Förlossningen!
Då ska man kanske försöka sig på att skriva om förlossningen då!
Vet att jag lovade er för flera dagar sedan, men jag har inte orkat sätta mig ner och skriva ihop allt. Men nu känner jag hur minnet börjar svikta, så det är bäst att skriva den nu innan allt bara blir tokigt!
Egentligen startade min förlossning flera dagar innan lillan föddes, men en latensfas som jag först inte förstod var just latensfasen. Från och med den 25 juni hade jag rejält med molvärk, och de "vanliga" oregelbundna värkarna.
Fast skillnaden var att de inte riktgt helt la sig, utan höll på konstant i nästan 2 dygn.
-
Natten emot måndagen den 27:e hade jag rejält ont, och då jag gick för att lägga mig så slog det mig plötsligt att jag inte hade haft ont i mina revben på hela dagen.. Exakt samma sak hände dagen innan Saga föddes.
Jag gick och la mig med hopp i sinnet, och tänkte att nu ska jag sova riktigt ordentligt i fall att det drar igång imorgon. Självklart så sov jag som en kratta och hade oregelbundna värkar mest hela natten, fram tills tidiga morgonen då de helt plötsligt började bli regelbundna. Jag har ingen riktig koll på vad klockan var men gissar på ca 04:00..
-
Jag ligger kvar i sängen och försöker sova lite, slumrar till några gånger och vaknar till helt vid klockan 06.
Är på väg att sätta mig upp, men känner direkt att det rinner till mellan benen! Jag känner med handen och mycket riktigt, det är blött. Min första tanke "nu har vattnet gått" och så ropade jag på Lotta som snabbt vaknade till liv och kom springandes. Jag ger henne Saga, som ligger med mig i sängen och vägrar att släppa taget om mig och sätter mig sedan upp och jag känner hur det fortsätter att rinna ner mellan benen, och så kikar jag på lakanet för att se vad det är som rinner och ser att det inte alls är vatten utan blod!
Lite chockad blir jag, och en aning rädd men jag håller mig lugn och går till toaletten medan jag ber Lotta ta hand om Saga. Jag får en värk så fort jag sätter mig ner på toaletten och den gör ganska ont. Jag sitter kvar en stund, och samtidigt så rinner det lite mera blod. Jag torkar mig och ser att det börjar lugna ner sig med blod, och jag blir genast lugnare men bestämmer mig för att ringa till förlossningen och rådfråga dem om vad jag ska göra nu.
-
Ringer förlossningen vid klockan 07:30 och förklarar läget, berättar om de över 48 timmarna av oregelbundna värkar, att de nu blivit regelbundna och att jag haft en blödning. De frågar hur mycket jag blött, och jag tycker att det är svårt att svara på! Hur tusan ska jag veta det liksom?
Säger iaf att det kommit lite i sängen, lite i toan och lite grann på bindan jag nu har på mig. Sedan undrar hon när de regelbundna värkarna börjat, och hur långt det är mellan dem. Jag säger att jag inte riktigt vet, men att de hållit på sedan någon gång på tidiga morgonen, kanske runt 04 och att det nog är ca 7-8 minuter mellan dem.
Hon ber mig ringa igen om jag skulle blöda mera, eller då värkarna blir tätare och så lägger vi på.
Jag börjar klocka värkarna, och de blir snabbt tätare. efter bara ca 1 timme kommer de med 5-6 minuters mellanrum och börjar bli allt mer jobbiga. Jag börjar bli rastlös, illamående och har svårt att sitta ner.
Traskar runt en hel del, och vill försöka stanna hemma så länge det går.
-
Vid 11 börjar värkarna bli jobbiga att hantera, och kommer nu med ca 4 minuters mellanrum.
Jag ringer till förlossningen och berättar hur det ligger till, barnmorskan i telefonen säger att de kanske måste hänvisa mig till Hudiksvall, och säger att hon ska ringa upp mig efter att ha pratat med en läkarkollega.
Jag lägger på och vill bara gråta! Går fram och tillbaka ute på altanen och har världens panik, hur fasiken ska jag klara av att åka till Hudik med denna smärta som kommer var 4:e minut?
