Sitter med ont i halsen, huvudvärk och ryggont.
Jätteroligt.. Eller inte!

Igår då jag åkte hem från Sophia så skulle vagnen in i bilen, Sagas pappa frågade om han skulle lyfta in den. Jag var redan på väg, och sa därför nej. Och vips, så har jag sträckt någon muskel i ryggen!
Det gick över under gårdagskvällen, men så alldeles precis skulle jag lyfta upp Saga och sträckte den igen!
Så nu sitter jag här och känner mig eländig. Tur att det är fint väder idag iaf, så behöver jag inte frysa när vovvarna ska ut. Ja, och tur är det att Saga är så pass stor och gammal att hon mest vill leka lugna lekar och inte bli buren så mycket. Tänk om hon varit 2-3 månader, ojojoj! Då hade det blitt tufft.
Saga var nämligen ett sånt barn som inte tålde att bli nedsatt eller lämnad på golvet då hon var mindre, hon skrek och grinade om man försökte sig på det och hon satt mest i min famn. Om hon inte sov förstås, då kunde hon om jag hade tur sova i vagnen eller sängen. Men bara om jag hade tur!
Haha, det är så lustigt att tänka tillbaka på hur Saga var då hon var mindre. Jag tror att hon var vad man skulle kunna kalla ett krävande barn, men jag såg det inte så. Hon ville bara ha extra mycket närhet och kärlek bara, min älskade unge.  I dagsläget är hon fortfarande extremt mammig och jag vill inte ens tänka på hur det ska gå på dagis. För så fort jag försöker ge Saga till någon som hon har träffat några gånger men inte riktigt känner så väl så blir det ramaskri!
Hon kastar sig efter mig, och vill verkligen inte att människor som hon inte litar på ska ta i henne.
Hon väldigt noga med sånt, man får inte ta på hene hur som helst. Hon slår bort händer som inte är välkommna eller rycker undan foten eller handen om någon hon inte vill ska ta på henne försöker att ta på henne.
Nej, sånt gillar hon inte.

Och nu kanske ni tror att folk inte har fått hålla på med henne, men så är inte fallet.
Jag har tacksamt lämnat över henne till vänner och släkt, men det har inte hjälpt. Saga är helt enkelt inte en sån person som gillar alla. Hon har några väl valda som hon "litar" på och tycker om mest.
Hon är ingen "från famn till famn" unge och jag har accepterat detta, jag finner det charmigt och jag älskar att hon vid 10 månader har en sån pass stor personlighet!

Och nu vill den här personligheten ha lite uppmärksamhet!


Höres!