Usch. Jag säger bara det, usch!
Idag på kväellen var det jobbigt igen, bara jobbigt, jobbigt, jobbigt..

Blir verkligen helt förstörd utav all oro och nervositet, det tar kål på mig och jag får svårt att ens försöka le.
Jag får dessutom smärtsamma sammandragningar utav det, och från klockan 19:30 tills nu har jag haft en i kvarten ungefär. Det är fan inte bra, eller speciellt roligt! Imorgon blir det att ringa förlossningen på morgonen och säga att jag vill komma upp så att de får kolla på mig, och se om dessa sammandragningar haft någon påverkan på tappen.
Jag kan säga att jag kommer att bli ytterst chockad om de inte haft det.. För det känns verkligen så!

Gud, så jag hoppas att det blir en lugn dag imorgon. Vet faktiskt inte hur många dagar jag kan ha det såhär utan att bryta ihop. Jag känner mig så otroligt sliten, men finner en massa styrka i min dotter. Hon är allt, och lite till.
Bara för hennes skull, skulle jag ta vad som helst och göra vad som helst!
Älskade lilla Saga.. Om du bara visst hur mkt du betyder, och detsamma gäller pyret i magen!
Ni är allt!