Tänker inte ens skriva en rubrik, jag har ingen. Vill inte ödsla en.

Fast ändå så ödslar jag ett inlägg? Men jag måste. Ni vet, få det ur mitt system.

Jag känner hur det gnager på mina ben, äter upp mig och får mig att bara vilja.. Ja, vad vill jag?

Jag vet inte.  Inte ens det vet jag.

Vad jag vet är att det här är ännu ett kapitel, ett kapitel i en bok som jag är less på att läsa men som jag inte kan lägga bort. En bok där sidorna aldrig tar slut och orden skrivs från dag till dag.

Boken hör hemma där allt det jobbiga hör hemma. Väl undangömd med allt det andra.

Där får det ligga, för jag vill inte, orkar inte, kan inte vara med det.

-

Ni vet, gråten ligger i halsen men ingen kan se det eller höra det.

Ingen kan ens ana det.

Och det betyder att jag gör ett bra jobb.

-