Det börjar släppa nu, den hemska oron och stressen.
Jag börjar känna mig, som mig själv igen och smärtan börjar ge vika helt!
Det är skönt. Såklart ligger det kvar lite nervositet, men det är jag van vid för den kommer nog att finnas hela mitt liv. Man det där hemska som jag har känt sedan igår är snart borta, och jag känner hunger för första gången sedan igår eftermiddag! Jag är ju sån också, när jag mår taskigt så försvinner matlusten och blir det riktigt illa så kräks jag.
Men inte denna gång, och det var länge sedan jag var så dålig faktiskt. Säkert över ett år sedan, jag ännu längre. Inte sedan Saga föddes eller jag ens var gravid med henne! Wow!

Det har jag inte tänkt på, tänk vad en vacker unge kan lindra ens oro?
Älskade dotter.. Du är helt underbar, och gör verkligen mitt liv så underbart!