Nu är det snart dags för mig att sova, jag är trött, så trött och behöver verkligen min sömn.
Jag är typ konstant trött nu, vet inte vad det är med mig!
Jag äter ju mina järntabletter och då brukar det bli bättre, men icke!

Och så har jag fått tillbaka min halsbränna och har börjat må riktigt illa så fort jag äter.
Det är nästan så att jag kräks.. Jag får gå och lägga mig eller bara försöka att sitta still efter att jag ätit.
Jag åt precis lite soppa, och mackor till kvällsmat och börjat redan känna mig illamående.
Det mest frusterande med det hela är att jag inte kan äta mig riktigt mätt, för då vet jag att jag kommer att må sådär sjukt illa och bara plågas. Så nu äter jag mindre, och hoppas att det hjälper.

Jag bara gnäller jag! Och inatt så drömde jag om Mamma Melissa, och jag är helt säker på att det är för att jag gnäller så mycket under denna graviditet. Hon var den som fick mig att inte gnälla under graviditeten med Saga och varje gång jag gnäller eller finner mig själv som gnällig så tänker jag på hennes fina små döttrar Antonia och Gabrielle som inte fick finnas bland oss utan är små änglabarn idag. Melissa skrev ofta om att hon inte klagade under sin nästa graviditet eftersom hon gärna hade det hur jobbigt som helst bara lillebror fick stanna i livet.
Och så kände jag med, med Saga och egentligen så könner jag ju så nu med!
Jag skulle gärna vara sängliggande bara mitt pyre i magen får leva och bli stor!

Så jag menar inte att klaga hela tiden, jag vill inte gnälla!
Men det bara kommer.. Det liksom slinker ur mig eftersom allt det jobbiga kommer på en gång och inte ger med sig. I ena stunden så har jag ont överallt och i den andra så mår jag hemskt illa och har halsbränna.
Och när det är som värst har jag allt på en gång, som nu.
Men även om jag gnäller, och klagar så älskar jag mitt barn.
Jag längtar varje dag efter den lill*, och jag njuter av att få känna varje livstecken från min älskade unge!