- My Baby Love -
Tjenis - Inlägg 175.
Förvärkar, ryggont och dålig nattsömn - Är det vad som väntar nu i 12 veckor framöver?
Nej, då jag klagar inte. Men det är lite lite jobbigt. Det är precis som att det bara drog igång liksom.
Nej, då jag klagar inte. Men det är lite lite jobbigt. Det är precis som att det bara drog igång liksom.
Som jag skrev hade jag mina första riktiga förvärkar igår. Detta har följts av några stycken till, visa mer påtagliga än andra men endå, förvärkar. Vaknade i natt ca 3000 gånger på grund av ryggvärk och de där förvärkarna som jag under denna text nämnt ett stort antal gånger. Vaknade så jäkla trött och kollade på klockan. Somnade igen och vaknade 1 timme senare igen. Sådär otroligt irriterade.
Men ja, snart är det över. "Bara" 12 veckor kvar nu!
Sedan får jag pussa på min lilla ängel. Snart snart snart!!
Idag åkte min lillprins. Usch och fy. Jag vill inte! Men nu är det gjort.
Han kommer ju att få det bra med Frida, han har det alltid bra med henne. Men det gör ju inte att jag saknar honom mindre. Han verkligen saknas då han åker iväg någonstans. Det är som om solen gick i moln på något sätt.
Hans glöd som lyste upp allt, han är ett energiknippe utan dess like och han sprider så mycket ljus och glädje vart än han är. Jag vet att Frida får skuldkänslor när hon tar honom såhär. Men samtidigt är det hennes hund med.
Jag har ju min älskade kille Milton, som betyder allt för mig.
Och hon har Zach. Som betyder allt för henne.
Det absolut jobbigaste med att lämna över honom är att jag helst inte vill prata med henne.
Det får mig ur balans och jag måste gå igenom alla jobbiga känslor igen.
Jag hade så starkt nog bestämt mig för att inte ta någon kontakt med henne på ett bra tag.
Men som jag har kämpat emot impulserna att ringa. Eller skriva. Eller att läsa hennes blogg.
Jag har fått förneka hennes existens och bara gå in i en bubbla för att klara av det.
Men så hör jag hennes namn nämnas.. Jo, för Pia brukar ju prata med henne. Och självklart så ska det nämnas för mig.
Sedan en dag så bara händer det. Hon ringer till Lottas mobil och frågar efter mig.
Lotta vänder sig till mig och frågar om jag vill ta samtalet.
Med skakande händer och gråten i halsen blir jag som förstenad och undrar vad tusan jag ska göra nu.
För det är just det. Jag vill ju så gärna prata med henne. Jag vill ju göra det hela tiden.
Och just därför så ska jag inte göra det. Just därför ska hon inte finnas i mitt liv just nu.
Men nu är hon där lik förbannat. Lika vacker som alltid, lika slående underbar som vanligt.
Ännu en gång tänker jag med ett hjärta som jag trodde var dött.
Och nu har hon vår prins. Så nu är jag där igen.
Prinsen saknar jag så ycket att jag måste få höra hur det är med honom då och då.
Annras går det inte. Nej. Jag får stå ut för min killes skull.
Du sa förlåt idag för att du tog mitt hjärta. Sanningen är att du tog mitt hjärta för länge länge sedan.
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"You must have had a broken heart"
Men ja, snart är det över. "Bara" 12 veckor kvar nu!
Sedan får jag pussa på min lilla ängel. Snart snart snart!!
Idag åkte min lillprins. Usch och fy. Jag vill inte! Men nu är det gjort.
Han kommer ju att få det bra med Frida, han har det alltid bra med henne. Men det gör ju inte att jag saknar honom mindre. Han verkligen saknas då han åker iväg någonstans. Det är som om solen gick i moln på något sätt.
Hans glöd som lyste upp allt, han är ett energiknippe utan dess like och han sprider så mycket ljus och glädje vart än han är. Jag vet att Frida får skuldkänslor när hon tar honom såhär. Men samtidigt är det hennes hund med.
Jag har ju min älskade kille Milton, som betyder allt för mig.
Och hon har Zach. Som betyder allt för henne.
Det absolut jobbigaste med att lämna över honom är att jag helst inte vill prata med henne.
Det får mig ur balans och jag måste gå igenom alla jobbiga känslor igen.
Jag hade så starkt nog bestämt mig för att inte ta någon kontakt med henne på ett bra tag.
Men som jag har kämpat emot impulserna att ringa. Eller skriva. Eller att läsa hennes blogg.
Jag har fått förneka hennes existens och bara gå in i en bubbla för att klara av det.
Men så hör jag hennes namn nämnas.. Jo, för Pia brukar ju prata med henne. Och självklart så ska det nämnas för mig.
Sedan en dag så bara händer det. Hon ringer till Lottas mobil och frågar efter mig.
Lotta vänder sig till mig och frågar om jag vill ta samtalet.
Med skakande händer och gråten i halsen blir jag som förstenad och undrar vad tusan jag ska göra nu.
För det är just det. Jag vill ju så gärna prata med henne. Jag vill ju göra det hela tiden.
Och just därför så ska jag inte göra det. Just därför ska hon inte finnas i mitt liv just nu.
Men nu är hon där lik förbannat. Lika vacker som alltid, lika slående underbar som vanligt.
Ännu en gång tänker jag med ett hjärta som jag trodde var dött.
Och nu har hon vår prins. Så nu är jag där igen.
Prinsen saknar jag så ycket att jag måste få höra hur det är med honom då och då.
Annras går det inte. Nej. Jag får stå ut för min killes skull.
Du sa förlåt idag för att du tog mitt hjärta. Sanningen är att du tog mitt hjärta för länge länge sedan.
.HÖRES SENARE ELLER I MÖRA.
"You must have had a broken heart"
Kommentarer
Postat av: pelle
Säg inget! Men jag tror du är gravid!
;D
Postat av: Sandra
Lider med dig vännen....
Jobbigt me dkänslor som aldrig försvinner - jag vet hur det är... men jag har inte träffat honom på över 3 år, men ändå finns tankar o känslor kvar...
Stå på dig o se framåt! Gräv inte ner dig i det förflutna!
Hur är det med barnets pappa - är ni tillsammans? funkar det bra?
Tänker på dig vännen - jag finns här om du behöver prata! <3
Trackback
