On/Off knapp.
För ett tag sedan så pratade jag om en on/off knapp, en knapp som kan stänga av och slå på.
Mycket likt en knapp som finns på tvapparater, bara det att den här knappen skulle inte stänga av någon tv, utna den skulle stänga av mina känslor när de blev för stora att bära. Och sedan när jag ville känna igen så skulle jag bara kunna trycka på on, så skulle de vara där igen.
Självklart så finns det ingen sådan knapp, det vore omöjligt.
Men jag lyckades ändå lura i mig själv att jag hade hittat en sådan knapp, en knapp som jag enkelt stängde av mina känslor med. Felet med denna inbillade knapp var bara att den bara hade en funktion, istället för två.
Den här knappen stängde bara av.
Den gjorde mig kall inför vissa känslor, och just då när jag så väl behövde andrum från allt det jobbiga så fann jag mina avtrubbade känslor som någonting bra. Men så snart jag kom framåt i livet, började denna inbillade knapp att ställa till besvär. Jag blev helt enkelt "oförmögen" att känna även de bra känslorna, och det gjorde att de dåliga känslorna såsom ilska, sorg och uppgivenhet började ta stor plats i mig igen.
Knappen fungerade inte så som jag planerat att den skulle göra, för helt plötsligt så upptäckte jag att det inte fanns någon on funktion på den. Just nu när jag skriver det här letar jag förtvivlat efter en on knapp, och ångrar verkligen att jag tryckte på off knappen den där dagen då jag fick nog av mig själv och mitt egna komplicerade känsloliv. För om jag hade insett att jag en dag skulle vilja ha tillbaka alla de vackra känslorna på heltid så hade jag alrig vågat trycka på off. Men nu är det som det är, och jag får leta långt inne i min själ efter de bra känslorna. Fast om det vissa dagar kan kännas hopplöst och jag nästan ger upp om att hitta dem så vet jag, att de finns där.. För ibland råkar de kika fram och jag känner direkt igen dem.
I mina känslor för Saga finna ingen knapp, och heller inga tveksamheter.
Där är alltid kärleken så stor att den knappt går att ta på.
Du, mina vackra dotter är allt och lite till.
Puss på er
//Anna
har varit lite dalig pa o kommentera... sorry... men tidne har inte funnits, men har iallafall läst =)
En vacker dag gumman kommer du att hitta din efterlysta knapp.
Tänker pa dig vännen min <3
Jag tror det är sunt att vi har tillgång mer eller mindre till vårat känsloliv. Vissa perioder i våra liv kan vi inte leva fullt i känslan för då skulle vi gå under. Men det gäller att hitta tillit till livet - att saker och ting sker för det bästa för alla - vilket kanske inte just då var vad jag önskade men som blir bäst i förlängningen. Svek från människor ger ärr - men får det läka ut ordentligt så är ärrbildningen lika stark som frisk vävnad. Det var en som sa " Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom" och det tycker jag är så sant. Allt beror på hur jag väljer att se på saker och ting. Ser jag händelser som erfarenheter och lärdomar eller väljer jag att se mig som ett offer? Ja, nu spånade jag iväg lite från huvudfrågan - men när du känner dig trygg kommer du oxå våga känna andra känslor fullt ut! Stor Kram, Gittan
