Ihhhhhhh!
Fick ett underbart sms tidigare idag, där det stod såhär:
Såhär ser Prinsen ut nu. Vi kommer till helgen, är du hemma då?
Ovanför orden var en bild på... ZACH!
Tyvärr så är jag borta på fredag och lördag, så jag kommer inte att kunna få hem honom.. FÖREN PÅ SÖNDAG!
Haha, där hade jag er allt! Självklart så kommer jag att kunna ta emot min älskade älskade prins!
Och om det nu vore så att jag inte kunde få hem honom i helgen för att jag skulle bort så hade jag nog till och med stannat hemma.. Ja, det hade jag nog!
För nu ska han hem! Jag har saknat honom så att jag nästan går i bitar, och skulle jag då missa chansen att få hem honom när han är i samma stad?
Självklart så ska han komma hem nu! Min vackra underbara prins..
Puss på er!
//Anna
Ja det var lite jobbigt. Men hade ju varit ännu mer orolig om de skickade hem mig då och man inte har någon koll på hur hjärtat ligger till. Så är glad att de drog igång men har aldrig varit så nervös i hela mitt liv, skakade och tittade på sängen säkert en halvtimme innan jag blev trygg med tanken att jag skulle ligga där och föda mitt barn.
Helt sjukt hur den FRUKTANSVÄRDA
Skrev inte klart.. ;P Hur den fruktansvärda smärtan bara kunde försvinna. Det trodde jag aldrig när jag låg där med värkarna på förlossnings bädden..
Och när man började krysta?? Kändes som 10 minuter tycker jag men det gick på 55 minuter?! VA?:P Haha.
Ja, eller hur? Jag bara grät och grät då jag fick höra det. Det är riktigt jävla fruktansvärt hemskt. Det går inte att sätta sig in i situationen själv, man kan bara föreställa sig hur hemskt det skulle vara. Usch! Det är helt ofattbart. Det är nästan så att jag inte ens kan fatta att bebisen är borta :( Fy vad äckligt hemskt!
