Hejsan - Inlägg 523.


Stod och diskade och kom och tänka på en sak som en person sa till mig en gång, några ord som än idag knager lite i själen. Orden som kastades emot mig var "Allting du gör blir bara skit".
Dessa ord fick jag slängda i ansiktet då jag inte diskat tillräckligt bra, och inte tagit en tvätttid på rätt dag.
Och för mig som kämpat hela livet med att försöka förstå att jag duger och att jag faktiskt klarar av att göra saker sved de här orden riktigt ordentligt. Jag minns hur jag såg in i ögonen på personen som sagt orden, möttes av kylan som strömmade från dem och så kände jag hur de varma tysta tårarna sakta rann nerför mina kinder.
Han hade hellre kunnat få slå mig. För just i det ögonblicket så kom allting tillbaka, kanske var det så att allting jag gjorde bara blir skit? Jag började fundera på om jag var kapabel att göra någonting alls.
Jag började syna mitt liv och fick snabbt för mig att jag var väldigt dålig igen.
Jag hamnade i mitt gamla självhat för en kort stund och glömde nästan bort att andas.
Sakta så lämnade jag platsen och personen som sagt detta och gick till min lilla dotter.
Jag kikade ner på henne där hn låg i sin säng och insåg att allt jag gör faktiskt INTE blir skit.
För där låg hon ju, beviset.
Med ens så återkom luften, att andas gick lättare och jag kände hur hatet sakta gled bort.

Idag vet jag att påstående inte var sant, och att jag verkligen inte förtjänade de där orden.
Men de hann såra mig, och jag kan faktiskt känna än idag att det gör lite ont att tänka på.
Ord kan verkligen såra, och att bara slänga ur sig saker för att man just då känner så kan vara otroligt sårande.
Man vet aldrig vad personen som får ta emot orden har gått igenom eller vad den personen känner.
Så kanske skulle vi alla må lite bättre av att tänka först och tala sedan..



Ha det gött!
//Anna