Meningen var ju att jag skulle börja skriva fler inlägg, hade en bra period där när jag skrev hur ofta som helst
men nu har det liksom spårat ur, jag skriver väldigt sällan och hur tråkigt är inte det!?
Jag är inloggad varje dag och tänker också skriva varje dag, men det blir inte av.
Jag blir alltid för trött när jag planerar att skriva och struntar då faktiskt i det.

Så åter till dagens inlägg, vad skule vi skriva om idag då?
Vet ni, varje gång jag är ute och går med hundarna så kommer jag på en massa saker som jag skulle kunna skriva om men innan jag har hunnit hem och satt mig här igen så är allt som bortblåst!
Helt sanslöst.. Men iaf.
Igår så tog jag mina hundar på en extra lång sväng vid nio på kvällen, vi gick ner mot campingen och stannade på en grusväg som redan tinat fram. Där kastade vi lite pinne och jag njöt av att se Milton finta de andra hundarna!
På vägen hem slog den där doften av vår emot mig, och för ett kort ögonblick kände jag lite hopp i själen.
Våren är underbar, men eftersom min senaste vår inte alls var rolig så känner jag en del vemod inför denna årstid.
Känner nu som jag gjorde då, och det gör ju inte det hela enklare precis.

Men jag försöker verkligen att ta vara på de där små vårtecknen, och göra dem till något bra.
Snart är ju sommaren här och då måste man ju kunna se allt det vackra omkring oss.
Man får inte missa det strålande solskenet, solnedgången som färgar himlen rosa och den blå himlen som verkar så oändlig där uppe.

Just nu, idag är det en sån där tung dag. Känner mig bara trött och ledsen.
Det har varit så ett ganska bra tag nu, alltså så där att det riktigt känns på.
När jag går runt och skulle kunna börja gråta mest hela tiden, när det känns sådär hemskt tung och ensamt.
Jag hatar det. Jag hatar det. Jag hatar det.

Försöker att leta efter ljusglimtar här omkring men lyckas ganska dåligt.
Bäst mår jag då jag tar mina hundar ut i skogen och bara traskar runt och ser dem leka med varandra.
Ännu bättre är det när vi tränar lite, när de verkligen fattar och lyssnar med en enorm glädje.
Då blir jag glad.
Sedan när jag har turen att få umgås med personer jag tycker mycket om, det gör livet lite enklare.
Då kan jag faktiskt andas och tänka på något annat. Underbara ögonblick som ska sparas i hjärtat för alltid!

Äsch, det känns som om jag vill skriva mer, men det finns en risk för en massa deprimerande dravel..
Så jag låter bli, men jag kanske kommer tillbaka senare.

HÖRES I MÖRA!!


















"Den sista gången ska jag spara i hjärtat"