Jag vill ju så gärna skriva, och blir riktigt upprörd när det inte går. Jag vill bara gråta en svätt och tycka synd om mig själv.. Men det går ju inte. Bara för att det är svårt att blogga..  Men så känner jag hur det är tungt att gå ut med mina hundar på en långpromenad. Jag vill så gärna gå på en riktigt långpromenad. Men det går inte.
Jag har för ont. Och då vill jag bara gråta ännu mer.
Nej, när man väl börjat att tycka synd om sig själv är det svårt att sluta.
För när man väl börjat att gråta över saker så är det svårt att sluta, och när man dessutom börjar tänka på en andra massa jobbiga saker så blir det bara svårare att sluta gråta.

Och vet ni vad jag gör då?
Jag går ut på Youtube och letar upp mina favorit klipp med Magnus Betner och Björn Gustafsson.
För de får mig alltid att le igen. Och vad behöver man inte bättre än att skratta lite då man känner sig klumpig och har ont överallt. För att skratta får oss verkligen att må bättre.

Vet ni vad jag mer gör när det känns såhär tungt och jobbigt?
Jag kramar mina hundar :)
Hårt och riktigt riktigt länge. Pussar på dem lite och ger dem några rejäla goskramar!
Det får mig verkligen att må bättre.

---

Sitter just nu och lyssnar på Magnus Betner och blir ännu en gång, som så många andra gånger fascinerad över hur smart den killen är! Han har så mycket bra åsikter, och framför den på ett sånt sätt att folk verkligen lyssnar.
Hade han i följande klipp talat om detta på ett mindre roligt sätt hade säkert inte ens hälften lyssnat.
Men när han blandar in humor i det så lyssnar ALLA!

Magnus Betner om jämnställdhet