Satt här på morgonkvisten och svarade på lite kommentarer jag fått.
En av dem var från en tjej som heter Therese som tipsade mig om LCHF metoden. För att ta reda på mer om den så klickar jag såklart in på hennes blogg och möts av vad som till en början verkar vara en blogg för en tvåbarns mamma. Men sedan så ser jag att hennes ena son Mio är sjuk.
Han lider av en ovanlig sjukdom, och den gör livet tufft för honom och hans familj.
Sjukdomen är dödlig.

Och det är just där som jag hajar till, just där jag får så ont i hela hjärtat och själen.
När man ser livets orättvisor rakt framför sig.
Att ett barn ska behöva bli sjukt, svårt sjuk är så tragiskt. Att de små liven ska behöva utstå så mycket och behöva kämpa med en tuff sjukdom redan i unga år är så hemskt att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Det gör så ont att veta att man nästan inget kan göra.
Det gör också så hemst ont att se mammor och pappor som förlorat sina barn till dessa hemska sjukdomar.
Jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig hur det skulle kännas om Saga blev allvarligt sjuk och sedan somnade in. Det skulle vara döden, jag skulle också bara vilja dö, lägga mig ner och aldrig orka med livet igen!

Under min resa till det här inlägget stöter jag på flera änglamammor som varje dag sörjer och saknar sina barn.
JAg stöter också på ett flertal mammor som fortfarande har sina sjuka barn hos sig och alla dessa starka föräldrar finns länkade här nedan.

Adrians Mamma
Anthonys mamma
Prinsessan Moa
Mattias Mamma
Linnéas Mamma
Englas Mamma
Finnjonna
Mamma Melissa
Therese - Mios Mamma
Mios Mamma


Fler länkar kan tillkomma.
Men alla dessa sidor får mig att krama min dotter extra hårt varje dag.
Livet vänder fort, så ta vara på dagrna och era älskade.


Den här sången spelas hos Adrians mamma.
Lyssna gärna.