Här sitter jag nu igen och tänkte att jag skulle skriva det där inlägget som jag pratade om att jag skulle ge er.
Tror tyvärr att Dessan kommer att bli besviken då inlägget inte alls är så intressant som jag lyckade få henne att tro.
Hehe, nej. Eller vad vet jag? Alla tycker vi olika.

Jag har köpt boken "Människohamn" skriven av John Ajvide.
Och varje gång jag slår upp boken och börjar läsa blir jag alldeles salig.
Han skriver så otroligt bra, det är som poesi.
Det är nästan svårt att förklara eftersom det är så bra.

Många gillar säkert böckerna enbart baserat på innehållet, men inte jag.
Nej, jag älskar, avgudar och beundrar böckerna på grund av Johns sätt att skriva.
Han har ett sätt med ord, med det svenska språket om får mig att bara vilja ha mer.
Jag kan läsa samma sida flera gånger och upptäcka nya små ord som är sammansatta till fantastiska meningar.
Självklart så tycker jag om böckernas handlingar också.
Han är nog den enda svenska författaren som kan skriva skräckromaner.
En genre som är otroligt svår att lyckas med. En genre som nog ingen annan svensk lyckats med förut.
Som de flesta vet är detta författaren till boken "Låt den rätta komma in" som blivit film här under förra året.
Den regisserades av Tomas Alfredsson som gör ett halvhyfsat jobb med att göra denna bok till film.
För mig som läst boken ett flertal gånger, känns det inte ens som om boken och filmen är samma.
Men för er som INTE läst boken är filmen nog riktigt bra, och välgjord.

Det bästa med den boken är relationerna mellan de olika personerna i böckerna.
Relationer som är komplicerade och djupa. Och det är dessa relationer som bygger hela boken.
Karaktärernas känslor och samspel är otroligt fängslande och ingen kan fånga det med ord så bra som John.

Tyvärr så saknas dessa relationer i filmen. Det är totalt bortkollrat bland blodet och allt det andra läskiga som ska visas upp. Självklart så är det svårt att lyckas fånga det där i en film och jag förstår totalt att det inte är med i filmen.
Men det är synd. Eftersom de flesta då kan tycka att boken är dålig.
Vilket är totalt fel, eftersom det inte alls är samma sak.
Den enda likheten mellan filmen och boken ligger i grundhandlingen och där tar det stopp.
Så för er som sett filmen och inte rikigt föll för den, läs boken.

Nu åter till de andra böckerna.
Kanske låter det kanske otroligt töntigt med Zombies, eller odöda som John väljer att kalla dem i boken "Hanteringen av odöda". Men med John som författare blir inte ens det fel. Nej, för även här är det otroligt fängslande och fascinerande.
Det blir aldrig långtråkigt, det blir aldrig töntigt och framför allt så blir det aldrig förutsägbart.
Så fort man hör ordet zombie, så tänker man på såna där dåligt gjorda lik som rör på sig.
Men så är det inte i Johns böcker, nej för här är det verkligt på något konstigt sätt.
Denna bok är otroligt vacker. Tyvärr så får man inte läsa det riktiga slutet fören i boken "Pappersväggar" som är en novellsamling. Även denna bok är riktigt riktigt bra, och det tar aldrig slut på Johns fantasi.
Hans korta noveller är otroligt varierande och ingen är den andra lik.
Min favoritnovell är "Evig kärlek" och det är en sagolik historia om ett par som älskar varandra över allt, men där något går fruktansvärt fel. Det är som vanligt välskrivet och poetiskt.

Just nu, som ni vet läser jag "människohamn".
Denna bok kan vara den bästa utav de 4, ännu vill jag inte säga om det är det eftersom jag inte har läst ut den.
Men det verkar lovande, väldigt lovande.
Bjuder er på en liten del ur "Människohamn"


"Här är jag.
En plötslig och oväntad lycka rann upp i kroppen.
Simon såg sig omkring och det var nära att han fick tårar i ögonen.
Han upplevde en sprudlande tacksamhet över att alls få finnas till.
Att han kunde gå under ett träd om hösten och att ett löv kunde falla och möta hans hand.
Det var som ett meddelande från lövet, en påminnelse: Du finns. Jag föll och du kom emellan.
Jag ligger inte på marken. Alltså finns du.
Nej, lövet låg inte på marken och Simon låg inte död under äppelträdet eller död i vassen.
Deras vägar hade korsats och här stod de nu.
Möjligen var Simon överkänslig efter allt som hänt, men det tycktes honom som ett mirakel."








Läs gärna alla böckerna, de rekommenderas STARKT!




Ni vet att jag älskar er// Anna