Hejsan - Inlägg 504.


Sitter här mitt i natten, och bara sitter. Egentligen borde jag nog sova men jag vill inte riktigt gå och lägga mig ännu. Jag sitter nämligen upp och väntar, väntar fast jag inte borde vänta. Jag har nämligen slutat att vänta i mitt liv, den delen av mitt var över tills bara för ett tag sedan. Nu är jag nämligen en sådan som väntar igen.
Och jag gör det med en hel del glädje men också med lite vemod.
För jag hade ja faktiskt sagt att jag inte ville ha det, trots att jag nu vill ha det.
Jag hade faktiskt lovat mig själv att inte hamna där igen, och nu är jag snart där igen.
Men även om det är skrämmande så är det samtidigt väldigt upplyftande.
Och jo, en del av mig vill ju ha det. En del av mig har alltid velat ha det.
Men den realistiska delen av mig vill verkligen inte ha det, den delen hotar med att sticka sin kos om jag genomför detta, och vet ni vad?
Jag bryr mig inte!

För jag är så inåt helvete less på att vara realistisk och rädd.
Jag är så less på att hela tiden tänka på allt som kan gå fel.
Till och med nu när jag skriver det här så liksom hör jag den där tvivlar rösten i huvudet.
Den som säger "Du vet ju hur ont det gör".

Ja, jag vet hur ont det gör, men mina kära vänner jag ORKAR inte bry mig.


HA DET GÖTT!
//Anna