Så var det en dag till på denna eviga vecka 40. Inatt hade jag riktiga rejäla förvärkar som jag fick andas mig igenom för att det inte skulle göra tokont. Trodde i början att det kanske var dags, men jag märkte ganska snabbt att dessa värkar inte var ett dugg regelbundna, utan höll i sig nästan konstant. Till slut så mattades de av och jag somnade på en gång. Så fort jag får lite förvärkar så blir jag nästan besatt av tanken på att jag måste sova!
Jo, för jag vill ju så gärna vara hyfsat pigg till förlossningen.
Man vill ju helst ha så mycket styrka som möjligt för att kunna hantera smärtan så bra som möjligt och ha ork enda till slutet. Jag som dessutom valt att inte ta några andra smärtlinringar än lustgas har fått för mig att man behöver sin sömn ännu mer, för allt gör så mycket ondare när man är trött!

Nu är det ju så att jag inte blir besviken på mig själv om jag måste ta smärtlindring.
Man vet aldrig vad som kan hända, eller hur jag kan hantera smärtan.
Men om jag kan så blir det så lite smärtlindring som möjligt, just för att jag vill vara så klar som möjligt i huvudet när lille bebis vill kika ut :)


Då: 27 veckor och 6 dagar i magen.        Förra veckan: 39 veckor och 5 dagar i magen.





Vi hörs när vi hörs