Hejsan!

Det var visst meningen att jag skulle ha en passande rubrik i början på detta inlägg, men jag kom inte på någon.
Kom på mig själv med att stanna till i några minnen. Minnen som ibland är smärtsamma och ibland bara fina. Det är lustigt hur minnen, händelser och personer kan påverka oss så starkt. Man kan verkligen fastna i en känsla bara av att tänka tillbaka lite, och minnas det som en gång var. Själv så ramlade jag över min status på FB, och orden som står där. För de orden, de orden är du. Och idag gjorde det lite ont att minnas, jag vet inte varför och blir väldigt nyfiken på att veta varför.. Men desto mera jag tänker på det så vet jag kanske redan svaret, jag vet nog redan varför. Där för att det var vi, du, jag. Det är ingen annan, bara du, jag och vi.
Och det kan ingen ta ifrån mig, minnet av att det var du, jag och vi. Precis det där, är det. Det är nog den bästa påminnelsen av oss. Även om jag idag inte äger någon längtan efter du, jag och ett vi så är minnet vackert, och jag håller det väldigt nära hjärtat. Precis tillräckligt nära för att det inte ska göra så ont.



Vintern 2008 - Innan Saga, efter oss.



Ciao!