Men som tur var ringer hon upp efter en stund och säger att de kan ta emot mig, och att jag är varmt välkommen upp. Jag börjar yra runt, och ska packa ner lite fler saker men springer mest runt och är förvirrad så till slut ger jag upp packande av onödiga saker och så beger vi oss. Första stopp är macken för tankning, nästa är avlämnade av Saga och sedan åker vi på ICA för att handla frukt och energidryck åt mig. Nu kommer värkarna med ca 3-4 minuters mellanrum och en kvinna inne på ICA frågar om det är fogarna som krånglar, men jag skrattar lite och säger att "nej, här är det på g, vi ska till sjukhuset nu!" Hon blir chockad och önskar mig lycka till och ger mig sin plats i kön med motiveringen "vi vill ju inte att det kommer bebisar i kön".. På ICA hade de inte den energidryck jag ville ha så jag bestämmer att vi ska köpa den på sjukhuset istället.
-
Väl framme på sjukhuset så går vi till den lilla affären och köper min efterlängtade powerking. Hon i kassan vill att jag ska skriva under på kvittot med mitt namn och mitt personnr, men jag kunde inte komma ihåg mitt persnnr för jag hade så jädra ont! Efter ett tag kluddar jag ner något på kvittot, och har ingen aning om jag skrev rätt, haha!
Vi åker sedan upp till förlossningen, och möts av Julia. En underbar sköterska som visar mig till ett rum och förklarar att undersökningsrummet är upptaget och att en barnmorska kommer att undersöka mig i detta rum istället. Jag hinner få några värkar innan "min" barnmorska Maggis kommer och både jag och Lotta är överens om att de är väldigt täta nu. Klockan 12:22 kommer barnmorskan och undersöker mig, samt kör en CTG-kurva.
Jag är så öppen 3 cm, tappen är helt utplånad och efter några minuter erbjuder de lustgas som jag tar emot och snabbt får till snittsen med att andas.
-
De frågar om jag vill bada, och det vill jag gärna! Så ca klockan 13:00 sätter jag mig i badet och fortsätter att andas lustgas. Värkarna kommer med ca 2-3 minuters mellanrum och gör bara ondare och ondare.
Det börjar bli jobbigt, och jag är livrädd att jag inte öppnar mig alls utan bara har ont i onödan.
Börjar gråta och Julia tror först att det är för att jag har ont, men så efter ett tag så lyckas jag klämma fram att jag bara är rädd att inget händer och hon är otroligt peppande och jag slutar gråta en stund.
Ca klockan 14:00 så vill jag kliva ur badet så att de kan kika om något hänt, känner mig fortfarande ledsen och är jätterädd för en lång, hemsk förlossning. De har redan höjt lustgasen till max, och jag har rejält ont.
De kör en CTG-kurva då jag klivit ur badet, och den visar att jag har ca 2-3 minuter mellan värkarna och att de är ca 60 sekunder långa. BM Maggis undersöker mig, och jag är nu 5 cm öppen och fortfarande så kan jag hantera värkarna med endast lustgas som smärtlindring. Mellan värkarna kan jag äta lite vindruvor och dricker lite.
-
1 timme går, och vid klockan 15:15 har jag bara öppnat mig 1 cm och har hemska värkar. Åter igen blir jag ledsen och gråter, känner mig helt slut och värdelös men blir peppad utav bm och Lotta.
Efter bara ett tag så börjar de prata om att ta mina hinnor och låta vattnet gå, men att de vill varna om att det kan bli väldigt intensivt då och kännas värre än vad det redan gör.
Jag ber att få ställa mig på knä med sängen som stöd, och får det. Står så en stund och värkarna är nu ohyggliga!
Lustgasen ger ingen riktig effekt och efter en stund så upptäcker den nya sköterskan att lustgasen är felkopplad och att jag den senaste timmen mest bara andats syrgas.. De rättar till gasen, men jag känner ändå att jag nu vill ha EDA. De skickar efter narkosläkaren, och ca 35 minuter senare dyker han upp och lägger eda:n.
Jag har under tiden skitont, och kan riktigt känna hur han bökar runt i ryggen på mig, det känns som om han flyttar runt mina ryggkotor.
-
Edan:n läggs iaf utan problem men ger en halvdan verkan, jag har ont i halva ryggen.
Dock så gör detta inget utan jag är ganska nöjd över att fortfarande få känna på värkarna,
och få se hur de utvecklas.
