Hello - Inlägg 487.


Okej, såhär.
Nu jädrar kommer det ett inlägg som heter duga!

Jag behöver skriva av mig och ja. Det måste ju bli här eftersom det här är stället där jag skriver allt.

Kom på att jag skulle skriva det då jag hörde den underbare Brian Mcfadden sjunga "We had something, that I've been missing". Och det är sant - Vi hade någonting som jag har saknat, men som jag vägrar erkänna att jag saknar. För att jag vill inte ha det som följer. Ni vet den där hemska jävla smärtan som kommer med att bli lämnad.. Den smärtan som jag fått uppleva ett antal gånger, och det gör lika förbannat ont varje gång. Värst var det såklart efter Frida. Då blev allt bara svart, och jag kunde inte andas. Jag kunde verkligen inte. Och jag tänker ALDRIG känna så igen. För jag tror inte att jag orkar med det..

Fasiken, det tog mig hur lång tid som helst(och ett barn) att komma över henne. Och jag bara känner i hjärta och själ att jag orkar inte, nej fan! Jag orkar inte.
Har hört att det tydligen ska vara värt det, men jag vette fan. Kan nog inte tycka det.
För smärtan jag har känt liksom äter upp mig innefrån, den vänder allt ljus till mörker och lämnar  mig kippandes efter luft..  Men samtidigt så vill jag bli kär, jag vill vakna varje morgon bredvid någon som jag kan säga "jag älskar dig" till. Jag vill ha "det där".. Ni vet..Det där!
Jag vill dela livet med någon, jag vill ha fler barn och det med någon som vill samma som mig.
Någon som lyser upp av glädje då jag berättar att vi ska ha barn, och någon som är lika ivrig som jag över graviditeten och som gråter på förlossningen.
Men samtidigt så vill jag inte ha det, eftersom jag går smärtan i förväg.
Jag bara antar att jag ska bli lämnad, sårad och stampad på att jag inte vågar. Jag vågar inte tro och jag skjuter bort de känslor jag ibland råkar känna.
Men ja, jag vet inte. Har god lust att skriva att jag ska ändra mig, men det vågra jag inte eftersom mitt privata kaos finns kvar och så länge det bor i mig vill jag inte säga så.


Och, nej. Jag är inte naken på bilden, hehe!



Ciao!
//Anna