- Getting Any? -

Hello - Inlägg 133.

Är tillbaks efter en bra dag på stan med Lotta och Anders. De kom med massa packning och mina hundar.
Okej, det är Lottas hundar, fast egentligen är Tula och Willemo mina flickor!

Vi käkade på subway som jag nämde i tidigare inlägg att vi skulle göra, sedan bjöd de mig på glass i sommarvärmen.
Vi käkade mjukglass från det där stället där man ska köpa mjukglass i Sundsvall och satt sedan i solen och njöt av att bara finnas och vara i trevligt sällskap. Vi låste in deras saker på kulturmagasinet och möte upp Alex på busstationen som så snällt lånade ut sin lägenhet till Lotta och Anders över natten.

Har faktiskt tänkt en del på en speciell sak som gör mig väldigt upprörd. Jag kom på det igår kväll.
Eller, jag har ju tänkt på det massvis med gånger, men nu som kom det upp igen och jag bara känner hur det kokar i mig!
Det handlar om att bli gravid, med någon alldeles för tidigt eller när man är ung.

Som de flesta vet hade jag och Andreas inte alls träffat varandra speciellt länge när jag blev gravid, och att jag var gravid chockade de allra flesta. De som to det lugnast var nog min mamma, och min vän Lotta.
Jag lugnade ner mig efter några dagar och började kämpa för att inte bli nertryckt av de som tyckte att jag skulle göra abort. De är fler än man kan ana som tyckte att jag skulle välja den vägen och jag har fått höra en hel del skit.
Jag har utan att ens träffat personerna i fråga blivit illa omtyckt och fått höra en hel del elakheter.
De personer jag syftar på är personer i pappans omkrets.
Det var de personer som kallade mig för en jävla bidragstagare, och att jag förstörde Andreas liv genom att behålla barnet. De sa ingenting om att han varit delaktig, utan det var jag. Kvinnan som stod för allt ansvar och jag var dålig.
De sades på flera håll att det var synd att inte mannen kan tvinga kvinnan att göra abort.
Och jag vet att om dessa personer hade haft makten så hade de tvingat mig till att göra något som går emot det jag själv står för. De hde inte tvekat att göra mig så illa att jag kanske aldrig någonsin skulle ha tagit mig upp igen.
Bara för att jag inte skulle få förstöra för deras underbare Andreas.

Jag har haft tur att inte Andreas har försökt att påverka mitt beslut, utan hela tiden sagt att jag får göra som jag känner.
Nu, är både han och jag väldigt väldigt glada över vårt barn.
Men samtidigt kan jag inte låta bli att bli sårad över dessa personer som tycker illa om mig för att jag inte ville döda en del av mig själv. Jag blir ledsen och ibland även väldigt förbannad på människor som tycker att det är okej att bara köra över andra. Jag vill inte ha dessa personer i mitt eller mitt barns liv.

Jag vill att mitt barn växer upp i sunda relationer med sunt synsätt på andra människor.
Jag vill att mitt barn ska se att de som är omkring honom/henne inte är trångsynta och accepterar andra människor för den de är. Jag vill att mitt barn ska veta att man duger precis som man är, och livet inte handlar om att vara bäst på allt.
Jag vill att mitt barn ska växa upp och älska sig själv och världen omkring sig.
Vill inte alla det?

Tror tyvärr inte det.





VI HÖRES I MÖRA!!





































"Never stop beliving"

Hehe äntligen en kommentar! tack!

Och jag tycker verkligen inte att det är fel eller på nått vis dåligt att du ska behålla barnet. Jag tycker bara det är rätt! Och faktiskt himla roligt! Till och med jag längtar tills man får se hur den lille ser ut! Jag hoppas den blir lik sin mamma :) Kram

Fy bajsan för elaka människor!

"Sopa rent utanför din egna dörr innan du säger något!"



Det är erat val!!!

Ni är vuxna och vet själva bäst vad ni vill och ska göra!

Folk borde tänka lite innan dom säger något.

Då ska dom fasen inte komma och vara super gladao possitiva sedan när barnet är där!

Falska människor - duger det inte nu så duger det fasen inte sen heller!



stå på dig vännen!