Okej, efter en kommentar jag fick igår så bestämde jag mig för att blogga om en sak jag varit tyst om.
Det är min blogg, mina ord och därför mina regler. Jag skriver om det jag vill och tänker skita i diverse reaktioner och strunt. De idiotiska kommentarerna hamnar i min mentala papperskorg.
Nog om det nu, och vidare till det jag skulle blogga om!
-
Jag har ju alltid varit knepig, ja konstig. Har aldrig riktigt varit som andra och upplever en hel del problematik i det "vanliga" livet. Har svårt att göra saker, få saker gjorda, ta tag i viktiga saker, prata med folk, ringa, gå in i små affärer, skjuter upp saker hela tiden, kan inte bara göra 1 sak i taget utan att bli uttråkad, hatar när det är tyst, och om jag har tråkigt biter jag sönder insidan på munnen.
-
Jag tänker precis.hela.tiden.
Jämt, jämt, jämt. Det är ständigt tankar på gång i mitt huvud.
Är det inte ångesttankar så är det jag själv som pratar i huvudet, berättar historier, spelar upp olika händelser i huvudet, fantiserar ihop saker som skulle kunna hända, berättar saker för folk(och jag svara även åt dem i mitt huvud). Och som nu när jag skriver detta, så gör jag en massa andra saker. Mitt i ord måste jag kolla fb, baka kakor, se på tv, prata med Saga, bita mig i läppen, äta och dricka. Att göra bara en sak finns inte, det går inte.
Jag har också svårt att sova, liggger helt rastlös och kan inte slappna av. Lyssnar på mina egna sjuka tankar och funderar på vad som hände för 3 år sedan eller på vad som skulle kunna hända om jag träffade min kompis Lotta om 2 dagar på stan typ.. Alltså bara massa dravel.
-
Och så det här med skolan.. Det har ju inte varit så bra.
Jag har knappt ens gått i 8-9, spenderade den mesta tiden med att bli utslängd och i korridorerna för att vänta på mina vänner. Jag har haft svårt att bara sitta snällt och lyssna på lektionerna, har ofta snackat, klottrat och svävat iväg i andra tankar. Jag har asdåliga betyg och har varit total oförmögen att lämna in hemuppgifter i tid.
I skolan höll jag mig flytande tack vare två fina vänner, som gick i samma skola.
-
Jag vet inte mer vad jag ska dra för exempel, jag kan fortsätta hela kvällen med att berätta om saker som jag inte KAN göra, saker som tar 2 veckor att göra och planer jag har som det bara blir skit av. Och detta är inget jag vill, jag vill inte var aen sån som inte kan, jag vill inte skjuta upp saker eller skita i saker men jag gör det ändå. Och det suger. Så nu är alltså nästa steg..
-
..att skaffa hjälp! Jag misstänker att jag har ADHD/ADD.
Och genast börjar ni tänka, neeeej! Eller möjligtvis att jag bara skyller ifrån mig och är lat. För den har jag ju hört. Jag är lat, klumpig, bekväm och vill inte göra saker. Jag vet att det pratas om mig, att jag är lat och "varför gör hon det inte?", "vad sitter det i?" och hur otroligt bekväm jag är.
Och ja, de flesta tänker kanske att de som har adhd/add inte är som jag är, men big suprise..
Det är de visst det..
Allt som jag beskriver här ovan passar in på det personer med utredd adhd har och känner.
Jag tror att folk generellt har fördomar om adhd/add. Att det är aggresiva personer som får utbrott hela tiden och inte kan sitta still. Men verkligheten är inte sådan. Jag är inte sådan.
Men visst, jag kan bli arg jävligt snabbt, har bitit sönder tänder i ilska, kastat mat på mina ex för skitsaker, gråter och skriker för ingenting, blir lätt svartsjuk och kan ofta känna hur det ublar av ilska inom mig.
Det är liksom från glad till arg på 2 sekunder. Och ja, allt det andra jag nämnde.
Min hyperaktivitet sitter inte i att jag springerrunt, runt utan i att jag har 100 saker på gång samtidigt, samt att det aldrig är tyst i mitt huvud och att jag inte kan göra en sak i taget utan måste göra flera.
-
Jaja.. Det jag skulle säga var att jag var hos läkaren idag, det första steget mot en utredning.
Hon skulle skicka en remiss och psyk skulle höra av sig inom 3 veckor.
Jag fick göra lite blodprov, för att utesluta fel på sköldkörteln och så..
Så nu är det ar att vänta.. Besöket hos läkaren var en pärs, jag hatar sånt där men det gick bra.
Jag glömde visserligen bort att säga hälften och rablade bara en massa strunt men ja, jag tror budskapet gick fram. Jag kommer att blogga om detta, så att ni får veta vad som händer.
-
