Hej - Inlägg 420.

Under den är dagen, den 8:e december kan jag räkna timmarna, minuterna och till och med sekunderna.
Jag minns vart jag var och vad jag gjorde för precis 2 månader sedan.
Varje timme, minut och sekund ledde fram till vad som skulle bli det största ögonblicket i mitt liv.
För klockan 21:12 föddes min levande dotter. Efter timmar av hårt arbete var hon äntligen här och jag kunde andas ut, allt hade gått bra. Hela graviditeten var enkel och förlossningen gick som på räls.
Jag kan minnas hela denna dag med glädje, eftersom allt slutade bra.
Men för några är dagen då deras barn föddes full av sorg. Varje timme, minut och sekund av just den dagen är smärtsam efter som de ledde fram till att bli den dag då man förlorade sitt barn.
Sedan när det datumet närmar sig så börjar man minnas, kanske är allt en dimma enda fram tills dess att det står klart vad som hänt, kanske minns man i detalj. Jag vet inte, eftersom jag fick lov att hålla min levande dotter i famnen strax efter förlossingen. Jag har aldrig behövt minnas den dagen då mitt barn dog.

Ja, den 8:e oktober är för mig en lycklig dag, precis som alla månader när datumet 8:a står i kalendern men också en dag då jag tänker på de barn som inte finns här med oss på jorden och på de föräldrar som inte får lov att minnas sitt barns födelse med enbart glädje.

Jag & min levande dotter Saga strax efter förlossningen.



Vi hörs när vi hörs

//Anna