Efter att edan:n läggs så fortsätter värkarna, men jag öppnar mig inget. Det står helt still, precis som då Saga föddes, så min BM hämtar en kollega som hon diskuterar med. De pratar om att jag blöder en del, och hur de ska göra nu. Efter ett tag så verkar de komma fram till att blödningen är ofarlig, men att de vill ta hål på fosterhinnorna och skynda på processen, de frågar också om det är okej för mig att göra så och varnar igen för att nu kan det bli intensivt och gå ganska fort.
Jag vill såklart att de tar hål för nu är jag less, har ont och är trött + rejält uppgiven.
-
Klockan 16:52 tar de hål på hinnorna och jag får genast krystvärkar, först en svag och sedan känner jag hur bebisen vill ut! Jag ligger just då på sidan, i en platt säng och får panik! Jag försöker berätta att jag vill ligga på rygg och sitta upp och försöker det snabbaste jag kan mitt i de hemska krystvärarna att hitta en bra ställning att börja krysta i. Jag lägger mig på rygg, de hissar upp ryggen på sängen och säger att om jag vill krysta så får jag.
Klockan 17:01 börjar jag krysta, tar i för kung och fosterland och känner hur ont det gör för varje gång bebisen glider mer neråt. Andas lustgas mellan krystningarna och får en smärre smärtchock då huvudet är halvvägs ute!
De ber mig flåsa och jag flåsar, och sedan får jag en värk till och krystar allt jag kan för att få ut huvudet och tror samtidigt att jag ska dö av smärtan. När hela huvudet är ute så säger jag '"åh, vad skönt" och önskar att det vore över nu men icke.. Resten av bebis vill ju ut med!
Jag känner att jag vill krysta igen och gör det, skriker att det gör så jävla ont men bestämmer mig i huvudet för att nu ska den här ungen ut! Och ut kommer hon!
-
17:07 födds min 2:a dotter.
-
Världens sötaste mörkhåriga lilla prinsessa och hon skriker direkt och läggs på mitt bröst.
Jag är skitlycklig men helt överrumplad över hur hemsk jag tycker att denna förlossning var.
Den var intensiv, smärtsam och skrämmande!
Förlossningen med Saga var längre, men betydligt trevligare och hade jag inte haft Lotta vid min sida denna gång hade jag aldrig klarat av detta så bra som jag gjorde. Hon höll mig lugn, och detsamma gäller de barnmorskor och sköterskor som var med! Alla var underbara :)
Bilder från förlossningen kommer imorgon :)
Kommentarer
Postat av: Angela
Ja jag hoppas oxå att den är kvar lite till.. Jag har glömt bort hur ont de kan göra med sammandragningar.. idag har det varit lungt med de så de är ju skönt..
Postat av: Elin =) 19 år och mamma till Molly <3
Oh, så mysigt att du har fått din lilla tös :) Och jag som trodde att det var en kille :P
Vad fort själva krystningsarbetet gick :)
Jag är så glad för din skull :D
Sen kan jag meddela att nu blev jag ännu mer sugen på att skaffa mig en till sötnos :)
Kramar <3
Postat av: Josefine
åh vilket fint namn ! :) så härligt att du har två prinsessor nu ! och vad kul att få läsa om förlossningen, läste den inatt när jag satt och ammade men orkade inte kommentera förrän nu ;) jag hade också en väldigt intensiv förlossning, den tog 4 timmar från att vi kom till sjukhuset ! så jag förstår dig !
Postat av: Annika
Hej! Hoppas allt är bra! Jag är lite nyfiken hur du/ni tänkte när ni gav henne namnet Freja, vilka namn valde du mellan, var pappan med och bestämde? :)
Kram
Postat av: Ilda - Mamma till Amilia :)
Jisses! Jag läste din berättelse men hade bilder från min förlosning i huvudet. SHIT va denna förlossningen var lik min! SÅ lik! Fast min gick bara på 8 timmar men i slutet var det som att du återberättade min förlossning!
Men all smärta är ju så värt det! Och du fick en underbart söt liten Freja!
Postat av: 19 år och Mamma till Benjamin!
Grattis vännen! Hoppas mina tre fina flickor mår jätte bra! Saknar dig!
kram<3
Postat av: i min lilla lilla värld
Nu när det närmar sig för mig läser jag fler och fler fl-berättelser. Ganska dumt kanske hahaha
Jag säger iag grattis till ert lilla mirakel
Trackback
