Hejsan - Inlägg 602.


Jag sitter ensam hemma och funderar lite.
Jag råkade se en bild på Beckis och slogs av hur vacker hon är, verkligen fulländat vacker.
Hon har en sån där speciell skönhet som får folk att stanna till och titta en gång extra på henne.
Men hon kan själv inte se den. Nej, för enligt henne är hon en aning tjock, har fult hår och en massa andra saker som inte stämmer. Hon har redan vid 12 års ålder fastnat i det som ska vara idealet.
Hon är inte nöjd, eftersom samhället säger åt henne att hon inte ska vara nöjd och genom det växer hon, och en massa andra tjejer(och pojkar) upp och tror inte på sin egna skönhet.
De duger inte till det yttre, och till slut så tror man att det inre inte heller duger.
Till slut är man inte bara tjock, ful och äcklig, nej man är genast både dum och efterbliven också.
Man fattar ingenting, och är värd detsamma.

Det gör ont i mig att det ska behöva vara såhär, och att våra barn ska behöva växa upp i den här sjuka världen, där man aldrig riktigt får duga som man är. Där man "tvingas" leva i tron om att man faktiskt kan vara perfekt..
Nej, jag känner en stark oro inför Sagas, och Beckis uppväxt och jag bara hoppas att de tar till sig allt bra som vi försöker ge dem och att de hellre lyssnar på oss istället för den falska median.
Jag hoppas att jag kan ge dem en massa av den lilla klokhet jag samlat på min under några år, och hoppas att de tar till sig det bra och inte det dåliga i den här världen.
Nej, jag hoppas att båda mina vackra flickor lär sig att se sin egna skönhet och faktiskt kan tro på den!



Världens vackraste flickor, som ännu är omedvetna om sin egna skönhet.





Puss på er!
//Anna