Jag har börjat få en inre bild av hur nästa förlossning ska se ut, hur jag vill ha det och hur det gärna får bli.
Jag vet ju att man inte kan bestämma hur det ska bli, men man får ju gärna hoppas!

Det har sedan igår kväll infunnit sig ett lugn i kroppen på mig och jag känner mig total avslappnad inför vad som komma skall. Jag vet att det är långt kvar ännu, men jag känner mig redan förbered och vet hur jag vill att det ska se ut. Denna gång vet jag mera vad som väntar och det gör att jag kan gå in med ett annat sinne, och redan nu försöka tänka hur jag kommer att klara av det bäst. Jag har börjat ladda i tid, skulle man kunna säga!

Jag hade innan igår en lite annan plan på hur det ska gå till väga, men den har ändrats lite och nu känns det bra.
Det känns som om det kommer att gå vägen, om om jag klarar av att göra det så som jag vill.

Förlossningen med Saga var bra, men inte direkt som jag hade velat.
Det blev lite tok på vägen, och denna gång kommer mitt största krav att vara.
VAR TYST!