Hum, hum..
jag vet hur du känner det ...det är skit jobbigt att man måste hålla inne saker för att folk inte ska döma osv...just för att man har barn..man får sluta vara sej själv...vilket är jätte tråkigt
Förstår dig så väl! men jag har lärt mig att öppenhet är bäst för mig. Jag är öppen om det mesta, dock inte på bloggen. ;)
Kram till dig!
Jag fattar precis! När man har barn, ja, då "får" man nästan inte må dåligt för då får alla konstiga tankar :/
Jag fick ju en trevlig (inte alls) kommentar om att jag måste gå till en dr, för jag mår inte alls bra?!
Från en som utgick det från mina blogginlägg?!
Märkliga människor det finns..
Kram!
Nämen vet du? ;) Får se imorgon om det kan vara det du vet ;)
Kramisar!
Man får känna hur tusan man vill! Man FÅR känna att man bara vill skita i allt och flytta själv till kina, man FÅR känna att man vill slänga ut ungen genom fönstret. Det är ok! Vi känner, tänker och gör det inte, det är det viktiga. För känna måste vi få göra, och inga känslor ska vara så tabu att man inte får känna dem. Stressade tror jag ungefär 90% av sveriges föräldrar är mer eller mindre, mycket av anledningen att vi måste vara så perfekta. Vi behöver inte vara perfekta vi behöver bara älska våra barn, det är allt de kräver! OCH det viktigaste av allt, man får inte glömma vem man själv är, man får inte glömma att ta hand om sig själv! Barnen mår bättre av att ha barnvakt ett tag och sedan få tillbaka en förälder som är pigg och glad än alltid ha en förälder som är slut för att den alltid är med barnen. Barnvakt är ok! Dagis är ok! Barnen brukar ju dessutom älska det! :)
Låt du vara du, låt dig få vara anna och inte mamma! Barnen, dom kommer älska dig till månen och tillbaka ändå! :)
(Hoppas nu du fårstår hur jag menar bara så du inte misstolkar :))