Att bli bortglömd.
Något som ofta sker för blivande mammor, och mammor är att de blir bortglömda.
Jag kan nästan garantera att de flesta gravida/gravida mammor/mammor någon gång känt sig bortglömd och undrat vad som hände. Jag vet att jag själv har fått erfara det ännu mera nu när jag väntar barn nr 2.
Många slutar höra av sig, slutar fråga om jag vill följa med och dylikt.
Samma sak var det när jag väntade Saga, folk slutade helt plötsligt att
ringa och frågade aldrig om jag ville följa med och hitta på saker.
Man blir oerhört sårad utav det här, och det är verkligen tråkigt att det blir såhär för fler än mig.
Det är preciss om om man skulle bli någon annan så fort man blir gravid, som om man inte längre skulle vilja bli medbjuden på allt roligt som alla andra ickegravida gör. Men självklart så vill vi det!
Man vill ju fortfarande att ens vänner ringer, och man vill ju fortfarande följa med på galna upptåg!
Sedan när barnet väl är här, så glöms man lätt bort ännu mera. Och om vissa vänner mot förmodan hör av sig så gör de det sammadag som det roliga händer, och man kan helt omöjligt komma ifrån.
Och att man då måste säga nej, innebär ofta att man inte blir tillfrågad igen.
Så otroligt tråkigt är det, och jag sörjer över att det behöver bli såhär.
Nu när jag väntar ett syskon till Saga, och för andra gången i mitt liv gör denna resa så börjar jag känna hur jag glöms bort av såna som jag aldrig trodde skulle glömma bort mig.. Jag blir inte tillfrågad att följa med på de vanliga sakerna som jag brukar, och de liksom räknar med i förskott att jag inte vill eller kan följa med.
Och det här gör mig ännu mer ledsen än vad det gjorde då jag väntade Saga, eftersom det här får mig att vilja strunta i en del av mitt liv som är oerhört viktig, men som nu inte känns lika rolig längre.
Jag börjar liksom ge upp, och börjar ställa in mig på att det är såhär det kommer att vara och det är väldigt tråkigt, och gör mig ledsen enda in till hjärtat. Det gör faktiskt ont att bli bortglömd.
När jag kommer upp ska vi åka o simma iaf! :D :D Då ska vi göra saker ihop! Vi måste äta på den pizzerian också. Dom amerikanska du vet :P Texas? Nä vafan heter det. Du vet!
Jag förstår dig, jag känner också så..speciellt nu när jag väntar nr 2 jag med..det är som folk tröttnat på en.
man känner sig nere o känner sig bortglömd som du skrev...det är frustrerande och sårande att folk tror man inte vill med någonstans nu när man är gravid eller har barn.
Jag känner mig ensam och jag har inga vänner kvar..inga alls. Men jag försöker vara stark för mina barn, tänker att dom kmr alltid finnas i mitt liv. Vänner kmr o går.
Men ändå..man vill ju kunna gå ut med vänner nån dag.
det sårar verkligen. Jag förstr verkligen hur du känner, jag känner likadant..alltid.
Det låter inte alls bra :/ Och det är ju inte roligt att säga det till sina kompisar heller... Som du säger man vill ju hänga med på saker även när man har barn och det är ju inte omöjligt att få barnvakt någon gång kanske. MEn det förstår tyvärr inte alla :/
Jag har också väldigt många som jag aldrig trodde skulle sluta höra av sig till mig... Men nu träffar jag dom aldrig :(
SVAR: jaa hon är väldigt stor nu om man jämför med bilden :P
ja men precis det blir ju.. Det är jävligt tråkigt att bara gå hem :) Hoppas du får en bra helg =)Kram
Håller med dig gumman, det är likadant här!
Skulle inte förvåna mig om folk seda vill komma och se bebisen och då vara intresserade. Men angående att känna sig bortglömd så käns det precis som folk tror jag inte längre är mig själv.. Tråkigt för mig men det är mest de som förlorar, man vet verkligen vilka ens riktiga vänner efter en graviditet!
Nej jag vet inte könet men min magkänsla har sagt pojke enda sen den dagen jag plussa =)
Japp det finns matchande kläder på HM =) Såå söta är dom! =)
Känner igen det där såå väl tyvärr =/ Supertråkigt att kompisarna slutar höra av sig =/
Förstår dig! För mig blev det inte riktigt så, men kan tänka mig att det blir så för väldigt många. Bra och läsvärt inlägg!
Jag förstår vad du menar. det är lite som när man flyttar till en ny stad då hör folk aldig av sig. man kan ju åka och hälsa på lixom. men jag vet vad du menar med tanke på vad du sa när vi var i sundsvall. ja jag har ju inte uppleft det av graviditeten för här uppe har jag typ inga kompisar som vill hitta på nått :P men det har varit lite så med jimmy och hans kompisar vill man inte följa med en gång gö´lömer dom att fråga nästa gång. men jag har pikat jimmy så många gånger så nu frågar han om jag får följa med innan han frågar mig omjag vill :P
Tagga hundutställningen i vännäs! länktar för då får du se hur vi bor :P
Puss på re!
