkelt.
Men det funkar visst inte så, komplicerade personer kan inte hålla det simpelt, enkelt och okomplicerad.
Det tycks vara svårt, om inte till och med omöjligt.
Jag önskar ibland att jag inte var så djup, så tänkande eller ja, komplicerad.
Jag önskar att jag var som så många andra och bara inte brydde mig, att jag var nöjd
med att bara finnas i en värld där djupare tankar inte ingick.
Men så är det inte.
Jag har känslor och tankar utan uppehåll, det är funderingar och minnen
som uppehåller mitt sinne, som inte ger mig frid och som gör mig komplicerad.
Jag vill ge upp, kasta bort och lägga ner.
Det är tur att jag kan lägga band på mig, för imorgon så kommer jag inte att känna såhär längre.
Då kommer jag att hålla hårt i allt jag vill ha.
Kommentarer
Postat av: Jasmin- mamma till Angelina
Dina ord berör. Fast känslorna inte är mina så känns de igen...
Jag önskar att livet vore enklare för "djuptänkare"...
Fick du som du ville igår?
<3
Postat av: Ewy
Du kanske borde gå till en psykolog eller samtalsterapeut vad det nu heter, man kan inte ge upp när man har två små barn.
Postat av: Jasmin- mamma till Angelina
Dina ord berör. Fast känslorna inte är mina så känns de igen...
Jag önskar att livet vore enklare för "djuptänkare"...
Fick du som du ville igår?
<3
Trackback
